Sverige har tillsammans med åtskilliga andra FN-
medlemsstater förbundit sig att försöka minska
alkoholkonsumtionen med 25 % till år 2000. Det är en
närmast gigantisk uppgift, som kräver en mycket
omfattande information till allmänheten.
Samhället har hittills i alltför stor utsträckning överlåtit
åt nykterhetsrörelsen att informera om alkoholen och dess
skadeverkningar. Nykterhetsorganisationerna, som visat
stort ansvar i uppgiften, har intagit en närmast
monopolartad attityd i denna roll. Informationen har tyvärr
alltför ofta fått en så intolerant utformning, att den inte
uppfattats som angelägen för andra än för helnykterister.
Skolor av olika slag spelar givetvis en stor roll i denna
information. Undervisning om alkohol bör kunna ske på
alla utbildningsstadier och av alla lärare, så att den inte
uppfattas som en angelägenhet för specialister. En orsak till
att det så ofta brister i denna undervisning torde vara att
lärarna saknar kunskap i ämnet. Det är också troligt, att
många lärare hittills har uppfattat, att endast den, som själv
förordar helnykterhet, skall undervisa om alkohol.
Lärare på alla stadier bör ha kunskap för undervisning
om alkohol. Ett obligatoriskt avsnitt om alkoholen och dess
skadeverkningar bör därför ingå i all lärarutbildning. Det
bör riksdagen ge regeringen till känna.
Om konsumtionen av alkohol skall minska måste det
givetvis ske genom insatser från dem, som är konsumenter.
Jag räknar med att den måttfulle alkoholkonsumenten är
beredd att känna ansvar för sådana insatser. De helnyktras
skara kan i vart fall inte genom egna ändrade alkoholvanor
bidra till minskning av alkoholkonsumtionen...
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett obligatoriskt avsnitt om
alkoholen och dess skadeverkningar bör ingå i all
lärarutbildning.
Stockholm den 26 januari 1993
Carl-Johan Wilson (fp)