Under flera år har det funnits ett intresse av att inrätta ett forskningscentrum i Uppsala med tungmetallproblem som huvuduppgift. Det har bl a kommit till uttryck i riksdagsmotioner.
Sedan den 1 juli 1992 har Metallbiologiskt centrum i Uppsala inrättats vid matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Uppsala universitet efter ett förarbete som stötts av landstinget i Uppsala län. I centrum ingår dessutom Sveriges lantbruksuniversitet, Akademiska sjukhuset, Sveriges geologiska undersökning och Statens veterinärmedicinska anstalt. Ett nära samarbete finns med amalgamenheten vid Akademiska sjukhuset. Sammanlagt deltar forskare från ett tjugotal institutioner och avdelningar i centrums arbete.
Metallers kretslopp i naturen, inkluderande människor och djur, är det samlande begreppet för de mång- och tvärvetenskapliga arbeten som pågår och planeras. Det innebär allt från kunskaper om geokemins och olika samhällsaktiviteters betydelse för tillgång, upptag, fördelning och hälsoeffekter av metaller till kliniskt diagnos- och behandlingsarbete.
Människor och djur påverkas av metaller i vår omgivning, på gott och ont. Metallerna har alltid funnits och kommer alltid att finnas i vår miljö och vi kan inte undgå att påverkas av dem. Många är nödvändiga för vår hälsa, medan andra är skadliga. Mänskliga aktiviteter har lett till att metaller omfördelas från lägen där de är relativt ofarliga till miljöer där de ackumuleras och utgör en hälsorisk för människor och djur. Särskilt allvarligt är att försurningen påskyndar processen så att tungmetaller som kvicksilver och kadmium kan bli tillgängliga för upptag i näringskedjan. Ännu en följd av försurningen är att livsnödvändiga spårelement som selen blir otillgängliga.
Flöden av metaller, särskilt i storstadsområdena, är ett forskningsfält där Metallbiologiskt centrum kan bidra med ökad kunskap. Centrum bedriver och planerar forskningsaktiviteter för att öka möjligheterna för bedömning av hälsorisker vid exponering för metaller, söka vägar att diagnostisera metallöverbelastning, utveckla metoder för att avgifta människor och djur samt metoder för rening av utsläpp av olika slag av tungmetaller. De metaller vars biologi studeras är sådana grundämnen som ofta kallas spårelement. Dessa förekommer i låga koncentrationer i vävnader och kroppsvätskor. Ett femtontal av dem anses vara livsnödvändiga för däggdjur, t ex järn, koppar, zink och selen. Selen har visats kunna skydda mot giftverkan från sådana spårelement som vi vet bara har giftverkan, t ex kadmium och kvicksilver.
Metallbiologiskt centrum samlar unik kompetens som finns i Uppsalaregionen. Den korta och direkta vägen mellan forskningen vid det två universiteten och myndigheterna, den kliniska verksamheten vid Akademiska sjukhuset och veterinärmedicinska fakulteten ger möjligheter att snabbt öka kunskaperna om sjukdom och hälsa och hur resultaten kan tillämpas i praktiken. I samarbete med företag vill Metallbiologiskt centrum också utarbeta användbara lösningar för att forskningsresultaten så snabbt som möjligt skall komma i produktion och därmed samhället och medborgarna till del.
Centrum verkar för utökade kontakter mellan universitet, myndigheter och industri, samt för bredare forskningssamverkan. Metallbiologiskt centrums analytiska kompetens utgör därutöver en stark resurs för näringsliv och samhälle när det gäller mätningar av metaller. Centrums uppgifter utgörs således av forskning, information, utbildning och av att skapa underlag för politiska beslut inom det metallbiologiska område som rör miljö och hälsa.
Nyckelpersoner som skall informeras i första hand är politiker, journalister, miljöansvariga inom län och kommuner, lärare, läkare, tandläkare och övrig vårdpersonal. För de aktuella verksamhetsåren planeras följande informations- och utbildningsaktiviteter: Metallers kretslopp i miljö och samhälleKunskapsläget på amalgamområdet i Sverige och internationellt Spårelement, sjukdomar och geokemisk miljö.
Information och utbildning avses bedrivas i form av seminarier och kurser riktade till de ovan nämnda målgrupperna. Det planeras också för att läromedel till kurserna skall utarbetas. Dessa skall alltid hållas aktuella med de nyaste kunskaperna inom det metallbiologiska forskningsfältet.
En satsning på centrum nu, i form av ett basstöd och ett forskningsanslag, innebär en inteckning i en kunskapsberedskap som på sikt kan visa sig vara ovärderlig.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar tillgodose det behov av stöd till forskning och forskningsinformation som föreligger hos Metallbiologiskt centrum i Uppsala inom forskningsanslaget.
Stockholm den 25 januari 1993 Rosa Östh (c) Marianne Andersson (c)