Skolan skall ge kunskaper som ökar alla människors
möjligheter till ett bra och innehållsrikt liv. Den skall också
medverka till vårt lands framtida utveckling och välstånd.
Skolan skall därför leva upp till högt ställda kvalitets- och
kunskapskrav och ge en likvärdig utbildning oavsett
individens geografiska, sociala eller ekonomiska situation.
Skolan skall bidra till social och ekonomisk jämlikhet,
främja jämställdhet mellan könen, förmedla respekt för
oliktänkande och motverka främlingsfientlighet. Den skall
förbereda för rollen som ansvarskännade medlemmar i vårt
demokratiska samhälle och ge förutsättningar för ett aktivt
deltagande i kultur och arbetsliv.
Efterkrigstidens många reformer av vår skola har syftat
till att allt bättre leva upp till de mål vi angivit för skolan.
Från en snäv urvalsskola som endast erbjöd en bristfällig
utbildning åt flertalet, har vi skapat en allt bredare
tillvalsskola som ger alla möjligheter till en god
grundutbildning.
Under de senaste socialdemokratiska regeringsåren togs
en rad viktiga beslut för att utveckla skolan till det moderna
samhällets framtida behov. Reformerna präglades av
satsning på ökade kunskaper, decentralisering av ansvar,
samarbete mellan olika utbildningsnivåer samt insikten om
behovet av ett livslångt lärande.
Reformering av grundskollärarutbildningen,
kommunalt ansvar för lärartjänsterna, en ny gymnasieskola
och den reformerade vuxenutbildningen är viktiga
byggstenar i 90-talets skola. Vi vill ge förskolan,
grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen ett
gemensamt måldokument.
Regeringen har sagt nej till ett gemensamt måldokument
för skolan och barnomsorgen, vilket innebär att den
bärande tanken om helhetssyn på barnen tonas ner. Bristen
på helhetssyn präglar likaså förslagen om en ny timplan för
grundskolan med en långtgående uppsplittring av so- och
no-ämnena och oacceptabla nedskärningar av de estetisk-
praktiska ämnena inom grundskolan.
Trots den borgerliga kritiken i valrörelsen mot
gymnasiereformen, genomförs den nu i allt väsentligt,
vilket är positivt. Däremot visar regeringens nedskärning av
resurserna för vuxenutbildning på bristande förståelse för
behovet av livslångt lärande.
Regeringsskiftet innebar tyvärr att det konstruktiva
reformarbetet för en bättre skola avbröts. Det blev i stället
en politik byggd på slagord och reformer som leder till
försämringar och ojämlikhet. Skolpeng och frikostiga
bidrag till privata skolor på de kommunala skolornas
bekostnad leder till stora orättvisor.
Den borgerliga skolpolitiken leder på många områden
bort ifrån den skola vi i stort kunnat vara stolta över. I stället
för att rätta till de brister och orättvisor som finns skapar
man en sämre och orättvisare skola. När regeringen talar
om Europas bästa skola är det ett slagord utan täckning i
verkligheten. För första gången någonsin riskerar vi att få
en sämre skola i vårt land.
Vi socialdemokrater vill fortsätta en konstruktiv
reformering av skolan. Förskolan, grundskolan och
gymnasieskolan skall ge alla en bra start i livet.
Vuxenutbildningen skall ge främst dem som fått en kort
utbildning ytterligare en chans. Det är viktigt både för den
enskilde och för samhället.
Det arbete som nu påbörjas inom regeringskansliet vad
gäller en ny läroplan är avgörande för skolans utveckling för
lång tid framöver.
Meningen med arbetet måste vara att det skall påverka
skolans vardag. En förutsättning är att förslagen är väl
förankrade hos såväl skolans personal och elever som
föräldrar och andra med intresse för skolan. Det talar för
att man nu skall ta den tid på sig som krävs för ett sådant
förankringsarbete.
Det är också viktigt att läroplanen kan beslutas i en stor
parlamentarisk samstämmighet, vilket underlättas av
öppenhet och goda kontakter under beredningsprocessen.
Samlad syn på barn och ungdom
Samhällets insatser för barn och ungdom måste präglas
av en helhetssyn på de unga. Detta synsätt präglade såväl
förskola--skolakommitténs arbete som de direktiv den
socialdemokratiska regeringen gav läroplanskommittén.
Den borgerliga regeringens beslut om att barnomsorgen
inte skulle omfattas av läroplanskommitténs arbete
försvårar arbetet att bryta sektoriseringen.
Regeringens oförmåga att se samhällets insatser för barn
och unga i ett helhetsperspektiv går stick i stäv med de
ansträngningar, som under senare år gjorts för att närma
förskola och skola, skola och skolbarnsomsorg till varandra.
Vi menar att riksdagen bör uttrycka en helhetssyn på barn
och unga genom ett gemensamt måldokument för förskola--
skola.
Riksdagen uttalade sig i höstas för en översyn av
skolstarten och grundskolans längd.
Vi anser att mycket talar för skolstart vid 6 års ålder.
Förskolans gedigna kunskap om sexåringars utveckling
måste då tas till vara, och nya former för de första skolåren
prövas.
Beslutet om frivillig skolstart har fått den effekten att
många kommuner inlett ett samarbete för att utveckla den
pedagogiska verksamheten för sexåringarna. När två
pedagogiska synsätt möts kan det bli till fördel inte bara för
sexåringarna -- utan för hela den pedagogiska
verksamheten. Dessa erfarenheter från olika kommuner
måste tas till vara i utredningsarbetet.
Vi vill understryka vikten av att utredningen om tidigare
skolstart tar barnens behov som utgångspunkt för sitt
arbete. Vi menar att utan en anpassning av lokaler,
komplettering av skolans traditionella kompetens och en
samsyn på barn, kan en tidigare skolstart inte genomföras.
Vid en tidigarelagd skolstart måste första skolåret få en
annan karaktär än i dag.
Konsekvenserna av en tidigarelagd skolstart för barn
med särskilda behov av hjälp och stöd i sin utveckling bör
noga övervägas. Viktigt är också att se över hur
grundskolans sista år och övergången till gymnasieskolan
skall fungera.
Kommunernas ansträngda ekonomiska situation har lett
till dramatiska neddragningar av skolbarnsomsorgen. I allt
fler kommuner tvingas nu många mellanstadiebarn med
stora behov av stöd klara sig ensamma när föräldrarna
arbetar. Också verksamheten för lågstadiebarnen skärs ner
eller beläggs med höga avgifter.
Vi vill framhålla att en närmare samverkan eller
integrering av skolbarnsomsorg och skola kan öka
effektiviteten i verksamheten och faktiskt också öka
kvaliteten i de båda verksamheterna. Samverkan mellan
lärare och fritidspedagoger kan förnya skolverksamheten.
Lokalsamverkan, där skolans lokaler anpassas såväl för det
traditionella skolarbetet som för fritidsverksamhet kan ge
effektivitetsvinster. Särskilt de yngsta barnens behov
understryker vikten av att skollokaler, som också används
för fritids- och omsorgsverksamhet utformas för båda
ändamålen. Samverkan mellan lärare och fritidshemmens
personal kan också leda till bättre kontakter med hemmen
och ge stöd i skolarbetet för de mest utsatta barnen. En
skolbarnsomsorg med kvalitet behövs för att skapa
nödvändig trygghet för många skolbarn.
Grundskolan
Skolan skall ge alla barn och ungdomar en god grund att
stå på i vuxenlivet, ett vuxenliv som vi med den allt snabbare
samhällsutvecklingen vet allt mindre om. Det ställer krav på
skolan att förbereda unga människor på förändringar och
att ständigt vara beredda att förnya och fördjupa sina
kunskaper.
Men skolan får inte bara ses som förberedelse för
vuxenlivet. Skolan är också en av de viktigaste delarna i
barnens och ungdomarnas liv. Skolan måste därför ge de
unga arbetsglädje, trygghet, fina upplevelser och förmåga
att leva ett rikt liv även under uppväxttiden.
Skolan skall fostra
Skolan har också en viktig uppgift för barns och
ungdomars fostran. Skola, barnomsorg och
fritidsverksamheter måste ha en genomtänkt och gemensam
syn på vilka värderingar och förhållningssätt, som skall
överföras till den uppväxande generationen. Skolan kan
inte, och skall inte, vara neutral i värderingsfrågor.
Svensk skolas bärande princip är respekten för alla
människors lika värde. Skolan skall förmedla solidaritet
med och engagemang för medmänniskor. Demokratin
måste förankras och återvinnas av varje generation. Skolan
måste ge insikt om att demokratin kräver ansvarstagande,
respekt för ställningstagande från alla medborgare. Varje
elev måste få utveckla självkänsla och tro på sin egen
förmåga. Eleverna skall fostras till respekt för och inlevelse
med andra.
Skolan skall förmedla respekt för oliktänkande, för
varje individs egenart och för kulturella skillnader. Den
skall ge kunskaper och insikter om bakgrunden till
skillnader. Jämställdhet och aktivt medborgarskap skall
prägla skolans arbete.
Barn, föräldrar och lärare med olika politiska och
religiösa värderingar måste känna att de möts med samma
respekt och är lika välkomna i skolans verksamhet. Vi är
därför kritiska mot att regeringen lyfter fram begreppen
''kristet kulturarv och västerländsk humanism'' som
grunden för våra gemensamma värderingar. Vi vill varna för
en etikettering av värderingar, som är det svenska
samhällets gemensamma grundval. Detta stöds också av att
det saknas allmänt vedertagna definitioner av vad begrepp
som kristen etik och västerländsk humanism står för. Vår
uppfattning strider inte mot den självklara insikten att det
kulturarv, som i århundraden präglat vårt land skall ha en
viktig roll skolans undervisning.
Skolan skall stimulera gott kamratskap, inlevelse i och
respekt för andra barn och vuxna. I den svenska skolan
finns barn från olika miljöer sida vid sida. Här finns barn
med olika handikapp integrerade i den allmänna skolan.
Gemenskap och delaktighet skall prägla skolans arbete.
Genom att barn lär sig umgås med varandra, med de
olikheter var och en har, stärks deras förutsättningar för ett
aktivt medborgarskap.
Skolan skall motverka mobbing, främlingsfientlighet
och rasism. Vi är djupt oroade över de tendenser till
främlingsfientlighet, som börjat gro hos många barn och
unga. Skolans betydelse för att motverka dessa tendenser
kan inte nog betonas.
Läroplanen
En nationell läroplan är ett av de medel som ger staten,
genom riksdag och regering, ett direkt inflytande över
skolväsendet. Läroplanen skall vara en garant för en
likvärdig utbildning över hela landet. Genom läroplanen
fastställes skolans mål, vad som åligger skolans personal och
elever, vilka kunskaper och färdigheter som skolarbetet bör
resultera i samt grunderna för hur arbetet i skolan skall
organiseras. Läroplanen måste utformas så att den kan vara
giltig under lång tid, minst ett decennium.
Läroplanen är således ett mycket betydelsefullt
dokument som skall återspegla de kunskaper, värderingar
och attityder som skall utgöra grunden för vårt samhälle.
Läroplanen måste bygga på den samlade forskning och den
beprövade erfarenhet som finns i samhället om hur en god
skola kan skapas. Inte minst gäller det den forskning och de
erfarenheter som finns om barns och ungdomars inlärning
och uppväxtvillkor.
Vi anser att läroplanskommittén i sitt betänkande ''Skola
för bildning'' gjort en värdefull analys av kunskapsbegrepp
och bildningssyn. Betänkandet i sin helhet utgör en god
grund för fortsatt politisk handläggning av frågan om den
framtida läroplanen.
Remisstiden på betänkandet har nyligen gått ut. Därför
har det inte varit praktiskt möjligt att ännu från vår sida
sätta oss in i remissinstansernas synpunkter. Detta kommer
självfallet att ske nu som en del i utarbetandet av våra
ståndpunkter i det fortsatta läroplansarbetet. Vi vill dock
redan nu utveckla en del principiella synpunkter på det
förslag som läroplanskommittén presenterat.
Förslaget om en indelning av grundskolan i två stadier
med en långtgående ämnesuppdelning redan i årskurs 6
ställer vi oss avvisande till. Det vore mycket olyckligt om
den nuvarande strukturen på högstadiet i praktiken skulle
flytta ner till årskurs 6. Vi är övertygade om att barns och
ungdomars inlärning underlättas om de även i grundskolans
senare årskurser kan få en undervisning som ej är så starkt
uppdelad i ämnen som föreslås av kommittén. Vi vill därför
förorda att det fortsatta beredningsarbetet bedrivs med
målsättningen att grundskolan inte skall vara stadieindelad.
I betänkandet föreslås även att eleverna i högre grad än
vad som sker i dag skall få utrymme för fria val av ämnen
och innehåll i utbildningen. Vi vill här mot bakgrund av
tidigare decenniers erfarenheter påtala de risker som alltid
finns för segregering av elever, då utrymmet för fria val blir
omfattande.
I kommitténs betänkande finns förslag om att minska
utrymmet för bl.a. de praktisk-estetiska ämnena, vilka är
mycket viktiga för elevernas allsidiga utveckling. Det finns
goda skäl att ifrågasätta den föreslagna minskningen av
dessa ämnen. Att skära ner skolans undervisning i
bild är olyckligt i en tid när bilder används alltmer,
både i nyhetsförmedling, informationsverksamhet, konst
och reklam.
Detsamma gäller slöjd och hemkunskap.
Skolans ansvar snarare ökar än minskar när alltfler arbetar
utanför hemmet och kunskaper inte längre förs över från
generation till generation på samma sätt som förr. Ämnena
är också viktiga för att föra väsentliga delar av vårt
kulturarv vidare.
Musik spelar allt större roll, inte minst bland
ungdomar. Musiken är för många ett uttryckssätt nästan
lika viktigt som språket. Det finns också omistliga
musikaliska kulturarv som skolan måste medverka till att de
förs vidare till stora grupper.
Vi delar också de flesta remissinstansernas oro för att det
kraftigt minskade utrymmet för ämnet idrott innebär
risker för försämringar i folkhälsan. Det är viktigt att unga
människor stimuleras till fysisk aktivitet, motorisk
utveckling och en hälsosam livsföring och att vanorna i det
avseendet grundläggs tidigt. Det är under ungdomsåren
grunden läggs för en stark fysik och det är i vissa avseenden
omöjligt att senare i livet kompensera det som brustit i
uppväxtåren.
Tanken på att återigen markera en uppdelning av de
olika ämnena i no- och so-blocken i grundskolans senare
skede är olämplig och i otakt med tidens krav. Eleverna
möter, både under sin skoltid och senare i samhälls- och
arbetslivet, ständigt situationer där kravet på helhetssyn
och sammanhang är starkt. Att dessutom tiden för de olika
ämnena har beskurits och att varje ämne för sig skall
betygssättas riskerar att ytterligare försvåra för eleverna att
skaffa sig goda kunskaper.
Förslaget om att dela grundskolan i två tydliga skeden,
med olika timplan och olika betraktelsesätt på bl.a.
ämnessamverkan, minskar möjligheterna till kontinuitet
och anpassning av skolans arbete till elevernas
förutsättningar. Vi vill förorda att det fortsatta
beredningsarbetet bedrivs med målsättningen att
grundskolan inte skall stadieindelas.
I avvaktan på läroplanspropositionen vill vi föreslå att
riksdagen ger regeringen till känna vad som ovan anförts
om den fortsatta beredningen av läroplansfrågorna. Vi
utgår från att beredningsarbetet sker med parlamentarisk
förankring.
Kultur i skolan
Skolan är vår viktigaste kulturinstitution. Detta
markerade vi socialdemokrater på olika sätt i
regeringsställning. I en särskild motion om barns och
ungdomars rätt till kultur utvecklar vi vår syn på hur detta
skall befästas. Vi föreslår också att 6 miljoner kronor
anvisas till Kulturrådet för en ny anslagspost, Kultur i
skolan.
Ökad internationell förståelse
Goda språkkunskaper är en nödvändighet både för
utvecklingen av vårt land och för den enskildes möjligheter
till ett rikt kontaktnät. Man säger ofta att världen krymper.
Vi reser mer, vi har fler kontakter med människor i andra
länder och världsdelar och vi får snabbare och rikligare
information om vad som händer i andra delar av världen.
Vi menar att språkundervisningen i skolan bör
förstärkas och delar de synpunkter som läroplanskommittén
för fram. Kommittén har presenterat ett ambitiöst program
för förstärkta språkkunskaper. Det bör kompletteras med
vetenskapliga rön på området och försöksverksamhet som
kan ge värdefull vägledning om på vilket sätt
språkundervisningen skall bedrivas för att ge bästa möjliga
resultat. Vi konstaterar att engelska numera är en del av de
flesta barns vardag och det är naturligt att skolan möter dem
tidigt i deras nyfikenhet på ett språk som både är
främmande och en del av vardagen.
Skolans arbete måste också i andra avseenden medverka
till internationell förståelse och förstärkta kunskaper.
Det finns många starka skäl att lyfta fram de
internationella frågorna i skolans undervisning. Sverige blir
alltmer beroende av vad som händer i dess omvärld. Vi får
allt snabbare veta vad som händer i världens alla hörn. Våra
barn och unga får i media en mängd snabba
ögonblicksbilder av konflikter, kriser och krig men mera
sällan bakgrund och historiska överblickar som kan förklara
skeendena.
Den senaste tidens ekonomiska utveckling i vårt eget
land visar hur nära kopplad den är till den internationella
utvecklingen. Vad vi gör och inte gör har betydelse för oss
och andra, lika väl som åtgärder i andra länder påverkar
ekonomin, sysselsättningen och mycket annat här hemma.
Självklart bör skolan bidra till att ge barn och unga
kunskaper om historiska och internationella sammanhang
och en helhetsbild av världen.
Kunskapen om och inlevelse i situationen i andra delar
av världen, andra kulturer och religioner än vår egen
minskar också risken för att unga människor lockas av
rasism och främlingsfientlighet. Att slå vakt om
medmänskligheten kan aldrig bli enbart en nationell
angelägenhet, utan måste sträcka sig över gränserna.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna inför det
fortsatta beredningsarbetet med läroplanen.
Miljöfrågorna i skolan
När den socialdemokratiska regeringen lyfte fram
miljöfrågorna och gav läroplanskommittén direktiv att
särskilt studera hur dessa skulle påverka skolan, var det mot
bakgrunden av att de tillhör de allra viktigaste
överlevnadsfrågorna. Miljökunskap och miljöhänsyn kan
inte begränsas till något särskilt ämne utan bör genomsyra
all verksamhet, om det skall få genomgripande effekter.
Därför är det inte tillräckligt att som läroplanskommittén
föreslår skapa ett ämne för miljö och teknik. Miljöfrågorna
är en viktig del av snart sagt alla skolans ämnen och bör
därför ha sin plats där. Det fortsatta beredningsarbetet med
läroplanen och kursplanerna bör därför präglas av
helhetssyn på miljöfrågorna och att dessa ges tillräckligt
utrymme i skolans arbete.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Jämställdhet och teknik
I samband med propositionen om ansvaret för skolan,
våren 1989, lyftes jämställdhet fram som ett nationellt mål
för skolan. Det innebar att detta mål knöts till krav på
återkommande uppföljning och utvärdering på nationell
nivå.
Ansvarspropositionen innebar alltså en stark
framflyttning av positionerna när det gäller att förverkliga
jämställdhetsmålet i praktiken. Det är mot denna bakgrund
följdriktigt när regeringen nu ger Skolverket i uppdrag att
utforma en strategi för utvärdering och utveckling av
jämställdheten i skolan.
I budgetpropositionen anmäler regeringen att man avser
tillsätta en jämställdhetsgrupp för skolan, med avseende på
skolans inre arbete. Detta är en nödvändig fördjupning av
många års träget jämställdhetsarbete. Det är viktigt att
utbildningsväsendet tar till vara alla de kunskaper och
erfarenheter som i projektform bedrivits i skolan inom
ramen för de särskilda jämställdhetsåtgärder som den
socialdemokratiska regeringen initierade redan 1986. Det
handlar om många små och stora projekt som på ett
systematiskt sätt måste få genomslagskraft i skolans inre
arbete.
Vi välkomnar regeringens initiativ att för flickor söka
skapa nya möjligheter och ett nytt intresse för utbildning
inom den naturvetenskapliga och tekniska sektorn. Även
detta är följdriktigt, då det inom denna sektor sedan 1983
bedrivits en lång rad projekt inom ramen för den dåvarande
regeringens s.k. industrikampanj.
I detta sammanhang vill vi peka på några verksamheter
i landet som stimulerar barn och särskilt flickor att
intressera sig för teknik. Teknikens Hus i Luleå arbetar
sedan fem år tillbaka med undervisning och utbildning i
teknik för barn och lärare samt med folkbildning inom
teknik för en bredare allmänhet. Till målen hör också att
öka intresset för teknik hos flickor och kvinnor som tidigare
inte haft sådant intresse. Denna verksamhet har sedan 1991
fått statsbidrag till sin verksamhet.
Till Teknikstugan i Alingsås inbjuds kommunens alla
flickor tre gånger under sin grundskoletid, i åk. 3, 5 och 7.
Verksamheten pågår under några veckor på fritid och är
avgiftsbelagd. Hela 90 % av kommunens flickor deltar.
Undervisningen sker genom kvinnliga gymnasieelever som
har fått en speciell handledning. Åldersskillnaden är liten
och de yngre flickorna tappar sin rädsla för teknik.
Det är också viktigt att följa upp de mål som regering
och riksdag satte upp i jämställdhetspropositionen från
1988. Här definierades dels ett långsiktigt mål för arbetet
med att förändra den ojämna könsfördelningen i
utbildningen, dels mål för att öka andelen intagna av
underrepresenterat kön på vissa gymnasielinjer samt mål
för andelen kvinnliga skolledare. Regeringen bör till
riksdagen återkomma med en redovisning av hur dessa mål
uppfyllts och förslag till åtgärder med anledning av den.
Detta bör ges regeringen till känna.
Det egna valet och lokalt inflytande över skolan
Kommunernas och de enskilda skolornas möjlighet att
sätta lokal prägel på sin verksamhet är viktig.
Förhållandena och livsvillkoren skiftar mycket i vårt land
och det måste självklart också återspeglas i skolan.
Elevernas intressen skiftar självklart i ännu högre grad.
I takt med stigande ålder och ökade möjligheter att ta
ansvar för egna avvägningar bör eleverna ges utrymme för
egna beslut som påverkar skoldagen.
Det är positivt om en skola vill profilera sig om man med
detta menar att man i sin undervisning särskilt skall ägna
intresse åt t.ex. miljöfrågor, kulturfrågor, frågor om hälsa
och välbefinnande, internationella frågor osv. Det intresset
bör genomsyra undervisningen i många ämnen, inte bara ett
eller ett par inom ramen för lokalt tillval. I alla ämnen görs
ett urval av material. Ingen klass hinner med allt som kan
beröras inom ett ämne. Det urvalet lämnar stort utrymme
för lärare och elever att följa upp skolans profil.
Möjligheterna att profilera hela skolor och
därmed göra valsituationen för elever och föräldrar
meningsfull finns i allmänhet bara på större orter med flera
skolor inom rimligt avstånd. På många håll är det troligtvis
mer aktuellt att i vissa klasser koncentrera sig på ett speciellt
intresse. Det är också en variant som underlättar för alla de
elever som flyttar under sin skoltid. De riskerar annars att
tvingas flytta mellan skolor med stora skillnader i
timplanen. Det skulle medföra stora svårigheter att uppnå
kontinuitet.
Med detta betraktelsesätt minskar behovet av speciella
timmar avsatta för profilering. Vi vill dock inte utesluta att
ett visst sådant utrymme bör finnas.
När det gäller elevernas inflytande över skolans arbete
är det viktigast att demokratiska principer råder när det
gäller val av arbetsmetoder, stoff och läromedel. Vi har på
annat ställe redovisat våra förslag i det avseendet.
Eleverna i högstadiet har i dag ett visst utrymme för egna
val. På många ställen är det tämligen begränsat bl.a. på
grund av skolans brist på resurser.
Ett sådant utrymme för egna val bör finnas och det är
möjligt att det också kan ökas i den nya timplanen. Vi är
däremot tveksamma till att utvidga utrymmet för egna val
så kraftigt som läroplanskommittén föreslår. Viktigare är att
göra verklighet av de möjligheter som redan finns att
bredda och utveckla utbudet för att bättre motsvara
elevernas egentliga intressen. Den minskning av resurser
för skolan som nu pågår hotar att snarare utarma än
utveckla innehållet i elevernas egna val. Så länge det
fortsätter finns risken att kommunerna tvingas begränsa
utbudet för elevernas egna val till sådana verksamheter som
drar låga kostnader. Det kan innebära att skolans arbete
teoretiseras ytterligare.
Verkligt elevinflytande
Under året som gått har regeringen framhållit olika
skolpengssystem som förstärkning av föräldrarnas och
elevernas inflytande. Den som inte är nöjd med sin skola
kan byta.
Vi har svårt att acceptera denna låga ambition när det
gäller ett förstärkt elev- och föräldrainflytande över skolan.
Regeringens politik innebär att inflytandet i första hand
skulle utövas med ''fötterna, i stället för med huvudet och
hjärtat''.
Elevernas och föräldrarnas rätt till inflytande slås fast i
de centrala styrdokumenten för skolan. Att barnen har rätt
att säga sin mening och att deras åsikter skall tillmätas
betydelse, slås också fast i FN:s barnkonvention. Kraven
om demokrati i skolan har uttalats otaliga gånger.
Ändå vet vi att det brister. Vi vet att många barn känner
sig maktlösa och utan möjligheter att vare sig påverka eller
ta ansvar för sitt skolarbete. Vi vet det genom barnens egna
reaktioner och vi vet det genom de utvärderingar, bl.a. den
nu aktuella nationella utvärderingen, som gjorts av skolans
verksamhet.
Barnens och föräldrarnas inflytande är betydelsefullt för
att göra skolarbetet bra. Dessutom är det nödvändigt att
eleverna får möjligheter att utöva demokrati för att kunna
lära sig använda den i sitt vuxna liv. Det är en förutsättning
för att barnen skall bli vuxna som vill vara med och ta ansvar
för samhället.
Formerna för inflytande och graden av ansvar måste
självfallet utformas så att man tar hänsyn till barnens
mognadsgrad och deras möjligheter att axla det ansvar som
inflytande måste ge. De utvärderingar av skolan som gjorts
tyder snarast på att inflytande och ansvar minskar ju äldre
eleverna är. Det beror självklart inte på barnens utveckling
och egna möjligheter. Det styrs helt och hållet av skolans
organisation och vuxnas arbetssätt.
Det viktigaste inflytandet gäller vardagsarbetet i
klassrummet. Varje elev måste få bestämma sin arbetstakt
utifrån sina egna förutsättningar. Det är en förutsättning för
en bra inlärningssituation, och alla försök att tvinga elever
att arbeta snabbare än deras kapacitet tillåter visar sig snart
vara lönlösa. Det leder till att många elever hamnar utanför
det egentliga skolarbetet, får kunskapsluckor som gör att de
inte kan tillgodogöra sig den fortsatta undervisningen.
Eleverna skall också ha inflytande över val av arbetssätt,
val av läromedel och urval av kunskapsstoff. Ett
demokratiskt arbetssätt skapar engagemang och lust att
lära. Det ger också eleverna viktiga insikter i konsten att
utveckla och befästa vår demokrati. Sådana insikter kan
bara ges genom att demokratin tillämpas i vardagen. I det
avseendet är alla andra läromedel än verkligheten
verkningslösa.
Ett demokratiskt förhållningssätt i klassrummet kan
sannolikt aldrig beslutas fram vare sig i riksdagen eller
kommunerna. Det är en fråga om attityder och inställning
hos den enskilde läraren, men också om kunskaper. Därför
måste varje lärare i sin utbildning och fortbildning få
kunskaper om demokratiska arbetsmetoder. I praktiskt
utvecklingsarbete kan viktiga erfarenheter nås som kan
spridas. Därför bör sådant utvecklingsarbete stimuleras.
Vi anser att den nationella utvärderingen av
grundskolan visar att det nu behövs en rejäl satsning på att
förankra ett demokratiskt arbetssätt i skolans vardag.
Skolverket bör i sitt uppföljningsarbete koncentrera
resurser till detta område och regeringen bör presentera ett
program för en demokratisk skola. Programmet bör
omfatta både elev- och föräldrainflytande. Detta bör ges
regeringen till känna.
Elevernas engagemang viktigt
Många elever gör under sin skolgång engagerade
insatser för sig och sina kamrater i föreningar som är
verksamma på och för skolan. Det kan gälla elevfackliga
organisationer, idrottsföreningar, teaterklubbar,
hobbyklubbar av skiftande slag, idéburen verksamhet som
nykterhetsföreningar och politiska föreningar. Arbetet ger,
utöver kunskaper om det man arbetar med, också
kunskaper och erfarenheter av praktiskt demokratiskt
arbete. Det är självklart värdefullt i skolans inre arbete och
det är utan tvivel en värdefull resurs för hela samhället när
eleverna lämnar skolan. Många fortsätter då som ledare och
aktiva i förenings- och samhällsliv. För många är det också
värdefulla meriter i andra sammanhang.
Vi anser att det är värdefullt att sådana kunskaper och
erfarenheter räknas eleverna tillgodo. Vi föreslår att
regeringen får i uppdrag att återkomma till riksdagen med
förslag om hur elevers aktiva engagemang i skolans
föreningar kan dokumenteras.
Skolan och arbetslivet
För många barn och unga är arbetslivet och dess villkor
något okänt. Föräldrar, och andra vuxna, arbetar sällan
nära hemmet, och arbetet är strikt skilt från de vuxnas
övriga vardag. Det ger skolan ett särskilt ansvar för att ge
kunskaper som underlättar ungdomarnas inträde på
arbetsmarknaden.
Det gäller självfallet kunskaper om olika arbeten och
vilka krav på kunskaper och färdigheter de kräver. Det
gäller tillgången till arbete på den framtida
arbetsmarknaden. Det gäller viktiga arbetsmiljöfrågor och
inte minst insikter om lönebildning och andra frågor som
arbetsmarknadens parter reglerar.
Lärare och andra vuxna i skolan kan självklart ge
värdefulla sådana kunskaper, men den kan fördjupas
ytterligare om arbetsmarknadens parter tar aktiv del i
undervisningen. Detta kan ge viktiga insikter om
förhållandena på arbetsplatserna, både ur fackligt och ur
arbetsgivarens perspektiv. Det tydliggör också rättigheter
och skyldigheter i arbetslivet och borde stimulera eleverna
att själva som vuxna engagera sig i t.ex. det fackliga arbetet
och ta sitt ansvar för lokala arbetsplatsfrågor. Vi tror att en
förutsättning för unga människors engagemang är att de
känner till relationerna på arbetsmarknaden, sambanden
mellan parternas agerande och samhällsekonomin och inte
minst alla medlemmars ansvar för sina organisationer.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna inför
beredningsarbetet med den nya läroplanen.
Vi anser också att regeringen bör ges i uppdrag att
komma med förslag om hur parternas medverkan skall
kunna säkerställas i samband med att man tar ställning till
läroplanen och kursplanerna.
Betyg
Arbetet i skolan skall ge eleverna kunskaper och
färdigheter. För att följa hur eleverna når en given
kompetensnivå fordras att läraren bedömer hur elevernas
kunskaper och färdigheter förhåller sig till uppställda mål.
Den socialdemokratiska regeringen tillkallade i oktober
1990 en betygsberedning som skulle avskaffa de relativa
betygen men finna andra betyg från och med grundskolans
högstadium. Regeringsskiftet 1991 gav den moderata
skolministern tilläggsdirektiv till betygsberedningen bl.a.
med innebörden att betyg borde ges tidigare och med fler
steg.
Betyg och betygssättning är en utvärdering av hur den
enskilde eleven lyckats i sitt skolarbete och vilka kunskaper
och färdigheter eleven inhämtat. Det är en information till
den enskilde eleven och dennes föräldrar och
vårdnadshavare. Vi delar betygsberedningens uppfattning
att nu gå över från ett relativt till ett kunskapsrelaterat
betygssystem och ansluter oss till de föreslagna
grundläggande principerna och den allmänna inriktningen.
Betygsberedningens betänkande har nu varit ute på
remiss. Vi noterar att remissopinionen är splittrad och
direkt negativ till vissa av beredningens förslag till tekniska
lösningar. Vi uppfattar också den allmänna debatten kring
betygsfrågan så att kritiken ofta riktats mot den borgerliga
regeringens betygsdirektiv. Detta understryker ytterligare
det socialdemokratiska kravet på en parlamentarisk
beredningsprocess för läroplans- och betygsförslagen.
Under arbetets gång betonade betygsberedningen att de
behövde mer tid för att arbeta igenom sina förslag innan de
lade fram betänkandet. Dåvarande socialdemokratiska
skolministern hörsammade beredningen och tiden
utsträcktes. När beredningen senare hos den nuvarande
departementsledningen återigen begärde mer tid, avvisades
detta av den moderata skolministern.
Vi har svårt att se varför betygsfrågan måste forceras
fram. Betygssystemet i den svenska grund- och
gymnasieskolan och i vuxenutbildningen har stor påverkan
på hur skolarbetet bedrivs och kan ha stor betydelse för hur
den enskildes skolgång kommer att gestalta sig. Att ändra
betygssystem är en fråga av stor betydelse i skolan.
Betygsberedningen pekar i sitt betänkande på att man
beträffande betygskriterierna inte hunnit ta fram ett
underlag som är ''så omfattande som varit önskvärt'' samt
beträffande de ämnesspecifika kriterierna att tidsramarna
''inte medgivit den breda förankring hos lärare som skulle
behövas i detta första skede''.
Vi anser att det är nödvändigt att denna tid nu ges. På så
sätt kan de delar i förslaget som remissinstanserna är starkt
negativa till överarbetas. Dessutom är det viktigt att ett nytt
system prövas en tid i skolans vardag bland elever och
lärare. Först därefter går det att ta ställning till ett framtida
betygssystem. Det är enligt vår mening viktigt att
eftersträva största möjliga uppslutning kring ett nytt
betygssystem. Detta bör ges regeringen till känna.
Elever med handikapp
Vi har i en särskild motion redovisat våra förslag vad
gäller konsulenter för flerhandikappade elever i särskolan
och hörselskadade elever samt läromedelssituationen för
handikappade elever.
Gymnasieskolan
Gymnasiereformen skapade goda förutsättningar för
alla ungdomar att välja mellan att gå direkt ut i arbetslivet
eller fortsätta studera. Därmed blir gymnasieskolan inte en
återvändsgränd, utan en öppen port till ett snabbt
föränderligt och på kunskaper baserat arbetsliv. Treårighet
med goda allmänna kunskaper även för yrkesinriktade
utbildningar är viktigt inte minst för att klara näringslivets
förnyelse.
Den allmänna behörigheten till högskolestudier är viktig
dels för att inte skapa återvändsgränder för den enskilde,
dels för att klara framtida behov av högre utbildad
arbetskraft. Kvaliteten på utbildningarna ökas när vi nu får
mer valfrihet för elever och lärare i en mindre detaljstyrd
skola som ger breda kunskaper, som har en gemensam
kärna och som är mer kursutformad.
Läroplanskommittén har vad gäller gymnasieskolan
föreslagit kompletteringar, justeringar och preciseringar
som sammanfattats i 11 olika förslag. Dessa förslag har inte
varit föremål för en så omfattande och kritisk debatt som
förslagen beträffande grundskolan.
En gymnasieskola av den inriktningen som moderaterna
och folkpartiet före valet förespråkade skulle ha ställt oss
illa rustade inför dagens samhällsförändringar. En
storsatsning på lärlingsutbildning enligt moderat modell
skulle inneburit stora svårigheter för ungdomar på platser
där företag nu läggs ner.
Det var därför av stort värde att regeringen till sist valde
att i allt väsentligt genomföra gymnasiereformen. Däremot
var det negativt att regeringen skapade oklarhet om sina
avsikter och försenade reformen genom att förra året skjuta
upp finansieringen. Därmed kommer ett antal elever att
alldeles i onödan få en mindre tidsenlig utbildning.
På förslag av den socialdemokratiska regeringen erbjöds
elever som gått tvååriga gymnasieutbildningar hösten l991
möjlighet till ett tredje kompletterande studieår. Samma
erbjudande fick eleverna hösten l992. I årets
budgetproposition upptas inga medel för att ge samma
erbjudande kommande år.
Vi anser det viktigt både av arbetsmarknadsskäl och för
att höja kompetensen att de som lämnar gymnasieskolan
med tvåårig utbildning även kommande år erbjuds ett
tredje år. Samma erbjudande bör via gymnasieskolan eller
komvux ges till ungdomar som lämnat skolan tidigare år.
Vi har i vår partimotion Utbildning för förnyelse och
tillväxt föreslagit att redan nästa budgetår 50 000 ungdomar
skall erbjudas möjlighet att genomgå ''det tredje
gymnasieåret''. Om denna stora utbildningssatsning blir
verklighet kommer det att innebära mycket för att stärka
dessa ungdomars ställning på arbetsmarknaden samtidigt
som arbetskraften kan få ett betydande kompetenstillskott.
Vi anser att motsvarande erbjudande redan nu skall
göras inför budgetåret 1994/95; om inte, kommer de elever
som går de tvååriga linjerna våren 1994 att bli de sista med
den kortare gymnasieutbildningen. Genom genomförandet
av gymnasiereformen kommer de årskullar som därefter går
ut alla att få en bättre utbildning.
Vuxenutbildningen
En väl utbyggd vuxenutbildning är av stor betydelse för
såväl den enskilde och näringslivet som för samhället som
helhet.
För många människors personliga utveckling, för deras
chanser att delta i samhällsarbetet och för deras chanser på
arbetsmarknaden är rätten och möjligheten till
vuxenutbildning av avgörande betydelse. Socialdemokratin
har därför medverkat till att stödja och bygga upp olika
former av vuxenutbildning till en omfattning och kvalitet
som rönt internationell uppmärksamhet.
Den genomförda reformeringen av gymnasieskolan,
vuxenutbildningen och folkbildningen syftade till att
ytterligare höja den allmänna utbildningsnivån och
förbereda alla för ett livslångt lärande där återkommande
utbildning blir allt vanligare.
Den kommunala vuxenutbildningens ansvar omfattar nu
grundläggande vuxenutbildning, gymnasial
vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning.
Vuxenutbildningens viktigaste uppgift är att erbjuda
utbildning till dem som tidigare fått minst av
utbildningsresurserna i samhället. Vidare skall den öppna
möjligheterna för individen att komplettera sin
ungdomsutbildning.
Den ökande internationaliseringen, inte minst
samarbetet i Europa, kräver ökade språkkunskaper. Den
kommunala vuxenutbildningen bör svara upp mot de nya
och ökande behoven på detta område. Språkutbildning bör
vara ett viktigt inslag i den kommunala vuxenutbildningens
utbud.
I dagens arbetsmarknadsläge är det angeläget att den
gymnasiala och yrkesinriktade vuxenutbildningen inte
prioriteras ner. De signaler som den borgerliga regeringen
givit om besparingar inom vuxenutbildningen, inte minst i
förra årets budgetproposition, får inte tas till intäkt för att
denna inte behövs. Tvärtom finns det anledning att betona
vikten av denna både som instrument för
kompetenshöjning i arbetslivet och för att öka den tekniska
utbildningen.
Den kommunala vuxenutbildningen spelar en
betydelsefull roll när det gäller utbyggnaden av högskolan.
Många kompletterar sina studier inom komvux för att
kunna bli antagna till högskolan. Detta är både bra och
nödvändigt om inte högskolan själv skall ta på sig ansvaret
för att ge förberedande behörighetsgivande utbildning.
Komvux är väl lämpad som organisation att ge denna
utbildning.
I partimotionen har vi även föreslagit en kraftig utökning
av komvux. Vi föreslår där att ytterligare 20 000
årsstudieplatser tillförs nästa budgetår.
Prioriterade områden bör vara teknikerutbildningarna,
utbildning inom teknik och naturvetenskap,
språkutbildning och för arbetslivet kompetenshöjande
utbildningar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om gemensamt måldokument för
förskola/skola,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skolans fostrande uppgift,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den fortsatta beredningen av
timplanefrågorna i läroplanen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en grundskola utan
stadieindelning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skolans internationalisering,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöfrågorna i skolan,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om redovisningen av hur
jämställdhetsmålet uppfylls,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett program för elev- och
föräldrainflytande,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samverkan mellan skola och
arbetsliv,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den fortsatta beredningen av
Betygsberedningens förslag,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om dokumentation av elevers
engagemang i skolans föreningar.
Stockholm den 26 januari 1993
Lena Hjelm-Wallén (s)
Bengt Silfverstrand (s)
Ingvar Johnsson (s)
Berit Löfstedt (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Eva Johansson (s)
Jan Björkman (s)
Inger Lundberg (s)
Lena Öhrsvik (s)
Inger Hestvik (s)
Anders Nilsson (s)
Margareta Israelsson (s)
Ingegerd Sahlström (s)
Ulrica Messing (s)