Kårobligatoriet vid universitet och högskolor ifrågasätts från många håll. Det är inte rimligt att studenter tvingas till kollektivanslutning till kårorganisationerna och därvid till att företrädas av kårledningar de inte vill företrädas av.
Det är däremot inte orimligt att studenterna solidariskt bidrar till vissa gemensamma nyttigheter, som studerandehälsovård och gemensamma samlingslokaler. Sådana avgifter till gemensamma nyttigheter kan emellertid insamlas och fördelas av universitetsledningarna utan att kollektivanslutningen till kårerna bibehålles.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kårobligatoriet.
Stockholm den 25 januari 1993 Bertil Persson (m)