Sverige har sedan 1962 arbetat med läroplaner som
samhällets viktigste styrinstrument för att säkerställa att
skolorna tillhandahåller den undervisning som
statsmakterna beslutat. Det ligger emellertid inget
självklart i att ha en nationell läroplan -- exempel finns på
välutvecklade industriländer som inte har nationella
läroplaner.
I ett historiskt perspektiv har den svenska skolan varit
starkt centralstyrd. Detta var sannolikt nödvändigt i dessa
samhällen -- men dagens välutvecklade samhälle och
generellt goda utbildningsnivå möjliggör avsevärt mera
decentraliserade beslut och styrmedel för skolan. Denna
decentralisering och skapandet av lokal frihet att besluta
ingår ju också i den nuvarande regeringens tydliga
strävansmål. Vi är mycket positiva till och välkomnar denna
utveckling.
Samtidigt skall skolan ge alla barn och ungdomar en
gemensam grund att stå på för samhällsliv, arbetsliv och
fortsatta studier. I ett sådant system blir utbildningens
likvärdighet och skolornas resultat än mer aktuella frågor
och de nationella målen och riktlinjerna får tillsammans
med det nationella utvärderingssystemet en väsentlig roll.
Nationella mål är bra -- men strategierna skall vara
lokala
Vår grundinställning är att Sverige även i fortsättningen
skall ha nationella läroplaner och kursplaner som tydliga
och konkreta måldokument -- men med mycket stor lokal
frihet att besluta om hur dessa mål skall uppfyllas. Vi vill
således kraftfullt minska den centrala statliga styrningen av
hur dessa mål uppnås. Det är vår fasta övertygelse att de
bästa besluten kan fattas lokalt i kommuner och skolor om
hur man skall nå de nationella målen. Vår övertygelse
bekräftas av de positiva resulaten från de kommuner som
haft försöksverksamhet med vidgade ramar för profilering.
En konsekvens av denna fasta övertygelse är att vi anser
att statsmakterna inte längre skall besluta om någon
timplan. Timplanen har historiskt haft en mycket starkt
styrande effekt -- bl a beroende på att den var knuten till
statsbidragets konstruktion.
Centrala timplaner garanerar ingenting
En vanlig uppfattning i dag är att timplanen skall bidra
till en nationellt likvärdig utbildning genom att ange en
minsta garanterad undervisningstid för eleverna. Vi menar
att denna uppfattning är en felsyn som sitter fast i gamla
tankestrukturer. Drastiskt uttryckt skulle man kunna säga
att antalet undervisningstimmar garanterar ingenting,
utöver lärarens lön. Visst finns det samband mellan antalet
undervisningstimmar och inlärning generellt -- men
inlärning samvarierar med många fler faktorer som är minst
lika viktiga, oftast viktigare. Lärarkvalitet, läromedel,
pedagogisk metod, klasstorlek etc osv för att bara nämna
några. Viktigast av allt är naturligtvis elevens motivation --
men den samvarierar naturligtvis i sin tur med ovannämnda
faktorer -- särskit med lärarens kvalitet.
Kan Pricken vissla?
Det bekymrar oss därför mycket att den offentliga
diskussionen i så stor utsträckning rör enbart antalet
undervisningstimmar i olika ämnen och inte det viktigaste --
målen. Och diskussioner kring lärarnas kvalitet är i det
närmaste tabubelagda. Den söta historien om Pricken (en
hund) sammanfattar:
Läraren (stolt): ''Jag har lärt Pricken att vissla!'' Prickens
ägare (förvånad): ''Jag kan inte höra honom vissla!''
Läraren (förnärmad): ''Jag sade att jag har lärt
Pricken att vissla -- inte att han kan vissla!''
Vi anser således att timplanen är en fråga helt för
kommunen och de lokala skolorna att besluta om. Eftersom
kommunerna redan i dag beslutar om hur lärarresurser
disponeras och hur undervisningen organiseras och
dimensioneras anser vi att de ska ha full frihet att också
besluta om antalet undervisningstimmar.
Mot detta kan anföras att den av Läroplanskommittén
föreslagna timplanen endast är en minsta skyldighet för
kommunerna att avsätta resurser till. Den får överskridas
men inte underskridas. Dagens situation med mycket hårt
pressad ekonomi i flertalet kommuner innehåller sannolikt
svaret på hur många kommuner som kommer att överskrida
den minsta skyldigheten. Vi tror däremot att om
kommunerna ges full frihet, kan de hitta nya och kreativa
lösningar på hur man ska göra skolan bättre och nå målen i
läroplanerna även inom ramen för begränsade eller
krympande ekonomiska resurser.
Daglig Hälsa, Lek och Idrott!
Detta gäller enligt vår uppfattning alla ämnen -- med ett
viktigt undantag! Nämligen ämnet Hälsa, Lek och Idrott.
Elevernas goda fysiska och psykiska hälsa är den viktigaste
grundförutsättningen för en god inlärningssituation.
Sambanden mellan god fysisk hälsa och psykisk kapacitet är
väldokumenterade -- och välkänd sen gammalt i uttrycket:
En sund själ i en sund kopp. Betydelsen av regelbunden och
daglig motion är också mycket välkänd. En god folkhälsa
baseras på att goda motionsvanor grundläggs under
uppväxtåren. Av dessa skäl föreslår vi att ämnet Hälsa, Lek
och Idrott skall återfinnas på skolschemat dagligen.
Utformningen beslutas naturligtvis lokalt -- men vi ser gärna
att detta genomföres tillsammans och med hjälp av
kommunens idrottsföreningar. Under skolans ledning och
styrning naturligtvis! Redan i dag får alla idrottsföreningar
ett avsevärt ekonomiskt stöd av staten varför vår
bedömning är att detta inte skall eller får öka kostnaderna
för samhället. Vi vill också understryka att skolans ansvar
är den vanliga nyttiga vardagsidrotten -- inte några former
av elitidrott.
Bättre uppföljning och utvärdering
Naturligtvis kräver vårt synsätt avseende de centrala
timplanernas slopande avsevärt bättre uppföljnings-,
utvärderings- och kontrollinstrument än vad som finns i
dag. Det kräver också ett mycket professionellt, effektivt
och ambitiöst skolverk -- med egna sanktionsmöjligheter
gentemot kommuner och skolor som inte klarar
måluppfyllelsen!
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om slopande av centralt fastställda
timplaner,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana
ändringar i erforderliga lagar att kommunerna får frihet att
organisera undervisningstiden på de sätt de finner bäst och
effektivast utan angivande av minsta undervisningstid,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om schemalagd daglig motion genom
skolans försorg,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bättre nationell uppföljning,
utvärdering och kontroll av läroplanens måluppfyllelse.
Stockholm den 26 januari 1993
Ian Wachtmeister (nyd)
Stefan Kihlberg (nyd)
Claus Zaar (nyd)
Laila Strid-Jansson (nyd)
Arne Jansson (nyd)