Inom utbildningssektorns område råder en stor
snedfördelning på den högre skogliga utbildningen och
forskningen. Av resurserna satsas endast 10 %
på södra Sverige och det anser vi vara oacceptabelt då
koncentrationen till de norra delarna av landet kommer att
öka. Orsaken till detta är Statens lantbruksuniversitets
(SLU) beslut att avveckla skogsteknikerutbildningen i
Värnamo.
Då vi vet att 20 %
av skogen finns i Götaland och att tillväxten är ca 30 %
samt att 40 %
av arbetstillfällena finns där, är det än mer obegripligt
att Svenska skogsinstitutet (SSI) i Värnamo ska läggas ned.
I Götaland är en mängd företag dominerande inom denna
skogssektor. Det gäller att bättre tillvarata träets utveckling
mot nya marknader. Mot denna bakgrund ter sig SLU:s
beslut att lägga ned SSI:s verksamhet i Värnamo
anmärkningsvärd. Här borde man satsa mer av resurserna
på forskning och utveckling. Skogsnäringen är fullständigt
enig i sitt ogillande av SLU:s beslut att avveckla den
skogliga högskoleutbildningen i södra Sverige.
Forskning och utbildning borde bättre fördelas då det
finns betydande skillnader mellan norra och södra Sverige
samt att skogsbruket inte ser likadant ut i vårt land. I
motsats till Norrland är naturen helt annorlunda vilket
kräver en annan typ av såväl avverkningsmetoder som
naturvård.
Våren 1992 behandlades anslaget till SLU varvid ett
enigt utbildningsutskott skrev i sitt betänkande
1991/92:UbU17:
Mot bakgrund av det sydsvenska skogsbrukets speciella
karaktär och förutsättningar anser utskottet i likhet med
SLU att vid den pågående översynen av den skogliga
utbildningen bör särskilt beaktas behovet av kunskap om
sydsvenska skogliga förhållanden. Utskottet utgår från att
regeringen vid beredningen av förslag som rör utbildning
och forskning vid SLU och som kommer att föreläggas
riksdagen inför budgetåret 1993/94 beaktar de i det
föregående redovisade förhållandena.
Skogsutbildningsgruppen, (SUG) som fått SLU:s
uppdrag att utreda den framtida skogliga utbildningen har
föreslagit att en ny treårig skogmästarutbildning inrättas.
Mot detta har vi ingen invändning medan vi däremot
reagerar när undervisningen endast skall ske i Bispgården
och Skinnskatteberg. Om SLU fattar beslut enligt SUG:s
förslag innebär detta att södra delen av den skogliga
utbildningen undantas och gränsen dras vid Uppsala--
Garpenberg--Skinnskatteberg--Gammelkroppa. Det hade
varit rimligare med en lokaliseringsort i norra och en i södra
Sverige, förslagsvis i Värnamo, där såväl lokaler som lärare
redan finns. Det är enligt vår uppfattning inte försvarbart
att lämna södra Sverige helt utan högre skoglig utbildning
med det skogsbestånd det innehåller.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av högre skoglig
utbildning och forskning i södra Sverige.
Stockholm den 26 januari 1993
Nils Nordh (s)
Martin Nilsson (s)