Inför den nya situationen i Europa från 1995 står svenskt
jordbruk och särskilt dess djurhållning i en svår
konkurrenssituation oavsett framtida anslutningsform till
det europeiska samarbetet.
En nödvändig förutsättning för det försprång såväl i
hälsohänseende som i etiskt avseende som svensk
djurhållning f.n. har är att systematisk forskning över
sambandet miljö--djurhälsa--djurbeteende--djurskydd--
omgivningshygien sedan år 1960 bedrivits i vårt land och att
forskningsresultaten snabbt anammats av djurägarna.
Denna forskning har huvudsakligen genomförts vid
Lantbruksuniversitetets institution för husdjurshygien i
Skara, och den har rönt påtagligt internationellt
erkännande.
Institutionens förläggning till Skaraområdet betingas av
att man av forskningsmässiga effektivitetsskäl valt som
strategi att förlägga forskningen direkt i djurbesättningar
istället för i modellförsök i egna stallar med egna djur och
skötare. Detta ställer högre krav på forskarna när det gäller
kontroll av djur och miljö men möjliggör fullskalestudier
under realistiska förhållanden som kan vara svåra att
kopiera i modellförsök. Skaraområdet är det enda område
i Sverige där det inom rimligt avstånd finns alla typer av
djurhållning inom alla djurslags- och besättningskategorier.
Denna typ av forskning kräver kontinuerlig kontakt med
praktisk djurhållning. Allt fler utländska forskare har också
sökt sig till Skarainstitutionen för att tillägna sig dess
erfarenheter och metoder samt i samarbete med
institutionens vetenskapsmän bedriva sin forskning i
svenska besättningar. De anser att det är svårt att
genomföra miljö- och djurhälsoforskning i modellförsök i
sina respektive universitets djurstallar.
Förläggningen till ett så djurrikt område innebär alltså
ekonomiska och även kvalitiva fördelar för miljö- och
djurhälsoforskningen (men också för kvalitet och standard
på undervisningen för blivande veterinärer). Nu har
emellertid motsvarande forskning successivt kommit igång
i andra europeiska länder liksom i USA och Canada. Det är
mot den bakgrunden viktigt att Sverige genom
Skarainstitutionen kan bibehålla ett forskningsmässigt
försteg inom miljö- och djurhälsoforskningen.
Sverige har som enda land i världen ett förbud mot
rutinmässig användning av antibiotika i djurhållningen, ett
förbud som infördes efter ett riksdagsbeslut 1986. Genom
den kunskap om sambandet miljö--djurhälsa som de
svenska djurägarna besitter är rutinmässig
antibiotikatillförsel som regel inte nödvändig i de svenska
besättningarna för att kompensera för
sjukdomsframkallande faktorer i djurens miljö och skötsel.
Förbudet mot rutinmässig antibiotikaanvändning har
emellertid inte endast en positiv effekt på kvalitén i
djurhållningen i Sverige. Det har även en annan dimension.
Generell och rutinmässig utfodring med antibiotika innebär
ökade risker för ökad förekomst av resistens hos
mikroorganismerna mot antibiotika, något som på sikt är
ett hot mot folkhälsan. Som exempel kan nämnas att en av
de för människan farligaste salmonellatyperna (Salmonella
typhi murium) har resistensnivåer mot de vanligaste
använda antibiotikatyperna som i England är 37--40 procent
och i Holland 80--92 procent medan motsvarande
resistensnivåer i Sverige varierar mellan 0 och 6 procent.
Enda möjligheten för svenska konsumenter att på sikt få
säkra animala livsmedel till rimliga priser är att samhället
även framgent kan kräva att svenskt lantbruk håller en
högre standard i djurhållningen och därmed på de
producerade livsmedlen än sina konkurrenter. Detta
förutsätter även framgent kunskaper hos myndigheter och
bland lantbrukarna. För detta krävs att den hittills så
framgångsrika forskningen vid Skarainstitutionen kan
fortsätta sin verksamhet. Då kan resultaten även framgent
komma samhället til godo och svenska konsumenter till
gagn. Resultaten kommer även till gagn för svenskt
lantbruks möjligheter att konkurrera med
kvalitetsprodukter. I detta sammanhang skall man ha klart
för sig att det finns en viss procent av befolkningen i Europa
och USA, om inte 15--30 procent som ibland hävdas men
kanske 1--5 procent, som är beredd att betala mera för säkra
livsmedel. Här borde svenska animala livsmedel kunna
erövra en marknad utanför Sverige.
En gedigen kunskap hos myndigheter och lantbrukare
om sambandet miljö- och djurhälsa är angelägen därest ett
förbud mot rutinmässig antibiotikaanvändning i
djurhållningen skulle komma i EG och USA, vilket
sannolikt en dag måste bli fallet. För att vårt land i en sådan
situation skulle kunna ta exportandelar på livsmedelssidan
måste man kunna stödja sig på gedigen forskningsbaserad
kunskap rörande sambandet miljö--djurhälsa.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den fortsatta inriktningen av
forskning rörande djurmiljö--djurhälsa--djurbeteende--
djurskydd--omgivningshygien.
Stockholm den 21 januari 1993
Sten Svensson (m)
Bengt Kindbom (c)
Holger Gustafsson (kds)