I höstas startade i många kommuner den nya
gymnasieskolan. Hösten 1993 kommer ytterligare
kommuner att starta olika program. Successivt kommer
gymnasieskolan att byggas ut i alla kommuner.
I den nya gymnasieskolan finns ett helt nytt nationellt
program, som enbart delvis kan byggas upp utifrån tidigare
erfarenheter. Det är programmet ''Barn och fritid''. På
barnsidan finns tidigare långvariga utbildningserfarenheter
från barnskötarutbildningar, men på fritidssidan är det
mycket tunt med liknande erfarenheter. Fritidsinriktningen
är betydligt bredare än den tidigare specialutbildningen till
arbete på bad och idrottsplatser.
Situationen är bekymmersam både vad gäller läromedel
och lärarfortbildning. Gymnasieprogrammet kan inte heller
luta sig mot högskolans forsknings- och utvecklingsarbete.
Trots många försök från forskare och politiker under 1980-
talet att få universitet och högskolor att ta upp fritiden som
utbildnings- och forskningsområde, har ingenting hänt.
Stor oro uttrycks nu av de lärare, som är inblandade i
planering och genomförandet av det nya programmet. De
är i stort sett helt lämnade åt sig själva att försöka läsa in
sig på sin nya uppgift, söka litteratur och lägga upp helt nya
kurser. Det finns forskare med specialkunskaper på
området som kan vara till hjälp, men de är uppbundna av
andra projekt och utbildningar. Resurser måste därför tas
fram för att forskare skall kunna frigöras för att hjälpa till
med lärarfortbildning och i läromedelsproduktionen.
I utbildningsdepartementets bilaga till
budgetpropositionen skriver statsrådet Ask att hon vill ta
initiativ till att ''belysa frågorna om hur lärarkåren i
yrkesutbildningen i synnerhet och den nya gymnasieskolan
i allmänhet skall kunna tillföras kvalificerad kompetens från
universitetens forskningsutbildning och yrkesliv'' (prop.
1992/93:100 bil. 9, s. 10). Det är ett bra initiativ. Vi vill i det
sammanhanget framhålla vikten av att barn- och
fritidsprogrammet prioriteras. Det är betydligt svårare att
bygga upp sådana kontakter inom ett område som helt
saknar universitetsinstitutioner, än på områden där
universiteten sedan länge har en etablerad verksamhet.
Inom Skolverkets ram finns också medel avsatta för
läromedelsproduktion och lärarfortbildningar. Även här är
det viktigt att prioritera barn- och fritidsprogrammet, som
till skillnad från de övriga programmen startar från ett
nolläge. I fjolårets proposition om lärarutbildning (prop.
1991/92:75 s. 35) framhålls ''att staten ansvarar, genom
statens skolverk, för att det finns tillgång till fortbildning av
hög kvalitet i alla delar av landet''. Frånsett en mycket
övergripande introduktionskurs, som arrangerades under
våren och sommaren 1992, har inget hänt på
fortbildningsområdet inom barn- och fritidsområdet.
Det finns också rika internationella erfarenheter av
utbildning inom det fritidsvetenskapliga området. Sverige
ligger långt efter och har mycket att ta igen om vi även på
barn- och fritidsprogrammets område skall kunna erbjuda
''Europas bästa skola''. I alla anglosachsiska länder kan man
avlägga doktorsgrad i ämnet ''Fritidsvetenskap'' (Leisure
Science). Denna möjlighet finns även i flera europeiska
länder. Inom EG finns tre olika ERASMUS-program med
fritidsvetenskapligt innehåll. En EG-anpassning av
gymnasieskolans barn- och fritidsprogram skulle således
kunna berika innehållet på ett påtagligt sätt och både
stimulera och hjälpa lärarna att utveckla sin
yrkeskompetens och skapa gedigna ämneskunskaper.
Den nya gymnasieskolan är tänkt som en etapp i ett
livslångt lärande. På barnsidan finns möjligheter till
högskoleutbildning till fritidspedagoger, förskollärare och
socialpedagoger. Men sådana möjligheter saknas helt på
fritidssidan. Den närmaste högskola som erbjuder en sådan
utbildning ligger i holländska Tilburg. Där kan man f.ö. läsa
till doktorsgrad i ''Vrijetijdskunde''.
Det är viktigt att utbilningsdepartement och skolverk
snarast tar upp diskussioner med intresserade högskolor
och universitet för att få till stånd en högskoleutbildning
med fritidsvetenskaplig inriktning. En sådan bör finnas
färdig att erbjudas den första färdiga kullen
gymnasiestuderande hösten 1995.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om prioritering av barn- och
fritidsprogrammet vad avser anslag till
läromedelsproduktion, lärarfortbildning,
internationalisering, kontakter mellan forskare och
lärare/elever samt uppbyggandet av en högskoleutbildning
med fritidsvetenskaplig inriktning.
Stockholm den 25 januari 1993
Maja Bäckström (s)
Berit Oscarsson (s)
Per Olof Håkansson (s)
Johnny Ahlqvist (s)
Bengt Silfverstrand (s)