med anledning av prop. 1992/93:169 Högre utbildning för ökad kompetens
Distans- och utlokaliserad utbildning vid Högskolan i
Luleå
Det nya anslagssystemet innebär att en högskolas
ersättning för grundutbildning helt kommer att bygga på
antalet närvarande studenter och på det antal poäng de
klarar av. Systemet kommer att skapa ett starkt tryck på
högskolorna att öka effektivitet, prestation och
genomströmning. Detta är förvisso angeläget.
Det finns dock en inbyggd effekt i det nya systemet som
är djupt oroande.
Det är viktigt att fler människor än idag får utbildning,
och det är viktigt att fler mäniskor får möjlighet att
komplettera sin utbildning. Därför bör ett nytt ekonomiskt
styrsystem utformas så att det stimulerar högskolorna att
ägna sig åt verksamhet av detta slag. Det föreslagna
anslagssystemet riskerar att få motsatt effekt och leda till att
högskolorna i än högre grad än idag inriktar sig på
heltidsstuderande ungdomar som kommer direkt från
gymnasiet.
Alla högskolor driver i varierande omfattning
utbildningar där man erfarenhetsmässigt vet att
genomströmningen normalt är låg. Det kan handla om vissa
udda ämnen och inriktningar. Framförallt handlar det om
distanskurser och andra decentraliserade kurser,
halvfartskurser och kvällskurser. Dessa kurser vänder sig till
sådana som redan är yrkesverksamma och som oftast är
bundna till sin bostadsort.
Kurser på halvfart utanför högskoleorten är dyrare än
helfartskurser på högskoleorten. Erfarenheten visar att
man inte klarar av lika många poäng på utsatt tid. Med det
nya anslagssystemet får högskolan lägre ersättning för
utlokaliserade kurser och en ersättning som oftast blir
väsentligt lägre än högskolans kostnad för kursen.
De negativa konsekvenserna av det nya ekonomiska
styrsystemet blir särskilt kännbara i Norrbotten genom de
stora avstånden och den glesa befolkningen, genom bristen
på akademiskt utbildade och genom den svaga
utbildningstraditionen.
I det nya ekonomiska systemet och med de
besparingskrav högskolorna samtidigt utsätts för måste de
titta mycket noga på alla kostnader och intäkter. Om inte
högskolorna ges särskild ekonomisk ersättning för
utlokaliserad utbildning och utbildning på halvfart blir det
svårt att i längden försvara denna utbildning.
Ett exempel är ingenjörsutbildningen i Kiruna. Den
kostar 3 miljoner kronor per år medan en tillämpning av det
nya anslagssystemet skulle ge Högskolan i Luleå ungefär 1
miljon kronor per år i ersättning från staten. Den höga
kostnaden i förhållande till den förväntade ersättningen
förklaras av att det svaga befolkningsunderlaget gör det
omöjligt att rekrytera mer än ett 10-tal studenter till de två
inriktningarna, maskinteknik och elektronik. Kostnaden
för utbildningen är däremot obetydligt lägre än vad den
skulle ha varit med 60 studenter per årskurs.
För att motverka de angivna negativa konsekvenserna
bör Högskolan i Luleå ges särskilda resurser för att bedriva
distansutbildning och utlokaliserad utbildning i en
omfattning som ger invånarna i nordligaste Sverige rimlig
tillgång till högskolestudier.
Högskolans uppdrag bör utformas som ett permanent
särskilt åtagande som omfattar minst 300 årsstudieplatser --
svarande mot 600 studerande på deltid -- på kurser på
distans eller decentraliserat.
Högskolans ersättning bör utgöras av 100% av den i
proposition 1992/93:169, avsnitt 3:1 föreslagna per capita-
ersättningen, dvs. både studentpeng och ersättning för
helårsprestation.
Vidare bör Högskolan i Luleå driva ingenjörsutbildning
i Kiruna och för detta garanteras en ersättning som uppgår
till minst tre miljoner kronor per år, exklusive kostnader för
lokaler och inredning.
Prislappen på konstnärlig utbildning
I regeringens förslag till nytt anslagssystem har undantag
gjorts för de konstnärliga utbildningarna. Prislappen för
konstnärlig utbildning beräknas unikt för varje berörd
högskola. För de konstnärliga prislapparna gäller också att
de består av enbart studentpeng.
Den konstnärliga prislappen för Högskolan i Luleå har
beräknats till 82 800 kronor per helårsstudent.
Högskolans konstnärliga utbildningar är koncentrerade
till institutionen Musikhögskolan, vilken är belägen i Piteå.
Institutionen bedriver utbildning av musiklärare och
kyrkomusiker samt ger några lokala studieprogram och ett
antal fristående kurser.
Musikhögskolan har en mycket viktigt roll i
utbildningssystemet i norra Sverige. Den är en av de få
kulturellt inriktade institutionerna norr om Stockholm, och
dess roll som stödjepunkt och katalysator för musik- och
kulturliv i regionen kan knappast överskattas.
Den föreslagna prislappen innebär för institutionen
Musikhögskolan att dess resurser i ett slag reduceras med
8%.
De ekonomiska förutsättningarna enligt propositionen
ser för Musikhögskolan ut så här:
Muskiklärarutbildningen schablonuppdelas i:
-- 25% på undervisningsområdet, prislapp 54 300
kronor
-- 75% på det konstnärliga området, prislapp 82 800
kronor
Kyrkomusikerutbildningen ingår till 100% i det
konstnärliga området.
Dessa prislappar innebär att Högskolan i Luleå får 1
miljon kronor mindre i anslag 1993/94 än 1992/93.
Sammantaget får Högskolan en betydande reduktion av
de disponibla resurserna för de konstnärliga utbildningarna.
En reduktion som helt saknar motsvarighet på
kostnadssidan.
För att erhålla oförändrade resurser till de konstnärliga
utbildningarna bör Högskolan i Luleås prislapp för sådan
utbildning sättas till 91 200 kronor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett särskilt permanent åtagande
och resurser till Högskolan i Luleå för distans- och
decentraliserad utbildning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om resurser till Högskolan i Luleå
för ingenjörsutbildning i Kiruna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om prislappen för Högskolan i
Luleås konstnärliga utbildning.
Stockholm den 11 mars 1993
Sten-Ove Sundström (s)
Bruno Poromaa (s)
Åke Selberg (s)
Leif Marklund (s)
Monica Öhman (s)