I det svenska samhället strävar man sedan länge efter att ge alla barn och ungdomar lika möjligheter till god utveckling och utbildning. Ett uttryck för denna strävan är att de nya utbildningarna för barn- och ungdomspedagoger och grundskollärare fått ett starkare specialpedagogiskt inslag. Detta är en bra och riktig utveckling.
För att klara en hög målsättning och även fortsättningsvis förbättra barnomsorg och skola också för barn och ungdomar, som behöver särskilt stöd för att få sina alldeles vanliga behov av stimulans och utveckling tillgodosedda, ställs i många situationer krav på en djupare och vidare specialpedagogisk personalkompetens.
I samband med att en ny och väsentligt utökad specialpedagogutbildning kom till år 1990 och förlades till endast fyra platser i landet: Göteborg, Malmö, Stockholm och Umeå, ställdes Uppsala universitets region helt utan kvalificerade utbildningar på det specialpedagogiska området. Detta drabbar vår del av landet hårt. I lokaliseringsdiskussionen anfördes mot Uppsala att utbildningen i Stockholm låg inom s.k. pendlingsavstånd. Detta gäller inte på samma sätt Gävleborgs och Kopparbergs län, varifrån merparten av de studerande på den tidigare speciallärarlinjen vid Högskolan i Gävle kom.
Ett problem som finns på de nuvarande utbildningsorterna är att få lärare i grundskolan söker sig till specialpedagogutbildning. Skälen till detta kan vara flera. Ett är att det blir dyrt att under två eller tre terminer bo på en studieort långt hemifrån. I Gävle har vi i olika utbildningar konstaterat att utbildningens lokalisering i närområdet är viktigt, i synnerhet för vuxna studerande, som redan är etablerade med familj på en ort.
Högskolan Gävle/Sandviken hade under åren 1981-- 1988 den gamla speciallärarutbildningen på 20 poäng och var mycket uppskattad av alla studerande. Vid högskolan finns fortfarande utmärk specialpedagogisk kompetens. Sedan utbildningen lades ner har den, förutom i våra grundutbildningar, vidmakthållits och utvecklats genom att högskolan kontinuerligt och i stor utsträckning anlitats för olika typer av fortbildningar inom det specialpedagogiska området för skilda slag av barnomsorgs- och skolpersonal. Det är inte heller svårt att vid behov anlita kompletterande expertis från Uppsala.
Högskolan bör ges möjlighet att med examensrätt genomföra en specialpedagogutbildning omfattande 40--60 poäng med inriktning mot ''Komplicerade inlärningssituationer''. Utbildningen skulle rikta sig till såväl förskollärare som låg-, mellan- och grundskollärare. Utbildningen skulle, på grundval av de erfarenheter som redan gjorts på högskolan, kunna utformas som distansutbildning. Den skulle även kunna byggas upp så att den tillgodoser det behov av ytterligare fortbildning som finns hos speciallärare med äldre och kortare utbildningar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Högskolan i Gävle/Sandviken bör ges examensrätt för specialpedagogexamen med inriktning mot komplicerad inlärningssituation.
Stockholm den 26 januari 1993 Widar Andersson (s) Inger Hestvik (s) Sinikka Bohlin (s) Bengt-Ola Ryttar (s)