I dagens extremt kommersialiserade och
massmedieorienterade samhälle där ytliga eller destruktiva
bilder av ''kärlek'' och sexualitet sköljer över ungdomar,
behövs en kärlekens motståndsrörelse, där man åtminstone
kan börja genomskåda falska mans- och kvinnoideal.
Skolan når alla ungdomar under en period då de är
högmotiverade för dessa ämnen. Därför är det av mycket
stor vikt att skolans sexual- och samlevnadsundervisning,
där Sverige länge varit ett pionjärland internationellt, inte
urvattnas i den nya läroplanen.
Undervisningen i de lägre årskurserna verkar inte vara
hotad, men den behöver en kortfattad beskrivning av sitt
ämnesområde i läroplanen (se avsnittet om Naturlära). Det
är de högre årskurserna i grundskolan samt gymnasiet som
behöver mer genomtänkta riktlinjer.
Naturlära
Under det halva århundrade då sexual- och
samlevnadsundervisning förekommit i den svenska skolan
har det blivit en självklarhet för flertalet av såväl klasslärare
som biologilärare på högre stadier att kombinera de
biologiska elementen med de psykologiska, etiska och
sociala aspekterna.
Det förekommer emellertid också ensidig undervisning
som försummar antingen de biologiska eller
samlevnadsaspekterna. Detta påpekas alltid av ungdomar
som intervjuas om sexual- och samlevnadsundervisningen
eller besvarar enkäter om den.
Därför är det enligt vår uppfattning nödvändigt att på
lämpliga ställen i läroplanen markera behovet av en allsidig
undervisning. Detta har inte skett vad det gäller de lägre
årskurserna. Endast den biologiska aspekten nämns där.
Det kan bero på att huvudrubriken är ''Naturlära''. (Man
har däremot betonat allsidigheten vad gäller de högre
årskurserna trots att huvudrubriken är ''Biologi''.)
Vi föreslår att sexual- och samlevnadsundervisningen
allsidigt skall fastslås även under rubriken ''Naturlära''.
Biologi
Tidigare läroplaner angav att sexualundervisning skulle
förekomma på låg- och mellanstadierna i de sammanhang
där klassläraren fann det lämpligt och på högstadiet med
kompletteringar i samhällskunskap, religionskunskap och
svenska.
I det föreliggande läroplansförslaget förs ämnesområdet
främst till det nya ämnet Barn- och ungdomskunskap. Dit
överförs också från samhällsorienterande ämnen i Lgr 80
''relationer, könsroller, sex och samlevnad'' m.m. I svenska
och religionskunskap finns inte längre någon anvisning om
samverkan med sexual- och samlevnadsundervisningen.
Detta är problematiskt då det ej klart framgår hur
gränsen skall dras mellan sex- och samlevnadsundervisning
i biologi repektive barn- och ungdomskunskap. Den lärare
som skall undervisa i sexuell anatomi, fysiologi,
endokrinologi och de sexuellt överförbara sjukdomarna i de
högre årskurserna måste ha en naturvetenskaplig
utbildning. Lärarna i barn- och ungdomskunskap kommer
att kunna tillföra mycket av värde när det gäller
psykologiska, etiska och sociala aspekter, men deras
kompetens är inte tillräcklig för en rad andra moment och
kan heller inte bli det genom fortbildningsdagar.
Man måste komma ihåg att det är biologilärarna på
högstadiet som tillsammans med låg- och
mellanstadielärarna varit de pionjärer som skapade en
tidigare, bredare och mer kvalificerad sexualundervisning
än i något annat land. De byggde därvid på sin
naturvetenskapliga utbildning men kombinerade i hög grad
undervisning i sexualkunskap med samlevnadsfrågor.
Att skapa oklarhet om ansvarsfördelningen mellan
biologiläraren och läraren i barn- och ungdomskunskap
eller att t.o.m. flytta tyngdpunkten till det nya ämnet skulle
leda till en långsam nedmontering av biologilärarnas
insatser på området. Därigenom skulle vi förlora den mest
professionella resurs något land förfogar över.
Eleverna behöver en sådan allsidig sexual- och
samlevnadsundervisning som kan ges av en biologilärare.
Den undervisning i ''samlevnad och relationer'' som
beskrivs inom ämnet ''Barn- och ungdomskunskap''
kommer då att utgöra ett värdefullt tillskott och en
vidareutveckling av den svenska
samlevnadsundervisningen.
Läroplanen skall klargöra att den grundläggande sexual-
och samlevnadsundervisningen i grundskolans högre
årskurser ges inom biologiämnet med början i åk 8. Att
vänta till åk 9, som tycks förutsättas i Barn- och
ungdomskunskapen, vore fel, eftersom många ungdomar
gör sin sexdebut redan på högstadiet.
Det bör också klart framgå av läroplanen att sexual- och
samlevnadsundervisningen ingår i den nationella planen,
dvs att undervisning i detta ämne är obligatorisk och ej skall
överlåtas till lokala överväganden.
Vi föreslår att det skall framgå att sexual- och
samlevnadsundervisningen ingår i den nationella planen
samt att den grundlägande sexual- och
samlevnadsundervisningen på högstadiet ges inom ämnet
Biologi.
Gymnasiet
På detta stadium är möjligheterna att föra kvalificerade
och mångsidiga samtal om sex- och samlevnadsfrågorna
utomordentliga eftersom det finns ett stort och
dokumenterat intresse bland eleverna för utvidgad
sexualkunskap.
Ett huvudproblem är att sexual- och
samlevnadsundervisningen på flertalet gymnasielinjer inte
naturligt kan anknytas till något visst ämne. Detta har
medfört att enstaka gymnasieskolor helt försummar detta
ämnesområde medan andra uppvisar en mycket hög nivå.
Att ålägga rektorn ensamt ansvar för att undervisning i
ämnet bedrivs är inte tillfredsställande. I stället måste
läroplanen för gymnasiet uttrycka en mening om ämnets
vikt och ställning.
Vi anser att de ovannämnda problemen grundligt bör
studeras för att få sin lösning i en kommande läroplan för
gymnasiet.
Vi föreslår att det olösta problemet med sexual- och
samlevnadsundervisningens organisation i gymnasiet blir
föremål för en utredning.
Terminologi
Läroplanskommittén har inte berört frågan om vilken
term som skall användas i läroplanen då sexual- och
samlevnadsundervisningen nämns. Enligt vår uppfattning
är detta en viktig fråga.
Redan 1945 års lärarhandledning framhåller att en
grundval av sexualkunskap är nödvändig för att samtalen
om psykologiska och etiska aspekter skall kunna upplevas
som realistiska och väsentliga av eleverna.
Detta har under senare år blivit viktigt därför att den i
och för sig utmärkta termen ''samlevnadsundervisning'' allt
oftare används för att beteckna undervisning om all
mänsklig samlevnad, t ex arbetsplatspsykologi,
folkrörelser, trafikvett, elevdemokrati, internationell
samlevnad, osv. Därmed förlorar
''samlevnadsundervisningen'' sin specifika betydelse.
I Lgr 80 används, enligt vår uppfattning, ett bra
språkbruk som även fortsättningsvis bör användas i den nya
läroplanen. Detta för att full klarhet i förhållande till andra
stoffområden skall uppnås.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att sexual- och
samlevnadsundervisningens allsidighet bör fastslås enligt
motionens förslag under rubriken Naturlära,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det bör anges i läroplanen att
den grundläggande sexual- och samlevnadsundervisningen
på högstadiet ges inom ämnet biologi,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det bör framgå av läroplanen
att sexual- och samlevnadsundervisning ingår som ett
obligatoriskt ämne i den nationella planen,
4. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts med uppgift att lösa problemet med sexual- och
samlevnadsundervisningens organisation i gymnasiet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att termen i läroplanen även
fortsättningsvis bör vara sexual- och
samlevnadsundervisning då ämnet beskrivs.
Stockholm den 26 januari 1993
Margareta Winberg (s)
Ingegerd Sahlström (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)
Maj Britt Theorin (s)
Ines Uusmann (s)
Birgitta Dahl (s)
Martin Nilsson (s)
Maj-Inger Klingvall (s)
Kent Carlsson (s)
Hans Göran Franck (s)