med anledning av prop. 1992/93:169 Högre utbildning för ökad kompetens
Efter mycket om och men kom regeringen slutligen fram
till att optikerutbildningen i enlighet med förslag sedan
många år från Moderata samlingspartiet skulle vara en
högskoleutbildning liksom är fallet i flertalet andra
likvärdiga länder.
Vi hälsar med tillfredsställelse förslaget i regeringens
proposition 1992/93:169 Högre utbildning för ökad
kompetens om en treårig optikerutbildning på
högskolenivå, som leder till en legitimation,
optikerexamen. Därmed är ett väsentligt
utbildningspolitiskt mål uppnått.
Därefter uppstår frågan om var utbildningen bör
bedrivas. Propositionen föreslår, att utbildningen i sin
helhet skall koncenteras till Karolinska institutet. Det är
möjligt att detta på sikt är riktigt. Det finns dock all
anledning att se tillbaka på de hittillsvarande utbildningarna
och de resurser som byggts upp. I och för sig borde med
samma krav på utbildningen denna kunna förläggas till
Universitet i Linköping.
Utbildningen av optiker har hittills skett som en
specialkurs i gymnasieskolan i tre steg som, inkluderande en
praktiktid om två år, omfattat en period av fem år. Den har
avslutats med en särskild legitimationskurs. Utbildningen
har hittills varit förlagd till Borensberg (Motala), som nära
samarbetat med Universitetet i Linköping, och som kan
erbjuda tillgång till alla de specialiteter som är förknippade
med optikerutbildningen.
Det hävdas i propositionen, att merparten av
utbildningen om totalt 64 intagningsplatser är förlagd till
Stockholm. Mot detta kan anföras, att av antalet
optikerutbildade har under senare år 162 fallit på
Borensberg och 132 på Stockholm.
Oavsett beräkningsgrunder kan konstateras, att
Stefanskolan i Borensberg spelar en högst betydelsefull roll
i Sveriges optikerutbildning.
Sverige uppplever nu på praktiskt taget alla områden
svåra problem, inte minst av ekonomisk karaktär.
Sparåtgärder är nödvändiga överallt. Att flytta över
Stefanskolans utbildning till Linköping anser vi uteslutet.
En nedläggning av Stefanskolan skulle mot denna
bakgrund te sig som ett enormt slöseri med kapitalresurser.
I skolans optikutbildning finns förutom dataanläggning,
verkstäder för optikteknikerundervisningen,
synundersökningsrum också övningsbutik samt
specialkliniker för kontaktlinser och synrehabilitering.
Därtill kommer all social infrastruktur -- en god miljö för de
studerande, inkluderande bostäder, samt en god miljö för
lärarna. Med andra ord, det s k humankapitalet bör också
beaktas, enligt vårt förmenande.
Om det är så, att all optikerutbildning av rationella skäl
bör förläggas till Karolinska institutet, något som vi inte är
övertygade om, kan det till äventyrs accepteras. Det finns
dock, inte minst av ekonomiska och pedagogiska skäl all
anledning att göra en övergångstid så mjuk som möjligt,
inte minst för att om möjligt föra över ny utbildning till
Borensberg, t ex merkantil verksamhet på optikersidan.
Samtidigt finns det all anledning att fortsätta
optikerutbildningen i Borensberg. Även om den skulle gå
förlustig sin självständighet, bör den i vart fall under en
förhållandevis lång övergångstid fortsätta på den inslagna
vägen under huvudmannaskap av Karolinska institutet. Det
borde vara angeläget -- inte minst -- för att ta tillvara de
nationella resurserna i sammanhanget. Samtidigt ter det sig
föga övertygande att inte Universitetet i Linköping skulle
kunna utföra optikerutbildningen i fråga, både med
kompetens och kvalifikation av de studerande.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om optikerutbildningen.