Handikappåtgärder på högskole- och universitetsområdet
Fr o m budgetåret 1992/93 finns medel till
handikappåtgärder på högskole- och universitetsområdet
inom den lokala budgeten för varje högskola/universitet.
Här ska avsättas 0,15 % av grundutbildningsanslaget till
handikappinsatser.
Tidigare tillämpade UHÄ ett ''självrisk''-system, som
innebar att man till UHÄ drog in de medel, som inte
användes lokalt. Med dessa medel kunde man från centralt
håll täcka underskott på andra högskolor/universitet. Detta
system är inte förenligt med den roll, som den nya
högskolemyndigheten Verket för högskoleservice, VHS,
har. VHS har endast ett uppföljningsansvar i efterskott,
ingen överblick över detta område och heller ingen styrande
roll. Särskild kompetens saknas på VHS vad gäller
uppföljning på handikappområdet.
Av ansökningarna om antagning till högskolestudier
framgår inte i dag, om den sökande har någon form av
funktionshinder. Ofta tar studenten själv kontakt med
studievägledare. Andra gånger blir studiehinder uppenbara
i själva studiesituationen. Det finns ett förturssystem, som
ger möjlighet för personer med funktionshinder att åberopa
handikapp. Uppgifterna stryks när antagning skett, vilket
gör att det inte finns några statistiska uppgifter om
studenter med olika funktionshinder.
Kunskap saknas om hur studiesituationen fungerar
för studenter med funktionshinder vilka studiehinder
man upplever, vilka man kan forcera och på vilket sätt man
forcerar hindren. antalet studenter med funktionshinder.
Hur många är de och var studerar de? Vilka grupper är
representerade? Ökar eller minskar antalet? Hur stor är
andelen av det totala antalet studenter?Hur använder
universiteten/högskolorna använder avsatta
''handikappmedel'' och till vilka ändamål? Används hela
beloppet eller bara en del? Används medlen enbart till
handikappinsatser? Vem gör prioriteringarna? Vilken
kompetens har de ''handikappansvariga'' studievägledarna
på högskolorna?
Beroende på högskoleortens storlek kan hela beloppet
om man så vill i princip gå till en enda insats, t ex inköp av
ett par anpassade datorer för rörelsehindrade, ett par tolkar
till en döv student, enbart anpassning av material för
synskadade. Det är den handikappansvariges bedömning,
som avgör vem/ vad som får stöd. Hittills uppger man, att
man har klarat behoven genom ett tillskott mellan de olika
högskolorna/universiteten.
Om man ska klara behoven framöver måste en
omfördelning kunna göras mellan de olika
högskolorna/universiteten. Jag anser att en mycket
noggrann analys måste göras för att hitta en modell för hur
denna omfördelning ska ske på ett ändamålsenligt sätt.
Olika kombinationer är tänkbara. En modell kan vara
att Nämnden för vårdartjänst, NV, tar över UHÄ:s
''självrisk''-system. Denna roll kan bli svår, eftersom NV
inte har någon administrativ koppling till högskolorna/
universiteten vid sidan av vårdartjänstfunktionen. En
annan modell är att NV får ett särskilt statsbidrag som kan
komplettera de lokala medel som finns vid
högskolorna/universiteten. Statsbidraget kan uppgå till en
viss procentandel av den totala omslutningen för anslagen
till hela högskole/ universitetsverksamheten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om handikappåtgärder inom
högskole- och universitetsområdena.
Stockholm den 25 januari 1993
Marianne Jönsson (c)