Bakgrund
Högre utbildning i Norrland är en relativt ny företeelse. Det är först de senaste tio åren som utbudet av högre utbildning i norra regionen någorlunda svarar emot den nivå och mångfald som gäller för landet i övrigt. Fortfarande är benägenheten för högskolestudier låg i många inlandskommuner där studietraditionerna är svaga. Distansutbildningen har dock bidragit till att de grupper som inte får del av högre utbildning direkt efter gymnasieskolan fått en andra chans.
Successivt har tillgången till behörig och kompetent personal ökat och akuta brister har kunnat åtgärdas. Inom den enskilda sektorn är dock andelen högskoleutbildade mycket låg sett i såväl ur ett nationellt som internationellt perspektiv.
I ett framtida kunskapssamhälle är tillgången till utbildning av god kvalitet en nyckelfråga. Enligt vår mening bör högre utbildning så långt möjligt även fortsättningsvis vara socialt och geografiskt fördelad. Den har i stor utsträckning hittills betraktats som en regionalpolitisk satsning. Det är angeläget att den även fortsättningsvis ges de resurser som behövs för att erbjuda god kvalitet och bredd i utbudet.
Det nya resurstilldelningssystemet
Det som kommer att styra pengaflödet till den grundläggande utbildningen fr o m ht 1993 är ett s k utbildningsuppdrag som upprättas mellan regeringen och universiteten/högskolorna.
I utbildningsuppdraget fastslås vilka examina varje universitet/högskola har rätt att utfärda, och det anges också minimiantal när det gäller examina över 120 poäng -- t ex civilingenjörs-, läkar-, tandläkar- samt olika lärarexamina.
Det nya resurstilldelningssystemet innebär att universiteten/högskolorna får en över hela landet enhetlig ersättning efter prestation samt en studentpeng.
Olika utbildningsområden får olika ''prislappar''. Prestationsprislappen och studentpengen är högst för medicin och lägst för humaniora, juridik och samhällsvetenskap som ligger på samma ersättningsnivå.
Problem för påbyggnadskurser och alternativa studieinriktningar
Det nya resurstilldelningssystemet kan göra det svårare för mindre högskoleenheter att erbjuda påbyggnadskurser och alternativa inriktningar inom olika utbildningsprogram. Storskaligheten medför betydande fördelar för de stora universiteten som gynnas av en ''per capita''-baserad tilldelning.
Om utbildningsministerns uttalande om en fördubbling av avlagda doktorsexamina framåt år 2000 även skall omfatta högskoleenheter i norra Sverige måste rekryteringen till Coch D-nivån förbättras.
Det är mot denna bakgrund rimligt att utbildningsuppdraget formuleras på ett sådant sätt att det inte inverkar på möjligheten att rekrytera till påbyggnads- och forskarutbildningen.
Hur påverkas internationaliseringen
Internationaliseringen högprioriteras av både riksdag och regering när det gäller skola, högre utbildning och forskning. Internationalisering av forskning och utbildning är också en viktig policyfråga för de norrländska högskolorna.
En hämmande faktor för de norrländska högskolornas del är dock trots dagens snabba kommunikationer de långa reseavstånden som gör främst studerandeutbudet klart dyrare än för de mellan- och sydsvenska universiteten och högskolorna.
Det nya resurstilldelningssystemet kan försvåra en fortsatt snabb tillväxt av grundutbildningens internationalisering. Av olika skäl -- främst pga det höga prisläget i Sverige -- är antalet svenska studenter som vill läsa utomlands större än antalet utländska studenter som tillbringar en del av sin studietid i Sverige.
Tillämpas det nya systemet strikt på detta ''nettoutflöde'' av svenska studenter till utländska universitet tappar de svenska universiteten/högskolorna motsvarande helårsprestationer samt studentpeng.
En lösning vore om de återvändande svenska studenternas utomlands förvärvade poäng får räknas inom det nya resurstilldelningssystemet.
Praktikkostnader m.m.
För att främja en kompetensutveckling i framförallt Norrlands inland är det viktigt att praktikplatser och examensarbeten kan förläggas utanför högskoleorterna. Effekterna kan bli gynnsamma för den framtida rekryteringen av behöriga sökande till kvalificerade befattningar. Fler arbetsplatser kan också på detta sätt upprätthålla en kontakt mellan högskolorna och därigenom få bidrag till sin verksamhet. Praktikplatserna som förläggs runt om i Norrland har dock ett något högre pris p g a kostnaderna för resor för såväl praktikanter som handledare. Norrlandshögskolorna bör därför få en extra tilldelning. Det är ändå vår bedömning att denna verksamhet är av stort värde. Om Norrland skall kunna hävda sig i ett internationellt sammanhang är satsningar på kompetensutveckling av hela regionen en viktig förutsättning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionalpolitiska hänsynstaganden vid utformningen av det nya resurstilldelningssystemet för den grundläggande högskoleutbildningen.
Stockholm den 22 januari 1993 Britta Bjelle (fp)