Dagens system med kårobligatorium, dvs.
tvångsanslutning till studenternas egen intresse- och
fackorganisation och därtill hörande avgifter, är ett brott
mot föreningsfriheten och bör därmed avskaffas. Samtliga
partier inom Sveriges riksdag verkar vara eniga om att
tvångsanslutning i sig inte är något eftersträvansvärt utan att
det snarare är de organisatoriska och finansiella problemen
som får dem att avstå från att avskaffa kårobligatoriet.
Dessa problem får anses vara av sådan karaktär att de kan
lösas och därmed inte vara anledning till den kränkning av
föreningsfriheten som kårobligatoriet ändå innebär.
En autonom högskola med en autonom studentkår som
bygger på studenternas eget fria val och aktiva handlande
måste vara en förutsättning för en levande och
ifrågasättande högskola. De problem som uppkommer och
till en del förslag på lösningarna till dessa tas upp i
utbildningsdepartementets PM och utredningen ''Studenten
och tvångsanslutningen. Vad händer om kårobligatoriet
försvinner?'' (SOU 1990:105) samt i det nyligen (december
1992), för utbildningsdepartementets räkning, av den
sakkunnige Peter Honeth utarbetade förslaget ''avveckling
av kårobligatoriet''. Peter Honeths arbete visar att det finns
praktiska förutsättningar för ett avvecklande och kan
utgöra en del av grunderna för ett avvecklingsbeslut. Bland
remissvaren på ''Studenten och tvångsanslutningen'' finns
ytterligare tankar kring hur ett avvecklande kan
genomföras. (Se exempelvis Sveriges socialdemokratiska
studentförbunds remissvar till utredningen.)
Värnandet om föreningsfriheten, studentens fackliga
inflytande och studiesociala verksamheter är viktiga
grundsatser och kan förenas. Studentens inflytande och
ställning behöver inte påverkas negativt i och med
kårobligatoriets avskaffande. Studentinflytandet är i och för
sig kollektivt och ska gynna studenterna som grupp, men
inte ens med ett obligatorium finns en åsikt.
Kårobligatoriets avskaffande kommer att ge studenten
större frihet och påverkan på så vis att hon/han kan driva
egna idéer, kan välja fritt att tillhöra den befintliga kåren
eller kan fritt bilda en ny studentkår om den befintliga kåren
inte passar. Detta medför en kvalitativ förbättring av
studentinflytandet, vilket gynnar studentkollektivet i stort.
Studentkårerna skall alltså finnas kvar och bygga på
studenternas eget fria val och engagemang. Studentkårerna
skall även i framtiden betraktas som legitima
studentföreträdare med rätt att utse representanter till
högskolans organ och rätt att få ersättning till sina
representanter och sin allmänna verksamhet, allt efter
valresultat. För detta kommer det att behövas statsbidrag.
Peter Honeth räknar med 20 miljoner
kronor, men med tanke på hur stor del av
studentkårens inkomst som i dag går till
utbildningsbevakning så är en något högre nivå inte
otänkbar. Vidare bör den skattebefrielse som studentkårer
och nationer innehar försvinna i samband med avskaffandet
av obligatoriet.
Följande krav bör ställas på en studentkår för att den ska
kunna ställa upp i val till högskolans organ och därmed
kunna få tillgång till de ovan nämnda bidragen:Den skall
vara öppen för dem, och endast dem, som är studenter inom
det område där kåren verkar. Den skall ha en
demokratisk uppbyggnad. Den skall vara obunden
partipolitiskt, religiöst och yrkesfackligt.Studentfackligt
arbete skall vara kårens huvudverksamhet.
Genom att ställa krav på att en viss andel av studenterna
skall vara medlemmar i kåren innan man får representanter
i högskolans organ undviker man splittring. För att inte
studerandeinflytandet skall bli beroende av studenternas
(studentkårernas) specifika relation med sin respektive
högskoleledning borde ovanstående regleras i
högskoleförordningen. För att bli en trovärdig organisation
måste kåren bygga på aktivitet från studenterna.
Kårobligatoriets avskaffande skall ses som en möjlighet för
kårerna att nå ett verkligt intresse och kunna företräda alla
sina medlemmar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett avskaffande av skyldigheten
för studenter att tillhöra obligatorisk
studerandesammanslutning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om principerna för studentkårernas
verksamhet efter ''avregleringen''.
Stockholm den 25 januari 1993
Martin Nilsson (s)
Kent Carlsson (s)