Rennäringen är en helt samisk näring grundad på
samernas urgamla rätt att få nyttja såväl enskild som allmän
mark som renbete. Statsmakterna har också fastslagit att
renskötseln är en nationell angelägenhet. Vi anser att
rennäringen i likhet med t.ex. jord- och skogsbruk behöver
en egen produktionsinriktad forskning för att leva vidare
och kunna utvecklas positivt. Förbättrad kunskap om renen
och rennäringens förutsättningar är nödvändig för den
långsiktiga planeringen av renskötseln liksom för andra
näringars utnyttjande av naturresurser inom
renskötselområdet. Inte minst viktigt är att denna kunskap
finns för att öka förståelsen bland allmänheten och samerna
när det gäller renskötseln och dess problem men även
utvecklingsmöjligheter.
Renskötsel bedrivs nu i Sverige i stort sett i hela
Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län samt delar av
Kopparbergs och Västernorrlands län.
För en sund utveckling är varje näring beroende av
bistånd från ett väl fungerande och effektivt arbetande
forsknings- och utvecklingsarbete. Rennäringen utgör inget
undantag. Tvärtom motiverar såväl rennäringens särart som
dess stora geografiska utbredning inom riket särskilda
forskningsinsatser. En ogynnsam utveckling inom
rennäringen är till förfång för rennäringen som bas för
samisk kultur, för rennäringens egna utövare och för
näringsgrenar och enskilda utanför rennäringen som verkar
inom renskötselområdet. Det gäller bland annat både jord-
och skogsbruket. Renforskning är en nationell
angelägenhet av hög prioritet.
Forskningsinsatserna har hittills varit mycket blygsamma
med tanke på näringens betydelse. Nettoeffekten av de rätt
nyligen genomförda bantningarna inom Sveriges
lantbruksuniversitet (SLU) har medfört att avsatta resurser
blivit än mer begränsade.
Det har sedan lång tid varit ett starkt önskemål att
sammanföra resurser för renforskning till Umeå med
renforskningsstationer i både Norrbotten och Västerbotten
för att därigenom komma ifrån de splittrade
arbetsförhållanden som under lång tid rått på
renforskningens område. Utöver sitt naturliga läge inom
renskötselområdet och förhållandet att redan två
universitet verkar i Umeå har lokaliseringen också framstått
som mycket lämplig i ett samnordiskt perspektiv.
Skogs- och jordbruksforskningsrådet har huvudansvaret
för samordningen av renforskningen. Rådet avser att
finansiera en professur i renforskning och
Lantbruksuniversitetet överväger att stödja professuren
med vissa basresurser. För rennäringen är det av avgörande
betydelse att den omdaning och reformering av
renforskningen som nu pågår följs upp med kraftfullt
finansiellt och institutionellt understöd. Det är således
utomordentligt viktigt att resurserna kommer rennäringen i
Norrland till godo.
Sammantaget anser vi att nu måste renforskningen ges
finansiella resurser så att den eftersatta eftersläpning som
skett ifråga om forsknings- och utvecklingsarbete inom
rennäringen snabbt kan hämtas in och att den sedan länge
aviserade koncentrationen av renforskningsresurser till
Umeå nu genomföres.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förstärkning av
forskningsresurser för rennäringen med förläggning till
Umeå.
Stockholm den 25 januari 1993
Ulla Orring (fp)
Britta Bjelle (fp)