Tillvaratagande av kompetens i samband med konstnärlig utbildning vid högskola
Kulturen är den grund, från vilken våra värderingar och
livsformer utgår. Och som vi genom att uppleva och
debattera ständigt förändrar samhället. Kulturinnehållet
måste växa sakta, förankrat i traditionen och i gemensamma
upplevelser hos oss.
Kulturen måste varsamt lyftas fram från den
undanskymda plats den i dag har hos stora grupper i
samhället. Vår uppfattning är den, att om man inte
understödjer amatörismen och de människor som likt broar
kan överbrygga kultur- och kunskapsklyftor i samhället, då
riskerar vi att drunkna i den egna trånga egovärlden.
För att nå bredd inom kulturen, måste många olika delar
inom samhället deltaga. Det gäller t.ex. att
bildningsförbunden, förskolor, ungdomskolan och
högskolan samarbetar på olika nivåer.
De konstnärliga yrkesutbildningarna är viktiga för
framtiden. Barn- och ungdomsperspektivet i utbildningarna
har inte uppmärksammats tillräckligt.
I februari 1992 överlämnades till regeringen utredningen
konstnärlig högskoleutbildning. Utredningen pekar på
behovet av ökade resurser, samt omfördelning av resurser,
vilket vi vill instämma i.
Utredningen redovisar utbildningens fördelning över
landet och drar slutsatsen att den ska koncentreras till
Stockholm och övriga två storstadsområden. Vi delar inte
den uppfattningen, eftersom den konstnärliga utbildningen
är beroende av en omgivande miljö. Konstnärlig utbildning
bör ske i miljöer där de bästa förutsättningar för en
kommande yrkesutövning finns.
Litografin i den form som Senefelder kom fram till i
slutet på 1700-talet, innebär att de konstnärer som ägnar sig
åt denna teknik arbetar med ett fett material på sten eller
zinkplåt. En direktmetod där en dialog med materialet
uppstår och som befrämjar bildens uttryck. Efter provtryck
kan stenen eller plåten, om det är nödvändigt, korrigeras
och på nytt provtryckas. Denna arbetsform för fram den
slutliga bilden till ett absolut unikt litografiskt tryck vilket
gör litografin till en unik konstart.
Tyvärr är situationen sådan, att vid de olika
konstskolorna i Sverige är denna del av undervisningen
försummad.
För att åter föra fram den direktlitograferade bildens
kvaliteter, och för att rekonstruera kunskaperna om
litografin och utbilda motiverade konstnärer, startade
Hellidens folkhögskola 1984 sin litografiska skola. Till
skolan kan konstnärer med en grundutbildning eller lång
yrkesverksamhet söka. Studietiden är sedan upp till fyra år.
Under dessa år arbetar man experimentellt med alla de
litografiska tekniker som är kända.
Redan 1962 bildades en grafisk kollektivverkstad i
Tidaholm. Grafiska verkstaden har som huvudman
Hellidens Folkhögskola. Skolan driver i samförstånd med
Tidaholms kommun, Skaraborgs landsting och Grafiska
verkstadsföreningen verkstadens olika verksamheter.
En verkstadsförening finns uppbyggd kring skolans
verksamheter, drygt 60 medlemmar arbetar vid olika
tidpunkter inom verkstaden. Dessa konstnärer deltar i olika
arbetssymposier och med eget arbete inom verkstaden. För
de elever som utbildar sig inom litografi är
verkstadsföreningens medlemmar en värdefull kontakt i sin
egen vidareutbildning.
Grafiska verkstaden i Tidaholm har en arbetsyta på
drygt 1 000 km2. Den litografiska utrustningen består av
flera övertryckspressar, snellpressar, plantryckspressar,
koneringsmaskin för plåtar, kopieringsbox för ritfilmslito,
ca 100 litostenar, separata sliprum, tecknarateljé och
målarateljé. Allt detta för litografi.
Man kan ställa sig frågan: Varför finns all denna
utrustning och unika kompetens just i Tidaholm. Svaret på
den frågan är att vid Vulcans tändstickstillverkning fanns en
verkstad för etiketter. I samband med att det litografiska
trycket lades ner, och utrustningen betraktades som
värdelös, räddade några konstnärer delar av utrustningen
till konstartens fromma. Grafiska verkstaden är genom
medverkan från bl.a. Tidaholms kommun tillbaka i delar av
lokaler där Vulcans tändsticksfabrik hade sitt litografiska
tryckeri.
Grafiska verkstaden har under de senaste åren
genomfört flera internationella arbetssymposier. Flera
arbetsresor har också genomförts av elever vid verkstaden.
Den unika kompetens som finns vid verkstaden bör
enligt vår uppfattning komma den högre utbildningen till
del genom att vissa avsnitt i den konstnärliga utbildningen
förläggs som högskoleutbildning vid grafiska verkstaden i
Tidaholm.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om delar av högskoleutbildning vid
Tidaholms grafiska verkstad.
Stockholm den 26 januari 1993
Birgitta Johansson (s)
Sven-Gösta Signell (s)
Jan Fransson (s)
Anders Nilsson (s)