I närheten av staden Cherson i Ukraina finns
gammelsvenskbyn. I början av 1900-talet en svenskspråkig
koloni med cirka 1 000 svensktalande invånare. De hade
utvandrat från Sverige någon gång på medeltiden och bodde
först på Dagö i Estland.
Efter en konflikt på ön Dagö förvisades 1 200 svenskar
år 1781 till Ukraina av den ryska kejsarinnan Katarina II.
Efter en dödsmarsch på 200 mil nådde ca 500 personer
slutmålet i maj 1782.
I anslutning till en svältkatastrof i Ukraina på 1920-talet
ansökte de om utresa till Sverige. År 1929 beviljades det och
praktiskt taget hela byn utvandrade till Sverige år 1929. De
flesta anpassade sig bra i Sverige. Men en del lockades
tillbaka till Ukraina efter något år.
De som åkte tillbaka till sin by i Ukraina fick genomgå
stora påfrestningar under Stalins skräckvälde på 1930-talet.
Under andra värdskriget fördes många av dem till Tyskland,
för att efter krigsslutet hamna i Sibirien där många dog.
En del av deras ättlingar lever fortfarande kvar i byn och
de talar gammelsvenska. Dessa människor utgör en mycket
intressant grupp som hållit gamla svenska traditioner
levande, trots stora påfrestningar och oftast totalt isolerade
från Sverige sedan flera århundraden tillbaka.
Den återstående gruppen av dessa gammelsvenskar som
talar svenska har nu nått en mycket hög ålder. Det borde
från svensk utgångspunkt vara av stort intresse att knyta
kontakt med byn och dokumentera deras levnadsöden. Den
svenska byn i Ukraina är med sin svenska kultur helt unik,
och är för den framtida historieforskningen angelägen att
kartlägga. Nu efter Sovjetunionens sönderfall bör
förutsättningen för att genomföra ett sådant projekt vara
synnerligen goda.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om gammelsvenskbyn i Ukraina.