Sverige har sedan många sekel tillbaka välkomnat
invandrare. Deras positiva betydelse för vårt välstånd och
vår utveckling är oomtvistlig och väldokumenterad. Så vill
vi naturligtvis att det ska vara även i ett framtida Sverige där
vi välkomnar det goda i en mångkulturell korsbefruktning.
Denna får dock icke ske på bekostnad av det svenska
kulturarvet och de etiska normer som genom kristen etik
och västerländsk humanism har en djup förankring i vårt
land. Tvärtom finns det omistliga värden i detta kulturarv
som vi måste värna.
Svenska språket är ett fundament -- i Sverige
Alla kulturers grundläggande fundament är språket.
Behärskar man inte språket i den kultur eller det land man
befinner sig är man gravt handikappad i så gott som alla
avseenden. Överallt är språket nyckeln och förutsättningen
för att kunna bygga upp en hög livskvalité och kunna ta
ansvar för såväl sina rättigheter som sina skyldigheter som
samhällsmedborgare. Utan mycket goda kunskaper i
svenska tvingas man leva som en slags andra klassens
medborgare i Sverige. Ny Demokrati vill inte att det ska
finnas några andra klassens medborgare i vårt land.
Alarmerande SCB-rapport
Som en liten illustration till hur allvarlig situationen i dag
kan vara återger vi några uppgifter från Statistiska
Centralbyråns (SCB) Statistiska meddelanden -- Hemspråk
och hemspråksundervisning, grundskolan och
gymnasieskolan 1990/91. I sin sammanfattning skriver SCB
under rubriken Färdigheter i svenska:
I genomsnitt kunde 19 procent av hemspråkseleverna i
grundskolan inte någon svenska. För vissa språk var
andelen mycket hög, t ex albanska där 56 procent saknade
kunskaper i svenska. Totalt behövde 71 procent, lika hög
andel som 1989, av hemspråkseleverna i grundskolan
undervisning i svenska som andraspråk. 87 procent av dessa
elever erhöll sådan undervisning. För gymnasieskolan var
andelen som behövde undervisning i svenska som
andraspråk 44 procent. 71 procent av dessa erhöll
undervisning.
Alarmerande RRV-rapport
Riksrevisionsverket (RRV) publicerade i dec 1992 sin
granskning av 1991 års reformering av
svenskundervisningen för invandrare. 1991 års reform var
ett direkt resultat av den granskning RRV tidigare gjort av
svenskundervisningen (dnr 1989:372) och som visade på
stora brister.
Det är därför med inte så liten förvåning vi konstaterar
att förbättringarna är marginella. RRV skriver ''... vissa
positiva förändringar skett inom verksamheten svenska för
invandrare, men att det totalt sett har skett förhållandevis
lite sedan reformen (1991 års) trädde i kraft. RRV har
iakttagit ett antal problem som dels rör själva
genomförandet av det kommunala åtagandet, dels problem
som rör den statliga styrningen och uppföljningen.''
Skolverket får mycket skarp kritik i rapporten för sin
passivitet och obefintliga uppföljning av
svenskundervisningen för invandrare.
Samtidigt (i nov 1992) avslog riksdagen med
förkrossande majoritet Ny demokratis förslag till krafttag
avseende svenskundervisningen. Kanske är det ändå
utbildningsutskottets motivering som är det mest
avslöjande -- man motiverar avslaget med att syftet och
målen med svenska för invandrare är så goda. (sic)
En äkta omsorg och omtanke om våra invandrare kräver
naturligtvis akuta kraftåtgärder. Hur kan man tolerera att
majoriteten av dessa fortfarande efter 700 timmars
undervisning inte tillägnat sig ens så grundläggande
kunskaper i svenska att de svarar mot de krav som ställs för
att få ett arbete eller för fortsatta studier?
Ett års utbildning på halvtid!
700 timmars undervisning motsvarar ett helt års
utbildning på halvtid för varje elev! När man med denna
tidsinsats inte når mycket goda resultat och kunskaper kan
man rent objektivt konstatera att undervisningen måste
vara mycket undermålig och eleverna ytterst omotiverade.
RRV konstaterar också mycket riktigt att
undervisningskvalitén behöver garanteras -- och att
elevernas motivation är låg (hög frånvaro, många
studieavbrott och oavslutade studier).
Ingen vet vad svenskundervisningen kostar!
Kostnaderna för svenskundervisningen blir mot denna
bakgrund också upprörande höga. I dag kostar denna
utbildning i genomsnitt drygt 24.000:- per invandrare eller
flykting. Totalkostnaden för samhället uppskattar RRV
grovt till att ligga mellan 500.000.000 och 600.000.000
kronor!
RRV tvingas göra en grov uppskattning -- vi citerar ur F
1992:33: ''Uppgiften finns ej att tillgå, varför RRV gjort en
grov uppskattning av den totala kostnaden för sfi.'' Behöver
vi tillägga vad vi anser om ett system som inte ens Sveriges
högsta och mest kvalificerade revisionsmyndighet --
Riksrevisionsverket -- kan ange kostnaderna för?
Ny demokrati anser dessa förhållanden vara upprörande
och konstaterar att de verkliga förhållandena inom
svenskundervisningen för invandrare och slappheten från
kommunernas och Skolverkets sida visar att omedelbara
kraftåtgärder är nödvändiga. För att skapa nödvändigt
omvandlingstryck föreslår vi att riksdagen tillfälligt stoppar
hela anslaget till sfi under budgetåret 1993/94.
Högre undervisningskvalitet behövs
Det är mot denna bakgrund vi tycker det är synnerligen
väsentligt att avsevärt höja såväl kvaliteten som
måleffektiviteten på den svenskundervisning som samhället
erbjuder invandrare. Vi vill också avsevärt höja kraven på
våra invandrare att de verkligen lär sig svenska språket.
Invandrarens ansvar
Ansvaret för att lära sig svenska språket ligger helt på
den enskilda invandraren -- samhället kan endast erbjuda
ett gott stöd. Det ska vara obligatoriskt att lära sig det
svenska språket för invandrare som avser att permanent
bosätta sig i Sverige. En praktisk målsättning kan vara att
senast tolv månader efter beviljat uppehållstillstånd ska
varje invandrare behärska svenska på en definierad nivå.
Om det är uppenbart att en enskild individ inte anstränger
sig eller vill lära sig svenska skall naturligtvis
sanktionsmöjligheter övervägas.
Kunskapskontroll och betyg
Vi anser således att svenskundervisningen ska innefatta
obligatorisk och tydlig kunskapskontroll med klara gränser
för vad som är godkänt respektive vad som inte är godkänt.
Vi anser att varje invandrare ska få betyg på sina
svenskkunskaper. Intyg om genomgången utbildning är av
noll och intet värde.
Kunskaper i svenska -- krav för att få börja skolan
För att undervisningen i skolan skall bli meningsfull och
motiverande erfordras givetvis att elverna behärskar
svenska språket. Dagens situation anser vi vara orimlig och
grym såväl mot invandrareleverna, övriga elever som mot
lärarna. Kraftfull intensivundervisning bör sättas in tills
invandrarbarnen nått den nivå på sina svenskkunskaper
som krävs för att kunna följa den ordinarie undervisningen.
Innan denna nivå är uppnådd bör således inte deltagande i
övrig undervisning i teoretiska ämnen vara tillåtet.
Krav för att bli svensk medborgare
Vi anser det också vara självklart att tydliga
kravspecifikationer skall ställas upp och vara villkor för att
beviljas svenskt medborgarskap. Sålunda bör, innan
svenskt medborgarskap beviljas, den sökande få avlägga
prov i svenska språket -- och andra ämnen som är väsentligt
för att kunna ta sitt ansvar som svensk samhällsmedborgare.
Naturligtvis ska kraven vara otvetydiga, mätbara och
rimliga -- nivåer motsvarande årskurs nio i grundskolan kan
troligen tjäna som riktmärke. Liknande villkor för
medborgarskap är sedan lång tid en självklarhet i många
andra utvecklade industriländer.
Obenägenhet eller oförmåga att lösa problemen?
Vi anser det nuvarande slöseriet så upprörande och
oviljan att med kraft lösa problemen så påtaglig att vi ser oss
tvingade att föreslå att anslagen tillfälligt under ett år hålles
inne. Vi vill på detta sätt tvinga fram en svenskundervisning
värd namnet för våra invandrare. Att under nuvarande
missförhållanden anslå pengar till sfi anser vi vara likvärdigt
med att kasta medborgarnas pengar i sjön.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen till Svenskundervisning för invandrare
(sfi) inom den s.k. flyktingschablonen och det statliga
utjämningsbidraget för budgetåret 1993/94 anvisar 0 (noll)
kr,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning och undervisning i
svenska språket och obligatoriska krav på svenskkunskaper
för invandrare.1
Stockholm den 26 januari 1993
Ian Wachtmeister (nyd)
Stefan Kihlberg (nyd)
Claus Zaar (nyd)
Laila Strid-Jansson (nyd)
Arne Jansson (nyd)