Inom Sveriges Lantbruksuniversitet har den framtida skogliga utbildningen varit föremål för utredningar, och förändringar har föreslagits bland annat när det gäller de korta utbildningarna.
''Skogsutbildningsgruppen'', som tillsatts av rektorsämbetet, avlämnade sitt slutförslag till styrelsen för SLU den 30 november 1992. I linje med direktiven föreslogs där en sammanslagning av de båda korta skogsutbildningarna, skogsmästarlinjen och skogsteknikerlinjen. Den framtida utbildningen föreslogs få benämningen skogsmästarprogrammet och omfatta 120 poäng.
Dimensioneringen föreslogs bli 90 årsstudieplatser med utbildningen förlagd till Skinnskatteberg och Bispgården. Vid sitt sammanträde den 14 december 1992 bordlade styrelsen hela ärendet.
Efter att SLU i februari 1992 beslutat om nedläggning av Södra Skogsinstitutet i Värnamo har krav på lokalisering av skoglig utbildning till södra Sverige ställts från intressenter från den delen av landet.
Det råder bred enighet om att det är angeläget och nödvändigt att det finns skoglig utbildning för södra Sverige.
Svensk högre skoglig utbildning kommer inte att ha en sådan dimensionering att den kan splittras på för många orter. Kravet måste framför allt ställas att en framtida skoglig högskoleutbildning skall vara tillämpbar över hela landet och för internationell användning.
En mycket stor del av utbildningen är oberoende av dess lokalisering, men vinner självfallet med ökad variation i biologiska/ekologiska förutsättningar, ägoförhållanden, struktur m.m. När regionala kurser eller utbildningar skall ges, exempelvis för en landsdel eller ett ägarspecifikt skogsbrukssätt, kan och bör sådana utbildningsavsnitt förläggas till sådana platser där de bästa förutsättningarna för deras genomförande finns.
Södra Bergslagen har en naturlig och traditionell förankring i skogsbruk och skoglig utbildning. Utbildningen vid Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg omfattar i dag skogsmästarlinjen, skogsteknikerlinjen, skoglig fortbildning och internationell skoglig verksamhet. Skogsmästarskolan är den enhet som utan jämförelse mest arbetat med och utvecklat den utbildning som skogsmästarprogrammet representerar. Utbildningen har ständigt utvecklats och anpassats till förändrade behov.
Södra Bergslagen har mycket stor variation i natur och ekologi, klimatzoner, skogsägande, industrier m.m. Förhållandena i södra Bergslagen representerar på korta reseavstånd nästan hela Skogssverige. När man färdas över de ekologiska zonerna från Mälardalen till Kloten är variationen i skogsbeståndet lika stort som mellan Västerås och Landskrona eller Kloten och Luleå. Denna höga representation av varierande skogliga förhållanden är en stor fördel för den nuvarande utbildningen vid Skogsmästarskolan.
Inför en framtida höjning av kvaliteten på utbildningen är det av avgörande betydelse att slå vakt om kvalitativa förutsättningar att klara högt ställda krav på kompetens. Skogsmästarskolans möjligheter till samverkan med SLU:s övriga institutioner är mycket goda. Förutom resurserna i egna lektorstjänster och en stor andel forskare/speciallärare i undervisningen har ett intressant samarbete med Grimsö forskningsstation, som tillhör SLU sedan 1 juli 1992, utvecklats. Med Garpenberg planeras samarbete inom forskning, utbildning och internationell verksamhet inom institutionerna Skogsteknik och Skogsproduktion.
Närheten till Grimsö forskningsstation, skogsfakultetens institutioner i Garpenberg och även Ultuna ger bra förutsättningar för lärarrekrytering och kompetensutbyte.
Skogsmästarskolan har mångårig erfarenhet av internationell verksamhet. Institutionen har ett kontaktansvar med övriga nordiska länder för skoglig utbildning på mellannivå. Mångåriga erfarenheter av insatser i biståndssammanhang (Etiopien, Bhutan, Tanzania) har under senare år utökats med projekt och aktiviteter i det forna Östeuropa (Polen, Estland och Ryssland). De gemensamma resurserna i Skinnskatteberg, Grimsö och Garpenberg utgör en väsentlig grund för ett fortsatt omfattande internationellt samarbete inom skogsbruk och miljö.
För att på bästa sätt utnyttja erfarenheterna av mångårig ämnes- och metodmässig utveckling av relevant skoglig utbildning bör den nya skogsmästarlinjen lokaliseras till södra Bergslagen, d.v.s. Skinnnskatteberg. Tillvalskurser och examensarbete som medger profilering bör kunna förläggas såväl till sydligaste som till norra Sverige. Skogsmästarprogrammet vid skogsmästarskolan kommer väl att tillgodose behovet av skoglig utbildning för södra Sverige.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringen av den nya skogsmästarutbildningen.
Stockholm den 18 januari 1993 Karin Falkmer (m) Birgit Henriksson (m)