En av det moderna industri- och konsumtionssamhällets
värsta avarter är en till synes meningslös förstörelselusta,
företrädesvis bland unga människor.
Den stöter vi på dagligen. Ingen kan undgå att märka
den. Det handlar om allt från infantilt klotter till allvarliga
mordbränder.
Enligt Hans-Edvard Roos, forskare vid sociologiska
institutionen på Lunds universitet, motsvarar denna
vandalisering cirka 10 procent av alla anmälda brott.
Uppklarningsgraden är så pass liten som 15 procent. Sedan
1950 har denna typ av brott ökat från 5 000 anmälda brott
till knappt 100 000 år 1990.
Det är en oerhört dramatisk uppgång, och man måste
ställa sig frågan vad denna beror på. Rör det sig helt enkelt
om illvilliga personer, som saknar rationella motiv?
Nej, säger Hans-Edvard Roos, det är i stället
förändringarna i samhället och förändrade sociala
livsvillkor som är förklaringen till den ökande
vandaliseringen.
Följdfrågan inställer sig genast: Vad är det i dessa
förändringar som driver fram ett så destruktivt beteende
hos våra ungdomar? För att få ett svar på den frågan räcker
det inte att i vaga ordalag tala om normupplösning och
bristande disciplin. Problemet är betydligt mera komplext
än så. Sanningen är nog dessvärre att vi i dag vet allt för litet
om problemet, till stor del beroende på att det har förbisetts
av forskningen.
Samhällets insatser på detta område inskränker sig i stort
sett till i och för sig välmenande men tämligen planlösa
förebyggande insatser och till att spåra upp och på ett eller
annat sätt ta hand om s.k. värstingar.
Nu är det på tiden, att vi också på allvar börjar studera
sociala och psykologiska mekanismer bakom den
tilltagande vandaliseringen. Det är en viktig uppgift för den
samhällsoch beteendevetenskapliga forskningen.
Om detta kräver nya friska pengar eller kan ske genom
omdisponering av tillgängliga forskningsresurser undandrar
sig mitt bedömande. Huvudsaken är att riksdagen klart,
tydligt och med stort eftertryck uttalar att forskningen om
vandalisering måste ges resurser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning om vandalisering.