Motion till riksdagen
1992/93:Ub519
av Marianne Andersson och Birger Andersson (c)

Undervisning för flickor i teknikämnen m.m.


Samtidigt som tillvaron blir allt mer teknikintensiv
minskar andelen sökande till tekniska och
naturvetenskapliga utbildningar. På flera håll har man t ex 
haft svårigheter att fylla de tvååriga
ingenjörsutbildningarna. Varför det är så är svårt att
förklara. En anledning kan vara att tekniken idag ter sig
alltför komplicerad.
Detta är allvarligt inför framtiden. Av många skäl
behövs istället en kraftig ökning av antalet människor med
teknisk utbildning. För att svensk industri ska kunna
utvecklas och klara en allt hårdare konkurrens, för att
kunna lösa miljöproblemen och för att kunna klara
teknikanvändningen och utvecklingen i alla de yrken som
inte betraktas som teknikintensiva men som i själva verket
är det i hög grad, t ex sjukvården och allt som har med
kommunikationer att göra. I vårt dagliga liv omger vi oss
med allt mer teknik.
Det gäller alltså att öka intresset för teknik hos alla
ungdomar men framförallt hos flickor. Där finns den stora
begåvningsreserven. Satsningar på att öka deras intresse för
teknik är inget nytt. Många projekt har genomförts -- alla
med ganska nedslående resultat åtminstone på längre sikt.
Gemensamt för dessa projekt är att de kommit in för sent
och varit för ytliga för att väcka det verkliga intresset eller
att de börjat i industrin vilket blivit för stor kontrast mot den
vardag flickorna befinner sig i.
Det finns dock undantag. I Alingsås ökar antalet
sökande till tekniska och naturvetenskapliga linjer.
Framförallt har andelen flickor till teknisk linje ökat från 15 % 
l984--90 till 26 % 
de senaste två åren. Detta beror till största delen på
Teknikstugan, en satsning på teknik för flickor.
Teknikstugan är en fritidsaktivitet riktad mot flickor i
grundskolan i årskurs tre, fem och sju. På kort tid har den
blivit kommunens populäraste avgiftsbelagda
fritidsaktivitet. Upp till 90 % 
av flickorna i de inbjudna klasserna deltar. Idén är att
väcka elevernas tekniska nyfikenhet, att möta dem på deras
villkor och att ta hänsyn till att flickor vill arbeta mer
konkret. Då är det viktigt att inte blanda pojkar och flickor.
Handledare på Teknikstugan är oftast gymnasieelever --
många är flickor -- vilket visat sig lyckat. De är mycket
engagerade och den lilla åldersskillnaden gör att det blir en
slags kamratpåverkan och troligen det bästa sättet att
påverka. Handledarna får också nyttiga erfarenheter.
Andra intressanta projekt i Alingsås är sommarkurser i
teknik på engelska för grundskoleelever och kurser i teknik
och data för arbetslösa. Även här har man vänt sig till
kvinnor med gott resultat.
Ofta har lärarna i grundskolan bristande
teknikkunskaper vilket gör det svårt att ge behövlig
stimulans och kan bli ett problem när nu ämnet teknik och
miljö ska in redan i lågstadiet. Förutsättningar för att fånga
elevernas intresse är att undervisningen sker med entusiasm
och kunskap och förmår sätta in tekniken i ett konkret
sammanhang. Just nu finns många arbetslösa ingenjörer
vars kunskaper med fördel kunde utnyttjas som
tekniklärare och/ eller starta teknikstugor liknande den i
Alingsås.
Med tanke på den för landet avgörande betydelsen av
ökad andel människor med teknisk utbildning är det
angeläget att sprida en verksamhet som visat sig
framgångsrik och fått mycket goda omdömen av alla som
sett den. Intresset är stort men en viss stimulans behövs.
Enligt vår uppfattning bör regeringen (utbildnings- och
arbetsmarknadsdepartementen tillsammans) utarbeta en
modell för att organisera arbetslösa unga ingenjörer som
dels undervisar andra arbetslösa i teknik och data, dels
leder fritidsverksamhet i enlighet med Alingsås-modellen
för unga flickor i syfte att väcka intresset för teknik och
data.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om spridning av Alingsåsmodellen
för ökade kunskaper om och ökat intresse för teknik hos
flickor i grundskolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utnyttjande av arbetslösa
ingenjörer som lärare/ handledare i teknik/data för
arbetslösa.

Stockholm den 26 januari 1993

Marianne Andersson (c)

Birger Andersson (c)