Social omsorgsexamen

I dag sker stora förändringar inom den sociala omsorgen.
Omsorgen har sin egen rationalitet och behöver utvecklas
utifrån sina behov. Brister i den sociala omsorgen kan få
katastrofala följder som vi har sett via massmedias
bevakning av utvecklingen i Öststaterna, men också via
bilder från England och USA där fenomen som ''granny
dumping'' uppstått till följd av en dåligt utbyggd omsorg.

Antalet grupper som i något sammanhang kommer i
kontakt med social omsorg ökar. Ädelreformen har
överfört stora resurser från landsting till kommun.
Omsorgen om psykiskt utvecklingsstörda blir alltmer en
uppgift för den sociala omsorgen. Handikapputredningen
och psykiatriutredningen kommer att innebära ytterligare
uppgifter. Inom behandlingsområdet blir
socialpedagogiken en alltmer etablerad kompetens.
Förändringen innefattar också nya organisationsformer och
uppgifter för den sociala omsorgen.

En förändring av inriktningen och en rationalisering av
omsorgsverksamheten är i full gång, för att så effektivt som
möjligt kunna möta nya krav. Det är då viktigt att de
personer som skall utföra huvuddelen av detta arbete har en
kunskap och en kompetens som till fullo kan matcha de
höga kraven. Inom andra områden av utbildningsväsendet
och speciellt inom vårdhögskolan har man aviserat
förlängning av vissa utbildningar för att möta nya krav på
kvalitet och jämförbarhet med utbildning också i andra
länder.

Vad vore mer naturligt än att utbildningen inom social
omsorg med ännu större förändringar inom sitt
verksamhetsområde också får denna möjlighet. Den
kompetens inom social omsorg som finns i Sverige är i
många fall unik för Europa och i övriga världen och borde
ses som en nationell resurs väl värd att bevara och utveckla
samt dela med sig av. Intresset för vår typ av social omsorg
är stort ute i världen.

Idag finns en social omsorgsutbildning om 2,5 år (100
poäng) vid ett 20-tal av landets vårdhögskolor.
Utbildningen har två inriktningar. Dels inriktning mot
äldre, handikappade och utvecklingsstörda. Dels mot
socialpedagogiskt behandlingsarbete.

Utbildningarna har nöjda studerande och avnämare.
Men dagens snabba utveckling fordrar att utbildningen
förändras, för att studerande skall kunna svara mot de krav
som ställs i ett föränderligt samhälle och för att utbildningen
skall vara konkurrenskraftig i utbildningsutbudet.

I den pågående huvudmannaskapsutredningen har
Svenska kommunförbundet med skärpa hävdat att den
sociala omsorgsutbildningen behöver vara minst 120 poäng
och ge möjlighet till forskarutbildning. Kommunerna är i en
överskådlig framtid fortfarande den största avnämaren för
högskolekompetent personal inom socialomsorgen.

Social omsorgsexamen skall, som yrkesexamen,
jämföras med sjuksköterske-, socionom-, och
arbetsterapeutexamen. Dessa kommer alla att omfatta
120--140 poäng. Samhället har här ett stort ansvar för att det
kunskaps- och erfarenhetskapital som byggts upp inom
social omsorg i högskolan skall fortsätta att utvecklas.

Högskolans sociala omsorgslinje eller omsorgsprogram
har utvecklats genom åren och har idag möjlighet att
erbjuda kurser omfattande 120 poäng. Det finns
påbyggnadsutbildning om 40 poäng och forskarutbildning.
För den fortsatta utvecklingen av omsorgerna måste den
sociala omsorgsutbildningen omfatta minst 120 poäng. De
social omsorgerna måste få konkurrera om studenterna på
lika villkor som de ovan nämnda utbildningarna.

Den sociala omsorgen står idag som fält-, utbildnings-
och forskningsområde på ''egna ben'' i lika hög grad som
omvårdnad och socialt arbete. Det är därför viktigt att detta
syns i examensbeskrivningen. Det är viktigt att utbildningen
omfattar 120 poäng, att socialpedagogerna kan få en
yrkesexamen i social omsorg och att utbildningen har en
förankring i forskning och utveckling i likhet med andra
utbildningar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om social omsorgsexamen.

Stockholm den 25 januari 1993

Rose-Marie Frebran (kds)

Karin Israelsson (c)