I dag sker stora förändringar inom den sociala omsorgen.
Brister i social omsorg kan få katastrofala följder. Det har
kunnat utläsas från utvecklingen i Öststaterna men också
från England och USA.
Ädelreformen har överfört stora resurser från
landstingen till kommunerna. Omsorgen om psykiskt
utvecklingsstörda blir allmer en uppgift för den sociala
omsorgen. Handikapputredningen och
psykiatriutredningen kommer att innebära ytterligare
uppgifter. Inom behandlingsområdet blir
socialpedagogiken en alltmer etablerad kompetens.
Förändringen innefattar också nya organisationsformer och
uppgifter för den sociala omsorgen.
Förändringen av inriktningen och en rationalisering av
omsorgsverksamheten är i full gång för att så effektivt som
möjligt kunna möta nya krav. Det är då viktigt att de
personer som skall utföra huvuddelen av detta arbete har en
kunskap och en kompetens som till fullo kan möta de högre
kraven. Inom andra områden av utbildningsväsendet och
speciellt inom vårdhögskolan har man aviserat förlängning
av vissa utbildningar för att tillgodose nya krav på kvalitet
och jämförbarhet med utbildning också i andra länder. Vad
vore mer naturligt än att utbildningen inom social omsorg
med ännu större förändringar inom sitt verksamhetsområde
också får denna möjlighet.
Den kompetens inom social omsorg som finns i Sverige
är i många fall unik för Europa och i övriga världen och
borde ses som en nationell resurs väl värd att bevara och
utveckla. Intresset för vår typ av social omsorg är stort ute i
världen.
I dag finns en social omsorgsutbildning om 2,5 år (100
poäng) vid ett 20-tal av landets vårdhögskolor. Dagens
snabba utveckling fordrar att utbildningen förändras för att
studerande skall kunna svara mot de krav som ställs i ett
föränderligt samhälle, och för att utbildningen skall vara
konkurrenskraftig i utbildningsutbudet.
I den pågående Huvudmannaskapsutredningen har
Svenska kommunförbundet med skärpa hävdat att den
sociala omsorgsutbildningen behöver vara minst 120 poäng
och ge möjlighet till forskarutbildning. Kommunerna är i en
överskådlig framtid fortfarande den största avnämaren för
högskolekompetent socialomsorgspersonal.
Trots detta föreslår Utbildningsdepartementet att en
social omsorgsexamen endast skall omfatta ''minst 80
poäng''. En yrkesexamen, som skall jämföras med
sjuksköterske-, socionom- och arbetsterapeutexamen, vilka
alla omfattar 120--140 poäng i departementets förslag.
Högskolans sociala omsorgslinje eller omsorgsprogram
har utvecklats genom åren och har i dag möjlighet att
erbjuda kurser omfattande 120 poäng. Det finns
påbyggnadsutbildning om 40 poäng och forskarutbildning.
Departementets förslag är olyckligt för den fortsatta
utvecklingen av omsorgerna. Det blir omöjligt för den
sociala omsorgen att konkurrera om studenterna på lika
villkor som de ovan nämnda utbildningarna.
Frågan är dessutom viktig ur jämställdhetssynpunkt.
Kvinnorna har generellt en lägre ställning i yrkeslivet, finns
oftast inom låglöneyrken och får följaktligen lägre
pensioner. Det är angeläget att höja deras yrkesstatus.
Det är kvinnorna som dominerar inom omsorgs- och
vårdutbildningarna. Kvinnor i högskoleutbildning måste ha
rätt till en högskoleexamen som är konkurrensduglig,
nationellt och internationellt. Då är kandidatexamen ett
absolut minimum.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att social omsorgsexamen bör
omfatta 120 poäng,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utbildningen i social omsorg
bör ha en förankring till forskning och utveckling i likhet
med andra utbildningar.
Stockholm den 25 januari 1993
Gudrun Norberg (fp)
Isa Halvarsson (fp)