med anledning av prop. 1992/93:169 Högre utbildning för ökad kompetens

Lokalisering av grundskollärarutbildning

Det stora behovet av behöriga grundskollärare inom
Mälardalsområdet, och där särskilt Örebro län, ledde till att
grundskollärarutbildning för årskurserna 1--7 startade i
Örebro läsåret 1991/92.

Lösningen blev då att ge Högskolan i Karlstad uppdrag
att, för särskilda medel och i samverkan med Högskolan i
Örebro, genomföra grundskollärarutbildning 1--7 i Örebro.
Den konstruktion som valdes hade sin grund i de
förutsättningar som rådde vid beslutstillfället, framförallt
den linjebaserade högskolan, den ett par år tidigare
fastlagda lärarutbildningsorganisationen och det faktum att
Högskolan i Örebro då saknade rätt att på egen hand driva
allmänlärarutbildning.

Sedan statsmakterna tog beslut om utlokalisering av 1--
7-utbildning till Örebro har högskolan givits rätt att ge
allmänlärarutbildning på eget ansvar. Examensrätten för
grundskollärare 1--7 ingår ej i hittills fattade beslut.

Det är av stort värde att utbildningen kunnat lokaliseras
till Örebro. Den bidrar till att öka tillgången på behöriga
lärare och har mötts av ett mycket stort intresse från
studenter från i första hand Örebro län. Vid utbildningen
tjänstgör en stark majoritet av lärare knutna till Högskolan
i Örebro. Utbildningsresultatet har varit mycket
tillfredsställande och anknytningen mellan forskning och
grundutbildning förhållandevis god.

Den valda lösningen har dock flera påtagliga
olägenheter. Den innebär minskad ekonomisk effektivitet,
då den ökar de administrativa kostnaderna och medför
ickeproduktiva bikostnader som rese-, traktaments- och
hotellkostnader. Inom en given kostnadsram betyder detta
oundgängligen att resurserna för den egentliga
utbildningsverksamheten minskar.

Studentkåren har med skärpa framhållit att lösningen är
studiesocialt problematisk bl.a. genom att huvudmannen
inte finns på orten, vilket gör det svårt att t.ex. få en
fungerande studievägledning. De studerande har svårt att
identifiera sig som tillhöriga någon bestämd högskola.
Många kommer från Örebro län. De studerar i Örebro,
men läser vid Högskolan i Karlstad.

Den valda lösningen utgör också en anomali i det nya
systemet. Den linjebaserade högskolan har ersatts av en
högskola reglerad av en examensordning, där rätten att få
utfärda examen skall kunna ges och dras in allteftersom
högskolornas dokumenterade förmåga att med kvalitet och
effektivitet ge utbildning, som leder fram till examen.
Härigenom har också den fasta
lärarutbildningsorganisationen lösts upp.

De grundförutsättningar, som förelåg när
grundskollärarutbildningen, 1--7, etablerades som en från
Karlstad utlokaliserad utbildning i Örebro, har sålunda
förändrats radikalt. Kvarstår gör behovet, de goda
rekryteringsförutsättningarna i Örebro och en bred
pedagogisk kompetens vid Högskolan i Örebro. Denna har
bl.a. bekräftats av statsmakterna genom besluten att ge
högskolan examensrätt för grundskollärare 4--9 och
gymnasielärare.

Det är därför följdriktigt att Högskolan i Örebro ges
examensrätt för grundskollärare 1--7. Resurser och
utbildningsuppdrag motsvarande den till Örebro
utlokaliserade utbildningen bör överföras till Högskolan i
Örebro.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att resurser och
utbildningsuppdrag motsvarande den till Högskolan i
Örebro utlokaliserade grundskollärarutbildningen, 1--7,
överförs från Högskolan i Karlstad till Högskolan i Örebro,

2. att riksdagen beslutar att ge examensrätt för
grundskollärarutbildning, 1--7, för Högskolan i Örebro.

Stockholm den 11 mars 1993

Håkan Strömberg (s)

Sture Ericson (s)

Maud Björnemalm (s)

Hans Karlsson (s)

Inger Lundberg (s)