Rationaliseringseffekter och nya arbetsområden, bl.a.
till följd av internationaliseringen, ställer nya kunskapskrav
på de anställda. Det blir alltmer uppenbart att
arbetsuppgifterna måste omfördelas om myndigheterna
skall kunna motsvara de effektivitetskrav som ställs på
verksamheten.
I diskussioner om viktig verksamhetskompetens finns en
tro att kompetens hos chefer och sakexperter löser alla
problem. Om ledningen är bra och kompetensen på
myndighetens sakområden är god skulle också
verksamheten vara effektiv. Det är viktiga förutsättningar,
men inte tillräckliga.
Kontorsyrkesgruppernas, dvs. sekreterare, kontorister,
assistenter, kanslister m.fl., utveckling måste nu sättas i
centrum. Det är nödvändigt om myndigheter och verk skall
få den administrativa kapacitet som effektiv verksamhet
kräver. Om vi inte investerar i utveckling för dessa grupper
får det mycket negativa konsekvenser både för de anställda
och verksamheten.
Det är framför allt kvinnor som har rutinuppgifterna på
kontoren. Många av dem är 40 år eller äldre med låg
utbildning. Dessa kvinnor drabbas hårdast av
åtstramningarna i statlig verksamhet. De kan inte
konkurrera vare sig med generalister eller specialister när
gammal verksamhet ändras eller ny verksamhet byggs upp.
Detta drabbar givetvis kvinnorna själva som -- trots lång
anställning och goda vitsord -- blir arbetslösa. Men det
drabbar också verksamheten som förlorar den
kontorsadministrativa kompetens man har, och dessutom
måste lägga över detta arbete på handläggare med
sakfrågeansvar eller chefer med ledningsansvar. Detta kan
bara leda till ineffektivitet med risk för nya
avvecklingssituationer. Vi kan inte acceptera denna
utveckling utan kräver att kunskapen inom yrkesområdet
för kontorsadministration tas till vara och vidareutvecklas
som en del i statliga sektorns förnyelse.
Flera tjänstemannaförbund, bl.a.
Statstjänstemannaförbundet och Svenska
industritjänstemannaförbundet, har framfört tankegångar
om att inrätta särskilda collegeutbildningar på högskolenivå
för de kontorsadministrativa yrkesgruppernas utveckling.
Vi anser att sådana utbildningar bör komma i gång,
avpassade för olika sektorers eller verksamheters behov.
För statliga sektorn bör, t.ex. via Trygghetsstiftelsen
eller Förnyelsefonden (eller större myndigheter och verk),
specialdesignade collegeutbildningar planeras och
genomföras snarast. Effektiv administration förutsätter
kunskap om den egna verksamheten. De behoven måste då
tillgodoses, antingen genom att egna projektarbeten är en
del av utbildningen eller genom kompletterande
verksintern utbildning. Generella ämnen i
collegeutbildning för statsanställda kan t.ex. vara:
målstyrning och budgetarbete i staten
personaladministration förvaltnings- och regelkunskap
EGs organisation och regelverk förvaltnings- och EG-
språk informationskunskap, kommunikation,
mediakännedom projektadministration och styrning
datorstöd och systemadministration
Vi föreslår att några högskolor får i uppdrag att, i
kontakt med myndigheter och verk samt Trygghetsstiftelsen
och Förnyelsefonden, utveckla collegeutbildningar
anpassade för behoven inom statliga sektorn.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om collegeutbildning för
administratörer.
Stockholm den 15 januari 1993
Inga-Britt Johansson (s)
Lisbet Calner (s)
Britta Sundin (s)
Ulla Pettersson (s)
Marianne Carlström (s)