Svenskt näringsliv genomgår just nu en mycket svår kris. Ordet kris kommer ur grekiskan och kan översättas med förändringar. Förändringar upplevs oftast mycket negativt men innebär även nya möjligheter till en positiv framtid.
I den kris vi upplever nu är förutsättningarna inte alls desammma som under någon tidigare kris. Vi har inte längre ett utpräglat industrisamhälle utan ett kunskaps- och informationssamhälle. Teknisk utrustning som t ex fax till avlägsna områden på andra sidan av jordklotet gör att nyheter om valutaförändringar, offerter, kontrakt etc. förflyttar sig blixtsnabbt mellan olika delar av världen. Det är i det klimatet vi tvingas leva. Förändringarna gör att de gamla spelreglerna upphört att gälla. En nyhet kan på bara någon minut spridas över hela världen. Varje liten indikation får omedelbart genomslag i förändringar av valutakurser, räntor och börskurser. De nya förutsättningar vi tvingas leva med kräver nya kunskaper för att klara sysselsättning och välfärd.
Det allvarliga är att nya idéföretag inte fick någon chans under 80-talet. I stället blev det konsulterna, fastighetsoch finansföretagen och den offentliga sektorns årtionde. Vi missade tillväxtföretagen. Det här är så mycket mer beklagligt med tanke på den oerhört långa inkubationstiden från nyföretagande till betydelsefull produktion och många sysselsatta. Det är oerhört viktigt att vi tar igen våra försummelser på detta område.
Infrastruktur är inte bara järnvägar, vägar, telefon etc. Den allra viktigaste infrastruktursatsningen sker genom satsningar på människor. Det gäller utbildning och erfarenhet t ex genom praktik i företag i Sverige eller utanför landet. Att näringslivet under vissa tider fungerar på lägre nivå är ingen katastrof. Det viktiga är hur de lugnare tiderna tas tillvara. Det är då man rustar sig för att möta en ny högkonjunktur, bättre rustad än tidigare. Alla arbetslösa borde ges möjlighet att delta i någon form av utbildning t ex språkutbildning. I det nya gränslösa Europa behövs goda språkkunskaper. Alla behöver kunna engelska, tyska och även EGs vardagsspråk franska. Sverige skulle ha stor nytta av att många från Sverige kunde ryska, japanska, kinesiska etc.
Utbildningens och forskningens inriktning
Utbyggnaden av utbildningen och forskningen bör föregås av en utredning om vilken inriktning som bör eftersträvas. För att satsningarna skall vara riktiga krävs att de bygger på en väl underbyggd analys om vilka sektorer och branscher som kommer att vara intressanta i framtiden. Den utbildning som planeras ske i grundskolan, högskolor, universitet, AMU, vuxenskolan, folkhögskolor etc. måste vara grundad på att kunskaperna efterfrågas på arbetsmarknaden och kommer att ge arbete i framtiden. Japans framtidsforskning kan vara en användbar modell för hur framtidsforskningen kan läggas upp. Där görs kontinuerligt mycket noggranna analyser över vilka produkter och vilken kunskap som kommer att bli viktiga i framtiden.
Målet med arbetet för utbildning och ökad sysselsättning får inte i första hand vara att få människorna sysselsatta. Huvudmålet måste i stället vara att ta vara på människorna som de viktiga resurserna. De som blivit utan arbete är en viktig outnyttjad resurs och inte ett problem. Problemet är att politikerna inte kunnat lägga till rätta samhället så att tillräckligt många inovativa människor med gott ekonomiskt tänkande vill vara företagare och delta i skapandet av sysselsättning.
Ett stort antal utredningar har slagit fast att Sverige saknat ett välfungerande riskkapital och teknikstöd till framförallt småföretagen. Tekniknivån har blivit eftersatt på många håll och med den ökade internationaliseringen blir marknadskontakt och teknikinnehåll allt viktigare.
Många länder har sedan länge insett vikten av att offensivt stödja små och medelstora företag. Speciellt har detta rört teknikförnyelse och kompetensutveckling. De japanska små och medelstora företagen har t ex en omfattande stödverksamhet från lokala kommuner och centrala organ. Franska staten premierar kontakter mellan forskare och småindustrier. Sydtyskland har ett omfattande teknikförmedlingsprojekt, och Finland har sedan länge ett omfattande konsultationsstöd till småindustrin.
Regionala utvecklingscentra
För att stimulera svensk ekonomi och speciellt småföretagen föreslås att staten och kommunerna tillsammans med företagare upprättar regionala utvecklingscentra, där de små och medelstora företagen kan driva avancerade produktutvecklingsprojekt, få gratis eller starkt subventionerad rådgivning, marknadshjälp, information om tillgänglig teknik m m -- helt enkelt en vidareutveckling av de s k företagsbyarna.
Dessa nya utvecklingscentra skall arbeta med olika utvecklingsprojekt tillsammans med företagen. En viktig del av utvecklingscentrats uppgifter är utbildning och kompetensutveckling.
Dessa utvecklingscentra bör få en fristående roll från redan etablerade stödorgan, t ex. NUTEK, Utvecklingsfonder m fl. De bör också etableras snabbt för att kunna ge avsedd verkan. Det är dessutom viktigt att dessa utvecklingscentra-resurspooler får en företagsmässigt professionell ledning.
Tanken är att dessa nya utvecklingscentra för småföretag skall koncentreras till ett litet antal regioner i Sverige. Dessa centra bör ges ett basbidrag för att stimulera småföretagen till teknisk nyutveckling, utveckling av nya produktionsmetoder och tidigt få en internationell förankring.
Man kan exempelvis tänka sig att dessa utvecklingscentra-resurspooler lokaliseras i anslutning till högskolor, teknikparker, teknikintensiva företag eller dylikt. Resurser till dessa föreslagna utvecklingscentra skall rekryteras från både industri- och forskarvärld. Den senaste tidens stora utslagning av företag innebär att många mycket kvalificerade människor förlorat arbetet. Här finns möjlighet att, utan alltför stora kostnader, knyta en del av dessa människor till resurspoolerna.
Sedan ett 10-tal år finns ett antal forskningsbyar etablerade. IDEON i Lund, m fl är exempel på fungerande forskningsbyar. De regionala utvecklingscentra som föreslås i denna motion behöver inte ligga i direkt anknytning till någon högskola eller universitet utan i stället i anslutning till framgångsrika företagsorter. Det finns företagsrika bygder i Småland, Västergötland etc som saknar högskolor och där utbildningsnivån är relativt låg men där praktiskt kunnande visar på vikten av en bra yrkesutbildning. Ökad forskning i anslutning till företagsrika bygder, stöttning i fråga om produktutveckling och marknadsbearbetning med hjälp av människor som knyts till resurspoolerna kombinerat med det praktiska kunnandet i dessa företagsrika bygder skulle med största sannolikhet bli en mycket lyckad samhällsinsats.
I ett inledningsskede föreslås att 5 regionala utvecklingscentra etableras och att alla orter som vill får chansen att ansöka om att få delta i projektet. De orter som kan presentera de mest framsynta och utvecklande projektidéerna utväljs att delta redan från början.
För att möjliggöra nystart av företag och utveckling av nya produkter i redan etablerade företag bör dessa utvecklingscentra ha direktkontakt med den stiftelse som förvaltar ''Industri- och Nyföretagarfonden''.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning av arbetslösa,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den högre utbildningens och forskningens inriktning för att stödja näringslivets utveckling,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om framtidsforskning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av lokala utvecklingscentra.2
Stockholm den 14 januari 1993 Carl Olov Persson (kds)