Reformera gymnasieskolan så snabbt som möjligt5 50 000
ungdomar måste erbjudas ''det tredje
gymnasieåret''6
Kommunal vuxenutbildning7
Teknikerutbildningarna8 20 000
fler i kommunal vuxenutbildning9
Resursfördelningen9
Utveckla distansutbildningen10
Studiestöd10
Folkbildning en viktig utbildningsform10
Högskolelokaler10
Upprustning av skollokaler11
Hemställan11
Utbildningsnivån i vårt samhälle har aldrig tidigare varit
så hög som i dag. I ett internationellt perspektiv är den ändå
otillräcklig. Andelen högskoleutbildade är i många
branscher lägre än i våra viktigaste konkurrentländer. Detta
gäller särskilt inom industrin.
För att klara sysselsättningen, kraftigt pressa ner
arbetslösheten och samtidigt klara de ekonomiska
åtaganden som utgör grunden för vårt välfärdssamhälle,
måste vi både skapa en ökad tillväxt och utveckla en god
livsmiljö. Detta ställer stora krav på en snabb utbyggnad
och effektivisering av vårt näringsliv. Framgång i denna
stora utmaning förutsätter god tillgång till mycket
välutbildad arbetskraft.
Höjning av den allmänna utbildningsnivån är en
betydelsefull investering för framtidens mer kvalificerade
och föränderliga arbetsliv. Detta är inte minst nödvändigt i
en situation med stora behov av en industriell förnyelse.
Förutsättningen för att ytterligare förbättra
arbetskraftens utbildning är en kvantitativ och kvalitativ
förstärkning av vårt utbildningsväsende. Den pågående
reformeringen av gymnasieskolan är en del i detta arbete.
En påskyndad förstärkning av högskolan är en annan.
Högskolans dimensionering måste öka ytterligare
Högskolan är nu inne i en period av kraftig utbyggnad.
Expansionen inleddes efter beslut i riksdagen våren 1991.
Då hade den statliga högskolan ca 140 000
årsstudieplatser. Innevarande budgetår har antalet
ökat till ca 160 000
årsstudieplatser. Till detta kommer den kommunala
högskolan med ca 20 000
årsstudieplatser.
Genom redan fattade beslut kommer den statliga
högskolan att öka med ca 10 000 till ca 170 000
årsstudieplatser budgetåret 1993/94, budgetåren 1995/96
och 1996/97 till nära 180 000.
Högskolan
genomgår också stora förändringar. Fr.o.m.
den 1 juli 1993 försvinner linjesystemet och ersätts av ett
system med examensordning. Statsmakterna kommer att
lägga ut utbildningsuppdrag på de olika högskoleenheterna.
Även högskolans utbildning kommer i likhet med vad som
redan gäller för forskningen fr.o.m. 1993/94 att beslutas av
riksdagen för en treårsperiod.
Vi socialdemokrater anser att den svenska högskolan
bör expandera ytterligare utöver vad som redan beslutats.
Vi bedömer att det är realistiskt och nödvändigt att öka
planeringsramen för högskolan redan från hösten 1993 med
ytterligare 10 000
årsstudieplatser. Vi anvisar för detta 350 miljoner
kronor.
Dessa tillkommande utbildningsplatser skall följas upp
under tre år. Detta innebär att den statliga högskolan läsåret
1995/96 kommer att ha nära 210 000
årsstudieplatser dvs. ca 50 000
fler än innevarande läsår.
En ökning av planeringsramen för högskolan fr.o.m.
höstterminen 1993 med totalt ca 20 000
årsstudieplatser innebär en ökning med ca 12 %
jämfört med nuvarande situation. Vi förutser
självfallet att detta kommer att innebära en stor anspänning
för högskolans organisation, dess lärare och studenter, men
att det skall vara möjligt.
Det finns i dag många goda motiv för att ytterligare
påskynda den utbyggnad av högskolan som nu äger rum. De
långa köerna till högskolan visar tydligt ett ökande intresse
bland medborgarna för att ytterligare fördjupa sitt
kunnande. En starkt bidragande orsak till detta är
naturligtvis situationen på arbetsmarknaden. Kraven inom
de flesta sektorer av arbetslivet ökar genom att vårt
samhälle ekonomiskt och i andra avseenden i ökande tempo
integreras med vår omvärld.
Många unga som i dag kommer in i arbetslivet har en
modernare utbildning än de redan yrkesverksamma. Det
ökar intresset för och behovet av komplettering av gediget
yrkeskunnande med kunskaper erhållna genom fort- och
vidareutbildning. För en ökande andel av arbetskraften
ligger den utbildning som här krävs på högskolenivå.
Högskolan måste i betydligt större omfattning än i dag spela
en roll i denna fort- och vidareutbildning av de
yrkesverksamma. Det ökar också kraven på högskolorna
att till form, innehåll och lokalisering av utbildning
tillmötesgå arbetslivets önskemål. I detta sammanhang är
det angeläget att ta tillvara såväl de statliga högskolornas
resurser för fortbildning som de landstingskommunala
vårdhögskolornas.
I avvaktan på att regeringen redovisar de
utbildningsuppdrag som utbildningsdepartementet och
respektive högskola förhandlat sig fram till är det inte
lämpligt eller möjligt att fördela de tillkommande
utbildningsplatser vi föreslår. Vi vill dock redan nu
framhålla behovet av ökad omfattning av utbildningarna
inom den tekniska och naturvetenskapliga sektorn.
Ökad ingenjörsutbildning
Vi bedömer att det är av största vikt att öka
examinationen av civilingenjörer. Tillgång på kvalificerade
tekniker är av strategisk betydelse för den industriella
utvecklingen. Det kan ske genom att andelen som fullföljer
påbörjad utbildning ökar. I dag avbryter drygt 30 %
sina studier i förtid. Den snabbaste ökningen kan
åstadkommas genom att mer stöd sätts in för att hjälpa de
studerande att fullfölja studierna. Detta måste ske. De
berörda högskolorna bör av regeringen uppmanas att i sin
verksamhet högt prioritera sådant stöd. Riksdagen bör som
sin mening ge regeringen detta till känna.
Vi anser även att antalet nybörjarplatser inom
civilingenjörsutbildningarna bör ökas. För att klara det
framtida behovet, inte minst för de mindre och medelstora
företagen, bedömer vi att antalet nybörjarplatser behöver
öka med minst ett par tusen. Detta är inte möjligt att
åstadkomma på kort sikt, främst av rekryteringsskäl. Redan
höstterminen 1993/94 bör dock 600 nybörjarplatser kunna
inrättas. Ökningstakten måste sedan vara beroende av att
rekryteringen till utbildningen löses.
Vid vissa av de sju utbildningsorterna för
civilingenjörsutbildning kan en ökning ske, inte minst vid
högskolan i Luleå. Vidare bör det vara möjligt att utveckla
den modell som innebär att delar av utbildningen
lokaliseras till vissa mindre och medelstora högskolor som
har särskilda förutsättningar för denna. Detta sker i dag
t.ex. vid högskolorna i Eskilstuna/Västerås,
Sundsvall/Härnösand, Falun/Borlänge, Örebro och
Gävle/Sandviken.
För att klara expansionen av utbildningen vill vi
dessutom aktualisera behovet av att etablera en ny teknisk
högskola på en ort som redan har god
utbildningskompetens inom detta område. En ny teknisk
högskola skall bidra till att skapa god tillgång på
kvalificerade tekniker i hela landet. Vi förordar därför att
förutsättningar för detta omedelbart utreds.
För att den här föreslagna kraftiga utbyggnaden av
civilingenjörsutbildningarna skall kunna ske krävs att
rekryteringsunderlaget stärks och breddas. En nysatsning
som leder till allvarliga svårigheter för rekryteringen till
redan etablerade utbildningar måste självfallet undvikas.
Det är vidare angeläget att öka utbildningen av
högskoleingenjörer. Denna tvååriga utbildning, som
tillkom efter starka önskemål från näringslivet, har blivit
mycket uppskattad. Men redan i dag föreligger starka
önskemål att i ännu högre grad kunna tillmötesgå kraven
från många studerande och högskolor om ett tredje
kompletterande år till denna utbildning. I dag finns på dessa
utbildningar ca 5 300
nybörjarplatser. Vi anser att resurser motsvarande
ytterligare 900 årsstudieplatser bör anslås för dessa
utbildningar.
Riksdagen bör därför besluta om att anslå resurser
motsvarande ytterligare 900 årsstudieplatser för dessa
utbildningar för budgetåret 1993/94.
Rekryteringen till de naturvetenskapliga och tekniska
utbildningarna måste förbättras. Andelen studerande i
gymnasieskolan med sådan inriktning på sina studier
behöver öka. Våren 1993 lämnar endast ca 16 000
studerande fullgjord treårig naturvetenskaplig eller
teknisk linje i gymnasieskolan. För att klara rekryteringen,
bl.a. till dessa sektorer på högskolan, måste även den
kommunala vuxenutbildningen ges möjlighet att utöka
utbildningarna inom dessa områden.
Rekryteringen till högskolans naturvetenskapliga och
tekniska utbildningar måste ägnas stor uppmärksamhet.
Det är angeläget att redan i grundskolan väcka intresse för
naturvetenskapliga och tekniska frågor. Där måste eleverna
få möta en stimulerande undervisning som tar sin
utgångspunkt i deras naturliga nyfikenhet på sådana frågor.
Särskilt viktigt för flickorna är det att få möta kvinnliga
förebilder som har sin yrkesverksamhet eller intressen inom
dessa områden.
Många ungdomar som söker gymnasielinje eller
program känner oro för att de inte skall komma att klara av
studier inom naturvetenskapliga och tekniska ämnen
tillräckligt väl. Det är viktigt att man vid gymnasieskolorna
tar denna oro på allvar. Därför bör man erbjuda och vidta
särskilda åtgärder för att stödja de elever som är beredda
att studera med en sådan inriktning. Här är det återigen
viktigt att särskilt uppmärksamma flickornas situation vad
gäller tekniska ämnen.
Även inom den kommunala vuxenutbildningen bör de
elever som studerar tekniska och naturvetenskapliga ämnen
erbjudas särskilt stöd för att klara de många gånger
krävande studierna. Även i detta sammanhang är de
kvinnliga förebilderna mycket betydelsefulla.
En kraftig utökning av utbildningar inom teknik och
naturvetenskap kräver dessutom att högskolorna i högre
grad än vad som nu gäller anpassar sitt utbud av
utbildningar till de behov och önskemål som finns hos de
presumtiva studerandena. Det är vid utvecklingen av
utbildningarna helt nödvändigt att ha en nära kontakt med
näringslivet i berörda regioner samt med företrädare för
kommuner och för arbetsmarknadens parter.
För att underlätta för dem som befinner sig i arbetslivet
att t.ex. kombinera studier med yrkesarbete måste
utbildningar utvecklas som gör detta möjligt.
Undervisningen måste även kunna äga rum på kvällstid och
på lördagar. Många av de s.k. institutingenjörerna fick
under tidigare årtionden möjlighet att skaffa sig en
utbildning genom sådana arrangemang.
Utbildningar som gör det möjligt för högskoleingenjörer
att bygga på sina kunskaper till en civilingenjörsexamen
måste utvecklas och spridas. De skall alltså kunna få
tillgodoräkna sig den utbildning de redan har i de fortsatta
studierna. En del av de nytillkommande resurserna bör
användas för detta ändamål.
För att kunna expandera högskoleutbildningarna inom
teknik och naturvetenskap kommer det även bli nödvändigt
att öka omfattningen av det s.k. tekniska basåret. Genom
detta ges studerande möjlighet att inom högskolan
komplettera gymnasieutbildningar från andra linjer än T
och N inom matematik, fysik, kemi och olika tekniska
ämnen. De erfarenheter som finns av dessa utbildningar är
goda.
Arbetslivets och särskilt industrins ansvar för att
stimulera till kvalificerad yrkesutbildning inom de
naturvetenskapliga och tekniska sektorerna kan inte nog
poängteras. Här är det viktigt att bryta de negativa attityder
till kvinnliga medarbetare som fortfarande existerar på
många arbetsplatser. Lönesättning och karriärvägar för
kvinnor på arbetsplatser inom dessa sektorer måste ofta
förbättras. Därmed kan ökad jämställdhet bidra till en ökad
rekrytering till dessa viktiga delar av arbetslivet.
Yrkesteknisk högskoleutbildning måste utökas
Genom den yrkestekniska högskoleutbildningen (YTH)
ges en god möjlighet för yrkesverksamma, inom främst
industrin, men även inom handel och servicenäringar, att
skaffa sig en kvalificerad yrkesutbildning på högre nivå. Vi
har tidigare i motion krävt att regeringen skall utarbeta en
plan för utbyggnad av YTH. Detta yrkande avslogs av den
borgerliga majoriteten med motiveringen att ''Utskottet
utgår från att regeringen prövar frågan om YTH-
utbildningens dimensionering och lokalisering inför nästa
treårsperiod''. Vid de utökningar som därefter har skett av
antalet högskoleplatser har YTH-utbildningen inte utökats.
Vi beräknar att en utbyggnad av YTH med 200
årsstudieplatser budgetåret 1993/94 skulle motsvara
behovet på arbetsmarknaden. Vi bedömer att omfattningen
av YTH-utbildningarna, som nu uppgår till ca 1 100
årsstudieplatser, efter några år bör ha fördubblats.
Vi anser att en utökad dimensionering av en sådan
vidgad YTH bör ingå i de 10 000
ytterligare platser vi föreslår för högskolan för nästa
budgetår.
Riksdagen bör därför besluta att YTH-utbildningarna
utökas med 200 årsstudieplatser budgetåret 1993/94.
Reformera gymnasieskolan så snabbt som möjligt
Den angelägna reformeringen av gymnasieskolan har av
den borgerliga regeringen försenats med ett år. Därigenom
kommer många studerande på de yrkesinriktade
utbildningarna att gå miste om ''det tredje året''.
Det är nu viktigt att så många kommuner som möjligt
redan till höstterminen 1993 kan erbjuda sina ungdomar de
treåriga programmen, speciellt inom de yrkesförberedande
inriktningarna. Det är angeläget för att stärka ungdomarnas
ställning i arbetslivet. Men det är viktigt även för arbetslivet
och för att vidga rekryteringsunderlaget till högskolan.
Målmedvetna åtgärder måste vidtas för att förmå hela
årskullen att efter grundskolan fortsätta i gymnasieskolan.
I gymnasieskolorna måste ytterligare åtgärder sättas in för
att stimulera eleverna att fullfölja gymnasieutbildningen.
50 000 ungdomar måste erbjudas ''det tredje
gymnasieåret''
Efter vårterminen 1993 kommer ca 42 000 studerande ut
från tvåårig gymnasieutbildning, 35 000
från yrkesinriktad och 7 000
från studieförberedande linjer. Majoriteten av dem
riskerar att, med nuvarande katastrofala situation på
arbetsmarknaden, gå direkt ut i arbetslöshet. Detta måste
förhindras. Den naturliga åtgärden är att erbjuda dem en
rätt till den förbättrade utbildning som deras
efterkommande kamrater får, ''det tredje gymnasieåret''.
I november 1992 var 55 000 ungdomar i åldern 16--24
arbetslösa och 74 000
genomgick ungdomspraktik. Vid ingången av nästa
budgetår har de senare slutfört sin ungdomspraktik och
riskerar att på nytt kastas ut i arbetslöshet.
Vi anser att minst 50 000 ur gruppen 18--24 år med
enbart tvåårig gymnasieutbildning bör ges möjlighet att
genomgå ''det tredje gymnasieåret''. Riksdagen bör besluta
att denna möjlighet erbjuds dessa ungdomar. Erbjudandet
bör avse alla under 20 år och, i första hand, arbetslösa
ungdomar i åldern 20--24 år.
Det är djupt upprörande att regeringen i propositionen
inte visar något intresse för att genom reguljär utbildning
lösa dessa ungdomars svåra situation.
Vi socialdemokrater anser att kommunerna därför bör
ges möjlighet att erbjuda minst 50 000
platser i form av ''det tredje gymnasieåret''. Med
tanke på kommunernas ekonomiska situation bör bidraget
vara 30 000
kronor per studerande. Det bör överlåtas åt den
enskilda kommunen att avgöra om ''det tredje
gymnasieåret'' skall förläggas till gymnasieskolan eller
vuxenutbildningsenheten. Eftersom inte alla kommuner är
gymnasieorter kan det här bli nödvändigt med ett
samarbete mellan kommuner för att så rationellt som
möjligt ordna utbildningen. För dessa utbildningsinsatser
föreslår vi att 1 500
miljoner kronor anslås.
Innehållet i ''det tredje gymnasieåret'' måste anpassas till
elevernas önskemål, förkunskaper och lokala
förutsättningar. Fördjupade studier i svenska, matematik
och främmande språk är naturligtvis betydelsefullt, liksom
komplettering av yrkesutbildningen. Förutom detta bör hög
prioritet ges åt studier i tekniska och naturvetenskapliga
ämnen, bl.a. som grund för fortsatta studier på högskolan
eller för teknikerutbildningen inom Komvux.
Vi föreslår här en mycket kraftig, men helt nödvändig
utbildningssatsning. Vi inser att denna kommer att innebära
stora påfrestningar på organisationen. Företrädare för
kommunen och dess skolväsende, för näringsliv och
fackliga organisationer samt företrädare för lokala
arbetsmarknadsmyndigheter kommer att behöva utveckla
ett nära samarbete för att på kort tid finna former för att
genomföra denna utbildningsexpansion. En modell för ett
arbete av detta slag kan vara att tillsätta en projektgrupp av
företrädare för ovan nämnda grupper.
Det kommer naturligtvis att bli nödvändigt att utnyttja
befintlig utrustning och lokaler ännu mer effektivt. Det
kommer troligen i många fall innebära en förskjutning av
undervisningen till andra tidpunkter än vad som nu gäller,
t.ex. till sen eftermiddagstid eller kvällstid.
Vi räknar med att det skall vara möjligt att få tillgång till
goda lärarkrafter, i första hand genom att de redan nu
anställda lärarna tar på sig uppgifter utöver deras normala
undervisningsskyldighet. Det bör även vara möjligt att
rekrytera andra med lämplig utbildning, t.ex.
civilingenjörer. Många arbetslösa med djupa
yrkeserfarenheter från olika områden skulle kunna berika
utbildningen vid gymnasieskolorna och därigenom bidra till
en hög kvalitet i utbildningen.
Det måste vara en mycket angelägen uppgift för alla
berörda att bidra till att ge dessa ungdomar en betydande
kompetenshöjning genom ''det tredje gymnasieåret''. Vi är
starkt övertygade om att denna satsning skall bli
framgångsrik med stöd av alla de goda och initiativrika
krafter som finns ute i kommunerna.
För att få ett begrepp om storleken av insatsen kan de 50 000
ungdomarna relateras till att antalet elever vid
gymnasieskolan innevarande läsår är nära 290 000.
När gymnasiereformen är genomförd fullt ut
1996/97 kommer drygt 330 000
elever att studera i gymnasieskolan.
Vi anser vidare att de ungdomar som innevarande läsår
påbörjat en tvåårig gymnasieutbildning redan nu bör
garanteras möjligheten till ''det tredje gymnasieåret'' när de
slutfört sin utbildning till sommaren 1994.
Kommunal vuxenutbildning
Kommunal vuxenutbildning har en mycket betydelsefull
roll för att förverkliga idéerna om livslångt lärande och ge
stora bidrag i arbetet för att åstadkomma en generell
kompetenshöjning av arbetskraften. Komvux är särskilt
viktigt för kvinnor och invandrare.
Socialdemokratin har därför medverkat till att stödja
och bygga upp olika former av vuxenutbildning till en
omfattning och kvalitet som rönt internationell
uppmärksamhet.
Den genomförda reformeringen av gymnasieskolan,
vuxenutbildningen och folkbildningen syftade till att
ytterligare höja den allmänna utbildningsnivån och
förberda alla för ett livslångt lärande där återkommande
utbildning blir allt vanligare.
Den kommunala vuxenutbildningens ansvar omfattar nu
grundläggande vuxenutbildning, gymnasial
vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning.
I dagens arbetsmarknadsläge är det angeläget att den
gymnasiala och yrkesinriktade vuxenutbildningen inte
prioriteras ner. De signaler som den borgerliga regeringen
givit om besparingar inom vuxenutbildningen, inte minst i
förra årets budgetproposition, får inte tas till intäkt för att
denna inte behövs. Tvärtom finns det anledning att betona
vikten av denna, både som instrument för
kompetenshöjning i arbetslivet och för att öka den tekniska
utbildningen.
Köerna till Komvux är i de flesta kommuner långa.
Skälet är dels den svåra situationen på arbetsmarknaden,
dels regeringens och riksdagsmajoritetens neddragning av
de statliga bidragen till Komvux.
Många av de sökande till Komvux har arbete. Genom att
öka dimensioneringen i den reguljära
utbildningsorganisationen utnyttjas den fria vilja till
utbildning som finns bland dem som står i kö för
Komvuxstudier. Samtidigt skapas förutsättningar för
arbetslösa att gå in i arbetslivet i de studerandes ställe.
För många arbetslösa är kompetenshöjning genom
studier inom kommunal vuxenutbildning ett starkt
efterfrågat alternativ. För möjligheterna att öka
dimensioneringen av högskolan inom olika sektorer spelar
Komvux en avgörande roll. Redan i dag har en tredjedel av
nybörjarna i högskolan läst på kommunal vuxenutbildning i
någon form. Komvux är således mycket viktig, inte minst i
en situation då vi önskar öka antalet högskolestuderande
inom naturvetenskaplig och teknisk sektor. Lika viktigt är
det att framhålla behovet av ökat språkkunnande.
Teknikerutbildningarna
Den ettåriga teknikerutbildningen är en
påbyggnadsutbildning inom Komvux. Den bygger på
avslutad treårig gymnasieutbildning. Den är mer direkt
yrkesinriktad än de tidigare tre studieåren som skall vara
studie- och yrkesförberedande. Det finns många skäl för att
säkerställa och expandera dessa utbildningar.
Minskningen av de statliga och kommunala bidragen har
kommit att drabba denna utbildning särskilt hårt.
I dag finns vid de gymnasieskolor som tidigare
genomfört det fjärde året dyrbar utrustning som även kan
användas för utökad teknikerutbildning. Det är
kapitalförstöring att inte utnyttja den utrustningen fullt ut.
För att i en situation där vi eftersträvar en kraftig tillväxt
av industriell verksamhet undvika en brist på tekniker
måste teknikerutbildningen öka. Det är även angeläget att
skapa goda möjligheter för elever som tidigare gått tvååriga
yrkesutbildningar att komplettera dessa för att sedan antas
till teknikerutbildning.
Detta gäller även för elever som genomgått de nya
treåriga programmen. För dem som redan under det andra
studieåret bestämmer sig för att efter avslutad utbildning
fortsätta på teknikerutbildning bör utbildningen under det
tredje året anpassas så att erforderliga förkunskaper för
teknikerutbildning kan inhämtas.
Ansökningarna till teknisk utbildning i gymnasieskolan
minskar fjärde året i rad. En anledning är säkert att den
tidigare möjligheten att efter fyraårig utbildning i
gymnasieskolan få en gymnasieingenjörsexamen inte längre
finns. Många av de presumtiva studerandena är inte
beredda att genomgå högskolestudier efter
gymnasieskolan.
Denna gång drabbar arbetslösheten även tjänstemän på
olika nivåer. Högskolestudier skulle för många av dem vara
den naturliga vägen för att erhålla en kompetenshöjning
som stärker deras ställning i arbetslivet. Många av dem har
förvärvat sin yrkesskicklighet genom lärande i arbetslivet.
Däremot kan deras teoretiska utbildning vara sådan att den
inte kan utgöra en tillräcklig grund för högskolestudier.
Åtgärder krävs för att underlätta för dessa gruppers
utbildning, t.ex. genom att inom Komvux inrätta en ettårig
utbildning som anpassas och utformas så att den ger en god
teoretisk grund för fortsatta högskolestudier. Utbildningen
bör anpassas så att den i första hand utgör grund för
fortsatta studier inom teknisk eller ekonomisk sektor.
Inom industrin finns det många kvinnor vars
yrkeserfarenheter inte tas till vara. Deras möjligheter skulle
öka om de får chans till en formell teknisk utbildning. Målet
bör vara att minst 1 000
kvinnor med god yrkeserfarenhet får genomgå en för
dem anpassad ettårig teknisk utbildning. Förutsättningarna
för detta skapas genom vårt förslag att utöka den
kommunala vuxenutbildningen med 20 000 platser.
20 000 fler i kommunal vuxenutbildning
Vi bedömer att Komvux bör tillföras resurser för
ytterligare 20 000
heltidsstuderande. Prioriterade områden för denna
förstärkning bör vara teknikerutbildningarna, utbildningar
inom teknik och naturvetenskap, inom språkområdet samt
för arbetslivet betydelsefulla kompetenshöjande
utbildningar. Vi anser att av här föreslagen utbyggnad av
Komvux motsvarande 20 000 helårsstuderande minst 2 000
platser avsätts för teknikerutbildningarna.
Vi föreslår att Komvux tillförs ytterligare 600
miljoner kronor.
Resursfördelningen
De extra medlen till ''det tredje gymnasieåret'' och
Komvux bör tillföras kommunerna efter ansökan hos
Skolverket.
Komvux har på många håll drabbats mycket hårt av
kommunernas besparingar. Om Komvuxorganisationen
skall kunna expandera är det nödvändigt att staten tar på sig
en större andel av kostnaderna än normalt. Genom det nya
bidragssystemet till kommunerna kan inte staten direkt
peka ut Komvux som en angelägen uppgift. Upphandling
genom AMS är inte heller en lämplig åtgärd eftersom det
rör sig om en i detta arbetsmarknadsläge önskvärd
expansion av reguljär utbildning.
Den lämpligaste modellen måste vara att ge de
kommuner som är beredda att öka sin Komvuxverksamhet
över nu gällande nivå möjlighet att söka medel hos
Skolverket. Modellen har redan tillämpats när det gäller
medel för gymnasieskolans ''tredje år''. Skolverket har
genom sin fältorganisation god kunskap om kommunal
vuxenutbildning. Resurserna för ''det tredje gymnasieåret''
och expansionen av Komvux 2 100
miljoner kronor bör efter ansökan från kommunerna
fördelas av Skolverket.
Det är naturligtvis svårt att förutse behovet av
utbildningsplatser för ''det tredje året'' och för Komvux i de
enskilda kommunerna. Om det visar sig att önskemålen om
medel till platser i gymnasieskolan överstiger det belopp vi
för detta ändamål här anslagit samtidigt som ansökningarna
till Komvux understiger vad vi här beräknat skall medel från
''Komvuxanslaget'' kunna överföras till anslaget för ''det
tredje året''. Motsatsen skall självfallet även kunna äga
rum. Det överordnade målet måste vara att stärka
kompetensen och samtidigt bekämpa arbetslösheten.
Samtidigt är det angeläget att understryka
kommunernas grundläggande och lagreglerade ansvar för
utbildningen av dem av kommunens vuxna invånare som ej
har en utbildning motsvarande den grundskolan ger de
unga. Denna uppgift blir särskilt viktig i en tid med stort
behov av kompetenshöjning hos många medborgare.
Utveckla distansutbildningen
Ett mycket stort antal utbildningar på alla nivåer erbjuds
som utbildning på distans. Statens skolor för vuxna i
Härnösand och Norrköping utgör ett viktigt komplement
till kommunal vuxenutbildning. De flesta högskolor
erbjuder en stor del av sitt kursutbud som distansutbildning.
Universiteten i Umeå och Linköping har ett särskilt ansvar
för att utveckla dessa utbildningar.
Utbildning på distans har många fördelar. Den tekniska
utvecklingen har gjort det möjligt att bedriva
distansutbildning i nya former, vilket inte minst
vuxenutbildningen i Härnösand nu framgångsrikt
genomför.
I en situation då vi vill åstadkomma ett kraftigt bidrag till
höjning av utbildningsnivån i landet är det viktigt att
distansutbildningens speciella egenskaper utnyttjas. För att
bidra till att utveckla distansutbildning i dess olika former
anvisar vi 10 miljoner kronor för att användas i
vuxenutbildning och högre utbildning.
Studiestöd
Vår bedömning av behovet av studiestödet för
ovanstående utbildningssatsning finns beskriven och
beräknad i särskild utskottsgruppmotion.
Folkbildning en viktig utbildningform
Folkbildningen i dess båda former -- studieförbund och
folkhögskolor -- bör tillföras ytterligare medel för
utbildning av arbetslösa ungdomar och vuxna. För detta
ändamål beräknar vi 200 miljoner kronor. Det skall
användas för utbildning på folkhögskolor och genom
studieförbund. ABF-skolan är ett exempel på lämplig och
uppskattad utbildning för berörda grupper. Anslaget
beräknas räcka till motsvarande minst 5 000
heltidstuderande.
Högskolelokaler
Om högskolan skall kunna växa i den omfattning som
här föreslås är det angeläget att även ställa resurser till
förfogande för nybyggnation och underhåll av byggnader
och lokaler. Av arbetsmarknads- och kostnadsskäl är det
viktigt att snarast kunna påbörja byggprojekt inom
högskolan.
I de aviserade propositionerna om Grundläggande
högskoleutbildning och Treårig budgetfinansiering för
forskning och forskarutbildning måste lokalfrågorna ägnas
stor uppmärksamhet. Genom att regeringen i dessa
propositioner kommer att övergå till ett nytt anslagssystem
är det nu inte lämpligt att anvisa medel till nuvarande
anslagspost. Vi avser att återkomma till anslagsfrågan i vår
motion i anslutning till kommande propositioner. Vi vill
dock nu i denna motion anvisa 300 miljoner kronor mer än
för innevarande år för byggnation och underhåll inom
högskolan för budgetåret 1993/94.
Det finns i dag ett stort antal viktiga byggprojekt inom
högskolans område som kan igångsättas relativt snabbt. Vi
anger här ett antal av dessa som exempel utan att prioritera
mellan dem. Upprustning av Kemicentrum och ombyggnad
för arkeologiska institutionen vid Lunds universitet,
nybyggnation och renoveringar vid Karoliska Institutet och
Fysikcentrum för universitetet och KTH i Stockholm,
Centrum för experimentell biologi och Matematiskt
centrum vid universitetet och Chalmers i Göteborg,
Kemiskt-biologiskt centrum vid universitetet i Umeå,
lokaler för ingenjörsutbildningarna vid högskolan i
Sundsvall/Härnösand, ombyggnad av I 14:s lokaler för
högskolan i Gävle/Sandviken, nybyggnation av
ekonomicentrum vid universitetet i Linköping,
ombyggnation av lokaler vid högskolan i Luleå,
Materialcentrum vid universitetet i Uppsala,
laborationsbyggnad för ingenjörsutbildningarna vid
högskolan i Örebro, utbildningslokaler vid högskolan i
Skövde, nybyggnation för forskning och utbildning vid
högskolan i Karlstad, bibliotek vid högskolan i Östersund
samt lokaler för högskoleutbildningarna på Gotland.
Upprustning av skollokaler
Av samma skäl bör det stimulansbidrag för förbättring
av skolans fysiska arbetsmiljö, som den socialdemokratiska
regeringen införde och som togs bort av nuvarande
regering, återinföras. Det finns i dag ett stort behov av
upprustning och översyn av kommunernas skolor. Det
framgick mycket tydligt vid den inventering av nödvändiga
byggprojekt som vi socialdemokrater lät genomföra våren
1992. Villkoret för kommunerna att erhålla detta
statsbidrag är att de själva bidrar med halva byggkostnaden.
Vi anvisar för detta ändamål 600 miljoner kronor för
budgetåret 1993/94. Detta innebär att förutsättningar för
byggande motsvarande det dubbla beloppet skapas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1993/94 anvisa
350
000
000 kr utöver de medel som avsätts för av riksdagen
redan beslutad omfattning av grundläggande
högskoleutbildning för anordnande av ytterligare
högskoleutbildningar motsvarande 10
000 årsstudieplatser i enlighet med vad som i motionen
anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av omprioritering inom
berörda högskolor för att genom ökat stöd till studerande
åstadkomma en ökad examination inom
civilingenjörsutbildningarna,
3. att riksdagen beslutar att inom ramen för ovan nämnda
ökning av högskoleutbildningen anslå medel till ytterligare
600 nybörjarplatser på civilingenjörsutbildningarna
budgetåret 1993/94,
4. att riksdagen hos regeringen begär en omedelbar
utredning av förutsättningarna för att etablera en ny teknisk
högskola i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar att inom ramen för ovan nämnda
ökning av högskoleutbildningen anslå medel till ytterligare
900 årsstudieplatser på ingenjörsutbildningarna budgetåret
1993/94,
6. att riksdagen beslutar att inom ramen för ovan nämnda
ökning av högskoleutbildningen anslå medel till ytterligare
200 årsstudieplatser på YTH-utbildningarna budgetåret
1993/94,
7. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1993/94 anvisa
1
500
000
000 kr till kommunerna för stöd till anordnande av ''det
tredje gymnasieåret'' i enlighet med vad som i motionen
anförts,
8. att riksdagen beslutar godkänna de riktlinjer som i
denna motion anförts beträffande behovet av satsning på
''det tredje gymnasieåret'' även budgetåret 1994/95,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om teknikerutbildningarna inom
kommunal vuxenutbildning,
10. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1993/94
anvisa 600
000
000 kr till stöd för de kommuner som anordnar
ytterligare kommunal vuxenutbildning i enlighet med vad
som i motionen anförts,
11. att riksdagen beslutar att de medel som anvisas till
stöd för kommunerna att anordna ''det tredje
gymnasieåret'' och till kommunal vuxenutbildning i enlighet
med vad som anförts i denna motion skall tillföras
Skolverket genom anslag B 9. Bidrag till viss verksamhet
inom det kommunala skolväsendet,
12. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1993/94 anslå
10
000
000 kr för utveckling av distansutbildning i enlighet med
vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen beslutar att till Bidrag till folkbildningen
för budgetåret 1993/94 anvisa 200
000
000 kr utöver regeringens förslag,1
14. att riksdagen beslutar att anvisa 300
000
000 kr mer än innevarande budgetår för byggnation och
underhåll inom högskolan för budgetåret 1993/94,
15. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1993/94
anvisa 600
000
000 kr till särskilt anslag som stimulansbidrag till
kommunerna för förbättringar av skolans fysiska
arbetsmiljö.
1Yrkande 13 hänvisat till KrU
Stockholm den 26 januari 1993
Ingvar Carlsson (s)
Jan Bergqvist (s)
Birgitta Dahl (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Inger Hestvik (s)
Anita Johansson (s)
Birgitta Johansson (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Allan Larsson (s)
Berit Löfstedt (s)
Börje Nilsson (s)
Kjell Nilsson (s)
Lennart Nilsson (s)
Berit Oscarsson (s)
Göran Persson (s)
Pierre Schori (s)
Britta Sundin (s)
Ingela Thalén (s)