Det är ett känt faktum att allt fler privatpersoner (och
familjer) hamnat eller kommer att hamna i den s.k.
skuldfällan. Ett flertal undersökningar och utredningar
belyser detta, bl.a. konsumentverkets rapport 1989/90:1
''Hushåll i ekonomisk kris''. Flera utredningar bl.a.
insolvensutredningen (SOU 1990:7) visar att ca 8--10 % av
bidragssökande är sådana människor som har inkomster en
bra bit över existensminimum men ändå inte klarar sin
ekonomi på grund av att räntor och amorteringar på
framför allt stora konsumentlån stiger mer än man förmår
betala av (=skuldfällan).
Staten har reagerat på detta växande samhällsproblem
framför allt genom förebyggande åtgärder. En proposition
1991/92:83 ''Ny konsumentkreditlag'' har lagts till
riksdagen. Vidare har man ålagt kronofogdemyndigheterna
att arbeta med förebyggande verksamhet, framför allt
genom information i skolor. Utredning pågår också om
införande av en skuldsaneringslag och ett institut för
skuldsaneringsfrågor.
De ovannämnda åtgärderna kommer förhoppningsvis
att på sikt få avsedd effekt. På kort sikt kommer dock
antalet människor i eller på väg in i skuldfällan att fortsätta
öka på grund av redan tagna krediter. Stigande räntor
kombinerade med minskade ränteavdrag drabbar i detta
avseende inte minst dem, som i dag lever ''på marginalen''.
Förutom de sociala, psykologiska och naturligtvis
ekonomiska problem som drabbar personerna i fråga, växer
också trycket på den samhällsapparat och de handläggare
inom statlig och kommunal förvaltning som skall ''ta hand''
om dessa människor. Hos såväl socialförvaltningen,
hemkonsulent- och den kommunala
konsumentverksamheten samt inom kriminalvården och
kronofogdemyndigheterna känner man redan av detta.
Institutioner som ägnar sig åt själslig och inte minst
kroppslig vård, dvs. kyrkan och sjukvården, har mycket att
göra med människor i ekonomisk kris. Ofta kanske samma
person vänder sig till flera institutioner som ovetande om
varandra handlägger ärendet.
Eftersom problemet med skuldsanering och
skuldrehabilitering är relativt nytt och outforskat samt
delvis berör också nya samhällsgrupper -- de utåt sett socialt
etablerade människorna, som handläggare inom
socialtjänsten inte brukar möta så ofta -- ställs nya
kunskapskrav. Den traditionella utbildningen på högskolan
för blivande socialsekreterare saknar detta samlade grepp
om en skuldsatt persons mångfasetterade problem. Som
handläggare av skuldsatta personers problem kommer man
in på många olika områden av rättslig och ekonomisk natur,
exempelvisgränserna för den kommunala kompetensen
vad gäller borgen och garantier,inkassorätt,skatterätt
med regler om existensminimum, jämkning, avdrag
m.m.,exekutionsrätt/obeståndsrätt, främst reglerna för
utmätning samt konkurs och ackord.
För att rusta handläggare av skuldsatta människors
problem och för att tillvarata samhällets resurser på ett
effektivt och kostnadsbesparande sätt fordras en rationell
och enhetlig utbildning i ämnet skuldsaneringsrätt. Denna
utbildning torde också utöver kommuner och fackliga
organisationer kunna bli intressant för banker,
försäkringsbolag, finansinstitut m.fl.
Detta nya kunskapsfält, som berör frågor inom civilrätt,
ekonomi, socialrätt och kommunalrätt, bör ha
beteckningen skuldsaneringsrätt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett nytt ämne benämnt
skuldsaneringsrätt bör införas inom högskolan.