I propositionen föreslår regeringen bland annat att en högskola skall få anslag från staten efter hur många som utexamineras därifrån.
Jag stöder denna uppfattning i princip, men jag anser att även antalet deltidsstuderande och omfattningen på en högskolas decentraliserade verksamhet skall vägas in vid fördelningen av statligt anslag till högskolorna.
Om en högskola inför möjligheten att få så mycket statliga anslag som möjligt stimuleras att alltför ensidigt snegla på de studerandes möjligheter att snabbt avsluta sin utbildning med examen, kan högskolans intresse att ta emot deltidsstuderande minska. Dessa är ofta äldre studerande, som bland annat av familjeskäl inte kan hålla samma studietakt som unga studenter. Det ligger också i deltidsstuderandets förutsättning, att studietiden blir längre.
Högskolan i Jönköping är till exempel mycket framgångsrik med decentraliserad kursverksamhet. Det har stor betydelse för befolkning och näringsliv att Högskolan i Jönköping ansvarar för starkt efterfrågad kursverksamhet i så gott som samtliga kommuner i Jönköpings län. Det ger möjlighet till fortbildning och vidareutbildning inom en mängd yrkesområden i länet. Varje bygd har sin näringslivsprofil. Högskolans decentraliserade verksamhet med möjlighet till deltidsstudier kan tillgodose utbildningsbehovet där det finns.
Jag anser det angeläget, att reglerna för anslag från staten inte minskar en högskolas benägenhet att ta emot deltidsstuderande eller anordna decentraliserad verksamhet. Därför bör både antal deltidsstuderande och omfattningen på decentraliserad verksamhet ges ökad dignitet vid anslagsfördelningen. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att antalet deltidsstuderande liksom omfattningen av en högskolas decentraliserade kursverksamhet ges särskild vikt vid fördelning av statsbidrag till högskolan. Stockholm den 11 mars 1993 Carl-Johan Wilson (fp)