I denna skolmotion redogör Vänsterpartiet för sin syn på
skolpolitiken. Skolans resurser ska grunda sig i elevernas
behov. Därför föreslår vi ett återinförande av
sektorsbidragen och avvisar regeringens profileringspolitik
samt det 85-procentiga bidraget till fristående skolor. För
att reda upp förvirringen i läroplans- och betygsfrågan
föreslår Vänsterpartiet att en bred parlamentarisk
skoldelegation inrättas.
I motionen behandlas vidare arbetsmiljön i skolan, bl.a.
utifrån ett jämställdhetsperspektiv, samt behovet av en
utredning av en betygsfri skola. För att förbättra den fysiska
miljön i skolan samt minska arbetslösheten föreslås ett
ROT-program i miljardstorlek till kommunerna samt att
100 miljoner anslås till inredning och utrustning i skolan.
För att öka jämställdheten i skolan föreslår vi att
självförsvarsträning opch självförtroendeträning införs för
flickor samt relationsträning för pojkar.
Skolan mitt i byn
Grundskole-, gymnasieskole- och
vuxenutbildningspolitik kan inte separeras från varandra.
Ej heller kan ett partis utbildningspolitik stå fritt från den
politik som partiet företräder på andra politiska
delområden. Dessa samband är viktiga att framhålla i dag
då utbildningspolitiken tenderar att sönderstyckas och
skolans villkor diskuteras allt mindre i relation till
omvärldens villkor och krav. Ungdomar får inte betraktas
som oskrivna blad som man fyller med innehåll genom
ämnen svävande fritt från varandra.
Barn och ungdomar har naturligtvis som alla andra
människor egna erfarenheter, drömmar och funderingar
som skall tas tillvara både i samhället i stort och i skolan.
Skolan skall stå ''mitt i byn''.
En skola för alla
Den svenska skolan ska ge alla barn möjlighet att
utveckla kunskaper, erfarenheter och engagemang för ett
fullödigt liv. Det räcker inte med att garantera att alla elever
får nödvändiga vardags- och baskunskaper för att kunna
klara sig hjälpligt i samhället. Skolan bör verka befriande på
ett mer grundläggande plan. Den ska verka för att eleverna
själva ska kunna bestämma sina mål i tillvaron, ta ansvar
över sina egna liv och vidga sin världsbild och
handlingsfrihet.
Kommunerna och skolan
Över 40 %
av kommunernas besparingar tas nästa år ut på
barnomsorg och grundskola (källor: SKTF och
Kommunförbundet). Grundskolans kostnader minskas
med i genomsnitt 15--20 %.
Besparingarna för nästkommande år (1994)
förväntas bli ännu större p.g.a. ytterligare kostnader i
samband med stigande arbetslöshet och vikande
konjunktur. Ett avgörande skäl till neddragningarna, hela
60 %,
är riksdagens beslut om indragna statsbidrag till
kommunerna med 7,5 miljarder. Detta visar på behovet av
att politikerna tar ett demokratiskt ansvar för skolan på
såväl kommunal som nationell nivå.
Riksdagen har beslutat om en omläggning från
sektorsbidrag till generella kommunala statsbidrag.
Vänsterpartiet har motsatt sig denna förändring och anser
fortfarande att skolan bör få sin del av statsbidraget som ett
särskilt sektorsbidrag. Detta torde inte på något sätt minska
kommunernas möjligheter till olika prioriteringar eller förta
Skolverkets utvärderingsansvar. Ett sektorsbidrag skulle
däremot försvåra för riksdagen att smita undan sitt ansvar
för en nationellt likvärdig skola genom att hänvisa till
kommunernas möjligheter till ''prioriteringar''.
Vänsterpartiet anser därför att ett sektorsbidrag till
skolan skall återinföras.
Den ökade integrationen av barnomsorgen och
skolverksamheten
Vänsterpartiet menar att den kommunala fritids-,
barnomsorgs- och skolverksamheten bör integreras i allt
högre grad. Kommunernas satsningar på barnen bör bygga
på ett helhetstänkande där deras totala situation tas i
beaktande. Att lokaler och resurser på detta sätt kan
användas effektivare är också bra.
Strukturomläggningar får dock aldrig genomföras över
huvudet på t.ex. personal. De måste kompletteras med
förutsättningar för en ökad rörlighet mellan olika
personalgrupper; ingen personalkategori får missgynnas på
den andras bekostnad.
En tidigare skolstart har debatterats under en lång rad
av år. Om något år är det meningen att svenska barn skall
börja skolan vid sex års ålder och redan i dag kan de som
vill låta sina barn börja skolan som sexåringar. Från
Vänsterpartiets sida har vi motsatt oss att låta den tidigare
skolstarten få motiveras av strikt ekonomiska skäl. I stället
har vi talat för värdet av en mjuk integrering mellan
förskola och skola. Till frågan om tidigare skolstart hör
även frågan om skolpliktens längd. Nu ska dessa frågor
enligt beslut i riksdagen utredas, vilket också framgår av
budgetpropositionen. Vi anser dock att detta inte räcker.
Sedan den borgerliga regeringen tillträdde 1991 har
skolan successivt utsatts för ett systemskifte. Förslagen från
regeringen har kommit stötvis och som delförslag vilket
gjort det svårt att få överblick och göra analyser på längre
sikt. Besluten har dessutom genomdrivits med minsta
möjliga majoritet i riksdagen.
Regeringen valde t.ex. att lägga förslag om förändringar
i lärarutbildningen utan att riksdagen gavs en rimlig chans
att kunna pröva om dessa överensstämde med framtida
grundläggande skolbeslut (läroplan, betygssystem,
finansieringsformer etc.). Nu aviseras propositioner om
läroplan och betygssystem för grundskolan, trots att dessa
frågor föregåtts av beredningar och utredningar som gått i
fullständig otakt både i tid och rum och mötts av en
förödande kritik.
I denna situation verkar inte regeringens planer på att
utreda skolpliktens längd, sexårsstart samt lägga förslag om
bl.a. läroplaner särskilt välbetänkta. Risken är
överhängande att dessa viktiga beslut får en ytlig
riksdagsbehandling. Dessutom är det inte orimligt att anta
att eventuella beslut kommer att vila på en bräcklig
majoritet och därför hotar att rivas upp vid andra
majoritetsförhållanden i riksdagen.
Denna beslutsgång mår varken skolan, barnen,
ungdomarna eller lärarna bra av och den är i sig ett
trendbrott av ytterst tvivelaktig karaktär i den svenska
utbildningspolitiken. Vänsterpartiet menar i stället att en
parlamentarisk skoldelegation bör tillsättas. Metoden med
skoldelegation är väl prövad i Sverige och användes bl.a.
inför beslutet om Lgr 80.
Denna delegation bör få i uppdrag att bereda de
långsiktiga beslut som skolan står inför: tidigare skolstart,
längre skolgång, betyg och ny läroplan.
Fördelen med en sådan delegation är att besluten kan få
en stabil politisk majoritet att vila på. Den nuvarande
ryckigheten i skolpolitiken skulle därmed undvikas. Från
Vänsterpartiets sida skulle vi gå in i ett sådant arbete med
en mycket resultatinriktad målsättning.
Riksdagen bör sålunda ge regeringen i uppdrag att
inrätta en parlamentarisk skoldelegation.
Meritvärderingsförordningen
I budgetpropositionen anmäler statsrådet att den
gällande meritvärderingsförordningen skall tas bort. Skälen
är dels EES-avtalet, dels förhandlingarna om EG-
medlemskap.
I samband med kommunaliseringen av lärartjänsterna
ställde Vänsterpartiet vissa garantivillkor om åtgärder för
att bl.a. förstärka lärares rättsskydd vid anställning. En
åtgärd som resulterade i ovan nämnda
meritvärderingsförordning. Meritvärderingsförordningen
bygger på att utbildning, erfarenhet och kompetens skall
väga tungt vid anställning. Ett kvalitetskrav för skolans del
helt enkelt.
Vänsterpartiet biträder denna inställning och menar
därför att meritvärderingsförordningen bör bestå.
Huruvida ett EES-avtal eller medlemskap i EG skulle
förhindra ett bibehållande av förordningen får prövas i
domstol.
En demokratisk skola
Skolan ska ge eleverna praktiska erfarenheter av att
arbeta demokratiskt. Förmågan till samarbete och
självständigt tänkande ska uppmuntras och genomsyra all
verksamhet. För detta krävs att eleverna har ett betydande
inflytande över undervisning, arbetsmiljö m.m.; ett
inflytande anpassas och utökas allteftersom eleverna
mognar. Skolan bör också verka för att eleverna ges en
förutsättning att påverka samhället och delta i den
demokratiska processen även i sina framtida vuxna liv.
En skola byggd på elevinflytande kräver lärare som
aktivt uppmuntrar till självständighet, kritiskt tänkande och
initiativ. Läraren bör fungera som handledare och
samordnare, hellre än statisk kunskapsförmedlare.
Lärarna, men också eleverna, har vidare ett ansvar för att
aktivt motverka uppkomsten av könsdiskriminering, rasism
och mobbning.
Resurser med ansvar
Eftersom det inte råder lika förutsättningar för de barn
som föds in i vår tillvaro, vare sig kulturellt eller
ekonomiskt, så tarvar detta att olika individer, eller grupper
av barn, får tillgång till olika slags resurser. Det räcker inte
med att fördela ''rättvist'' så att alla får lika mycket.
Resurstilldelningen till skolor måste ske efter behov, med
mer resurser till områden med socialt mindre gynnade barn.
Detta kräver att skolan vägleds av tydliga utbildningsmål
och kan utvärderas.
Ett skolsystem som på ett statiskt sätt fördelar alla
resurser ''lika'' eller av ideologiska skäl t.o.m. gynnar vissa
skolformer eller elevgrupper på andras bekostnad, är i
grunden odemokratiskt. Den samhällsunderstödda skolan
får inte heller bygga på avgifter, eller p.g.a. kraftiga
ämnesnedskärningar indirekt ''tvinga'' föräldrar att
avgiftsfinansiera grundläggande utbildning utanför skolan.
Resurser innefattar inte bara pengar, det handlar också
om bl.a. kulturellt kapital (socialt arv, föräldrars
engagemang, förväntningar m.m.). För Vänsterpartiet är
det lika viktigt att skolan arbetar för att ge alla elever goda
sociala förutsättningar för sina fortsatta liv som att de
ekonomiska resurserna fördelas rättvist.
I dag finns det stora klyftor mellan olika individer och
grupper i samhället. Dessa klyftor baserar sig på kön, klass
och etnisk tillhörighet, men existerar också mellan
individer. Skolan har, liksom samhället i övrigt, ett ansvar
för att minska dessa klyftor.
Skolverket och den parlamentariska skoldelegation
som vi föreslagit ovan bör få i uppdrag att lägga förslag på
skolans område som kan bidra till att klyftorna i samhället
minskas.
Arbetsmiljö
Skolans arbetsledning måste ta ett aktivt ansvar för att
förbättra arbetsmiljön i skolan. Både kort- och långsiktiga
handlingsprogram vid varje skolenhet behövs. De
elevskyddsombud som finns i skolorna måste ges en allsidig
utbildning och uppmuntras till aktivt samarbete med
skolledningen.
Undersökningar visar att arbetsmiljön i skolan är en
viktig jämställdhetsfråga: Skolskador utgör totalt sett den
vanligaste skadetypen bland ungdomar i åldrarna 7 till 19
år. Risken för flickor i grundskolan att skada sig i skolan är
nästan 400 %
högre än risken för dem att skada sig på fritiden. För
pojkar blir motsvarande siffror 180 %
(källa: Landstinget i Luleå).
Skadorna orsakas i de flesta fall i
gymnastikundervisningen, därefter kommer våldsskador
orsakade av en annan person. Denna andra person är oftast
en pojke (ca 3/4).
Kommunerna bör åläggas att i sin skolplan eller till
denna foga konkreta förslag till förbättring av arbetsmiljön
också ur ett jämställdhetsperspektiv och aktivt arbeta för att
flickor inte missgynnas.
Upprusta och utrusta
I samband med det ändrade huvudmannaskapet för
lärare, den s.k. kommunaliseringen, infördes ett
stimulansbidrag till kommunerna för bättre arbetsmiljö i
skolan. I sin första budget tog den borgerliga regeringen
bort medel. Pengarna har sedan återkommit via anslag på
arbetsmarknadsdepartementets område.
Vänsterpartiet biträder inte den borttagning av
utrustningsbidraget som nu sker. Vi beklagar att det hattats
hit och dit med arbetsmiljömedlen och menar att det nu är
dags att införa ett ROT-program (Reparation och
Tillbyggnad) i miljardklassen på skolans område.
Byggnadsarbetareförbundet har väl dokumenterat de
behov som finns vid skolor i olika län, och kommuner kan
också själva snabbt ta fram olika byggprojekt.
Denna nysatsning på skolans arbetsmiljö får dock inte
enbart ses som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. De
förändringar som skolan står inför gör att programmet
också bör kompletteras med villkor som medger en höjning
av den pedagogiska utrustningsstandarden i både
grundskola och gymnasieskola.
Medel för ett ROT-program för upprustning av bl.a.
skolans arbetsmiljö återfinns i Vänsterpartiets
ekonomimotion. Detta bör kompletteras med ett extra
anslag om 100 miljoner kr. till inredning och upprustning i
skolan.
Kunskapens innehåll
Estetiska, praktiska och teoretiska ämnen är alla lika
betydelsefulla som grund för en god allmänbildning.
Ämnen som slöjd, gymnastik och bild får inte ses som en
andra klassens verksamhet.
Fördelningen mellan praktiska och teoretiska moment
har också en social, för att inte säga klassmässig aspekt.
Värdet av olika typer av kunskap varierar i relation till bl.a.
senare yrkesval och kan aldrig ses som konstant. En
framtida EG-tjänsteman t.ex. har stor nytta av franska och
en sadelmakare behöver sin slöjd.
Skolans ansvar utgörs av att ge eleverna en så bred bas
som möjligt så att deras förutsättningar till ett självständigt
yrkesval ökar. Vänsterpartiet motsätter sig därför en
snedfördelning av balansen mellan praktik och teori som
sker på någonderas bekostnad.
I läroplanskommitténs betänkande ''Skola för bildning''
(SOU 1992:94) kan man skönja en klar försvagning av
skönlitteraturens ställning i språkundervisningen. Detta går
stick i stäv med kommitténs uttalade ambition att stärka
språkens ställning i skolan. En ökad förståelse för andra
kulturer, levnadssätt och andra länders historia är av minst
lika grundläggande betydelse för språkämnena som ökade
grammatiska kunskaper och glosförhör. Skönlitteraturens
ställning bör därför stärkas i relation till kommitténs förslag.
Vänsterpartiet anser att språkämnena fyller en
grundläggande funktion och instämmer i att deras betydelse
bör öka framgent. Studier i främmande språk bör dock inte
inledas för tidigt, eftersom de dels tar viktig tid från andra
ämnen, dels bör föregås av grundläggande kunskaper i det
egna modersmålet.
Idrottsämnet fyller en mycket viktig funktion i skolan
och har alltid gjort det. Ändrade levnadsvanor, inte minst
bland barn och ungdomar, talar dock för att dess betydelse
kan komma att öka ytterligare. Tydliga fakta talar också för
att barns spontanidrottande på fritiden minskar och att
ungdomar får allt sämre fysik (det finns undersökningar
som visar att 1/3 av tonårsflickorna och 1/4 av
tonårspojkarna aldrig motionerar på sin fritid och att denna
inaktiva grupp ökat under senare år).
Samtidigt som många arbetstagare i dag får motionera
på sin arbetstid och/eller har tillgång till motionslokaler
föreslår läroplanskommittén att skolbarnen ska få mindre
tid till motion (man föreslår en minskning från nuvarande
120 min/vecka i åk 4--9 till ca 50 min/vecka). Vänsterpartiet
anser att idrottsämnet i grundskolan ska vara obligatoriskt
och minst ha samma omfattning i tid som i dag. Utöver detta
ska tid avsättas för gemensamma idrottsdagar med
möjlighet till längre och mer omfattande fritidsverksamhet.
Vänsterpartiet ställer sig inte bakom
läroplanskommitténs förslag att kraftigt minska utrymmet i
läroplanen för slöjd- och bildämnet. Båda dessa ämnen
fyller en viktig funktion för alla barn och goda praktiska
såväl som estetiska kunskaper är viktiga för alla. I en tid av
ökad bildanvändning är det av ovärderlig vikt att skolan
utvecklar och stärker bildämnets status. Slöjdämnet å sin
sida utgör en hörnsten i arbetet för ökad jämställdhet
mellan könen.
För att stärka det allmänna miljömedvetandet i skolan
bör omsorgen om djur och natur och kommande
generationer främjas. Vänsterpartiet ställer sig därför
positivt till att avsätta särskild tid i läroplanen till
miljöämnet.
Vänsterpartiet avser att återkomma i läroplansfrågan
då läroplansförslag skall prövas av riksdagen.
Hemspråk
Hemspråkens ställning har kraftigt försämrats under
senare år. Detta har skett trots att det från ansvarigt
regeringshåll talats om vikten av att stärka språkens
ställning i skolan. Vi tycker att detta är något av dubbla
budskap, milt uttryckt.
Frågan om hemspråkens ställning som en naturlig och
given del i skolan kommer att påverkas av frågor såsom
läroplansutformning, skolstart, grundskolans längd och en
ökad internationalisering. I samband med prövningen av
dessa frågor måste hemspråkens betydelse noga vägas in ur
både individ- och samhällsperspektiv. Vi förutsätter att
detta arbete föregås av en grannlaga analys av hemspråkens
förändrade villkor under 80- och början av 90-talet.
Vänsterpartiet avser att återkomma i frågan då
läroplansförslag skall prövas av riksdagen.
Jämställdhet i skolan
Kravet på jämställdhet i skolan är i dag allmänt
accepterat och har som en grundförutsättning att barn inte
får särbehandlas p.g.a. kön. Ändå vet vi att pojkarna
gynnas på flickornas bekostnad.
Pojkarna får en större del av uppmärksamheten under
lektionstid (2/3 av tiden enligt vissa undersökningar) och
flickorna hålls både psykiskt och fysiskt tillbaka av
pojkarna. Sammantaget leder detta till en dålig arbetsmiljö
för flickorna (se avsnittet om arbetsmiljö). Pedagogiska
studier har också visat att lärare tenderar att förstärka dessa
strukturer, trots att de, på en teoretisk nivå, kan vara
medvetna om vikten av jämställdhet mellan könen.
Skolans strävan bör vara att utveckla nyfikenhet och lust
att lära även det som för könet är otraditionellt. Det är även
viktigt att skolan bidrar till att eleverna utvecklar en trygg
och tidsenlig könsidentitet. Flickorna bör under sin skoltid
få en inblick i mansdominerade yrken och pojkar i
kvinnodominerade. Eleverna bör också göras medvetna om
konsekvenserna av könstraditionella yrkesval.
Det finns många ämnen i skolan där
jämställdhetsaspekten är särskilt viktig. Idrott,
hemkunskap, barn- och ungdomskunskap och slöjd är
kanske de tydligaste exemplen, men också på de teoretiska
ämnena -- språk, historia, geografi, ekonomi m.m. -- kan
man anlägga jämställdhetsaspekter. I undervisningen bör
ny könsteoretisk forskning kunna integreras på ett betydligt
bättre sätt än som nu är fallet. Att låta t.ex.
kvinnovetenskapen genomsyra skolpedagogiken är intimt
sammankopplat med kravet på en bred och tidsenlig skola
med hög undervisningskvalitet.
Studier har visat att gymnastikundervisningen blev mer
prestations- och tävlingsinriktad då den stöptes om till
''idrott''. Samundervisningen av flickor och pojkar
medförde också att idrottsämnet kom att utformas mer efter
pojkarnas krav och intressen än efter flickornas. Frånvaron
i detta ämne är också betydligt större för flickor och det
finns mycket som talar för att kvinnors dokumenterade
arbetsskador (ryggbesvär i vårdyrket t.ex.) har samband
med en dålig fysisk träning i skolan.
Att förlägga en del av gymnastikundervisningen i
separata flick- och pojkgrupper skulle kunna medföra att
fler flickor deltog aktivt i träningen samt att färre skador
inträffade. Vänsterpartiet anser att samundervisningen bör
utgöra basen för idrottsämnet men att utrymme för skild
flick- och pojkgymnastik ska kunna komplettera denna.
Vidare bör varje skolenhet och rektorsområde aktivt arbeta
för att kursplanerna för idrottsämnet utformas så att
verksamheten passar båda könen.
Pojkars våldsbenägenhet är ett problem på många skolor
och drabbar ofta flickorna. Skolan har t.ex. ett ansvar för
att kraftigt agera gentemot det tilltagande våldet mot
tonårsflickor av deras pojkvänner och eleverna bör få
kunskap om vilka medicinska effekter våld för med sig,
t.ex. karatesparkar. Flickor lär sig sedan barnsben att
prioritera och upprätthålla relationer till andra människor.
Denna kunskap behöver även pojkar få i skolan.
Undervisning i relationskunskap för pojkar är en
framkomlig väg till större samspelthet mellan flickor och
pojkar.
För att förebygga att flickor utsätts för våld, eller
tvingas inskränka sin frihet p.g.a. hot om våld, bör
självförtroendeträning -- ev. med inslag av självförsvar --
ingå i flickornas utbildning på högstadiet och gymnasiet.
I den av Vänsterpartiet föreslagna skoldelegationen
bör frågor om kunskapsinnehåll och jämställdhet i skolan
behandlas i överensstämmelse med resonemangen ovan.
Internationell solidaritet i skolan
En jämlik skola ökar förutsättningarna för samhörighet
och solidaritet, inte bara i det egna samhället, utan också
gentemot andra folk och kulturer. Internationaliseringen av
skolan bör bygga på en bas av global solidaritet och
gemenskap. Att denna solidaritet inte ensidigt får riktas
mot västvärlden är en självklarhet, som tyvärr förtjänar att
upprepas.
Betyg
I skolan ska kunskapssökandet stå i centrum, inte
konkurrens och betygsjakt. Därför arbetar Vänsterpartiet
för en skola utan betyg. Varje betygssystem blir med
nödvändighet begränsat till vissa delar av skolans
verksamhet och vissa mätbara dimensioner av
kunskapsutvecklingen. Av större vikt är att skolan
kontinuerligt, i en aktiv dialog med föräldrar och elever, ger
sin bild av den enskilde elevens utveckling. Eleverna har
rätt att kräva uppmärksamhet och vägledning under hela sin
skoltid, inte bara vid enstaka betygstillfällen.
Betyg är också fel av andra skäl. Eftersom de till sin
karaktär är definitiva, fungerar de (när betygen är dåliga)
som ett permanent hinder för fortsatta studier. Stora
grupper utesluts från högskolestudier t.ex. genom ''dåliga''
betyg och har få möjligheter att komplettera sina meriter.
Ett statiskt betygssystem tar inte hänsyn till att människor
utvecklas och att kunskaper alltid kan kompletteras eller
vidareutvecklas. Vänsterpartiet anser att varje
utbildningssystem ska bära sina egna antagningsproblem
och att de urvalskriterier som trots allt behövs ska vara
möjliga att påverka (jfr högskoleprov, arbetsprover m.m.).
Efter betygsberedningens utredning av ett ''humant''
betygssystem är det därför på tiden att utreda också de
möjligheter, villkor, arbetssätt etc. som en betygsfri skola
skulle ge. I dag finns det ingen politisk majoritet för en
betygsfri skola. Vi anser dock att bredden på skoldebatten
är betjänt av en sådan utredning.
Handikappade barn
Skolan ska garantera handikappade och sjuka barns rätt
till undervisning. I en skrivelse till statsrådet Ask påpekar
HCK att en elev som under en längre tid p.g.a. sjukdom
eller handikapp inte kan delta i det ordinarie skolarbetet
har rätt till särskild undervisning på sjukhus eller i hemmet.
Eftersom deltagande i undervisningen inte är obligatoriskt
kan elever komma efter och få framtida svårigheter i sin
skolgång.
Vi delar HCK:s uppfattning att det borde finnas ett
obligatorium att delta i undervisningen om ansvarig läkare
medger detta. Detta bör riksdagen ge regeringen
tillkänna.
I Skolverkets uppgifter ingår att utvärdera den svenska
skolan. Skolan skall styras av principen om likvärdighet.
Det betyder att alla elever skall omfattas av denna
utvärdering, också handikappade elever.
Vi har i dag många elever i den svenska skolan med olika
typer av handikapp. Det verkar t.ex. som att allergier ökar
bland barn. Många typer av handikapp ''syns'' inte och har
kanske därför kommit på undantag då det gällt att inhämta
för skolan lämplig kompetens om dessa. Detta kan
återspeglas i avsaknad av fortbildning i handikappkunskap
för lärare. Det kan vara svårt för kommuner eller till och
med kommuner i förening att upprätthålla erforderlig
kompetens hos skolans personal om olika handikapp. Detta
kan t.ex. bero på hur pass förekommande en typ av
handikapp är.
Vi menar därför att det är på sin plats att Skolverket
tillsammans med SIH (Statens institut för handikappfrågor
i skolan) närmare undersöker behovet och möjligheten att
anordna fortbildning på nationell basis. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Kulturen i skolan
Skolans lokala roll som mötesplats och centrum för
kultur bör stärkas. I Vänsterpartiets kulturpolitik ingår
därför en särskild satsning på kulturprojekt i skolan om 7
miljoner kr. För ett utförligt resonemang om detta hänvisas
till partimotionen ''om allmän kulturpolitik''. Till
kulturfrågornas status hör självklart också en betoning på
bild-, musik- och slöjdämnenas betydelse, samt vikten av
god historie- och litteraturkunskap.
Vänsterpartiet återkommer i frågan om bild-, musik-
och slöjdämnenas status i skolan i samband med
behandlingen av vårens läroplansförslag.
Frihet i skolan
Frihetsbegreppet är centralt i dagens
utbildningspolitiska debatt. Samtliga de reformer som från
borgerligt håll genomförts på skolans område har tagit den
ökade friheten till intäkt. Friheten kopplas i dessa
sammanhang ihop med marknadsstyrning, som ses som en
både effektiv och kvalitetshöjande modell för förändring.
För Vänsterpartiet finns det ingen motsättning mellan
frihetstanken och den om en jämlik skola. Tvärtom. Ett
skolsystem som missgynnar vissa grupper eller individer
skadar alla och kan därför aldrig ge verklig frihet. Friheten
är dessutom alltid kontextbunden; en frihet till något (att
fritt kunna välja yrke t.ex.), inte från (att t.ex. gå i en skola
med invandrare).
I detta sammanhang bör situationen för barn med
handikapp särskilt uppmärksammas. Vänsterpartiet anser
att alla skolor som får bidrag via stat eller kommun ska vara
skyldiga att ta emot alla elever; oavsett handikapp och om
de kostar mer för att få en fungerande skolgång.
Tanken om valfrihet bjuder på ett annat allvarligt
problem. Skolpolitik handlar om barn. Eftersom barn inte
har samma medborgerliga rättigheter (och skyldigheter)
som vuxna kan ingen garantera att fria val i skolan leder till
att barnens olika intressen kommer att respekteras.
Föräldrarnas intressen och ambitioner kan lika gärna slå
igenom i ännu högre grad än idag. Alla föräldrar utgör inte
heller samma stimulans för sina barn. För många barn är
skolan en livsnödvändig fristad från besvärliga, ibland
olidliga hemförhållanden. Man kan därför inte, såsom
regeringen, förutsätta att alla barn mår bättre av ett ökat
föräldrainflytande i skolan.
Valfrihet i skolan
Vänsterpartiet ser gärna att utrymmet för den enskilde
elevens intressen och val ges större utrymme i skolan. Detta
bör genomsyra lärarpedagogiken i skolan och även tillåtas
påverka läroplanen. Vi ställer oss dock tveksamma till om
en ökad s.k. profilering av enskilda skolor leder till ökad
kvalitet och att elevernas intressen tas bättre tillvara.
Hänsyn måste tas till att profilering av en skola med
nödvändighet leder till att viktiga ämnen som inte innefattas
i profileringen får stå tillbaka.
På lång sikt leder profileringen på skolenhetsnivå till en
ökad segregering av grupper och individer i samhället, en
utveckling som Vänsterpartiet inte kan stödja.
Vad som i motionen anförs om profilering i skolan
bör riksdagen ge regeringen till känna.
Finansiering
Vänsterpartiet har i tidigare motion kraftigt kritiserat
nivån på bidraget till fristående skolor (f.n. minst 85 %).
Uppföljande undersökningar har också visat att de
fristående skolorna, generellt sett, gynnas på de
kommunala skolornas bekostnad och att den knappa
planeringstiden för kommunerna, minskade
samordningskostnader m.m. medfört en betydande
ekonomisk belastning.
Finansieringen av s.k. fristående skolor får inte gynnas
på den kommunala skolans bekostnad. En ökad konkurrens
mellan olika skolformer bidrar inte till att höja kvaliteten på
skolväsendet.
Ett statsbidrag på 75% torde överensstämma bättre
med friskolornas faktiska kostnader. Frågan bör dock
utredas ytterligare eftersom Vänsterpartiet är principiellt
kritiskt till ett generellt och statiskt bidragssystem som inte
ser till den stora variation i behov och kostnader som
finns.
Kommunal vuxenutbildning
Vänsterpartiet arbetar för återkommande utbildning och
ett livslångt lärande. I det perspektivet är
vuxenutbildningen central.
Arbetslivet och samhället i stort förändras och utvecklas
allt snabbare. En god allmänbildning blir därför nödvändig
för att klara det framtida arbetslivet. Sverige är ett relativt
lågutbildat land jämfört med viktiga konkurrentländer.
Enligt OECD var andelen arbetskraft utan
gymnasieutbildning 1987 44,1 procent i Sverige, jämfört
med 22,5 procent i Västtyskland och 16,4 i USA.
I fjolårets OECD-utvärdering av den svenska
utbildningssektorn (1992) påpekades särskilt att ''den
svenska juvelen'' -- vuxenutbildningen -- riskerade att
komma på skam p.g.a. nedskärningar.
Enligt Vänsterpartiets mening är vuxenutbildningen
ämnad att överbrygga och utjämna utbildningsklyftor inom
och mellan generationerna. Den spelar därmed en
avgörande roll i en politik för rättvisa och jämlikhet.
De kraftiga nedskärningar som skett på kommunal
vuxenutbildning är ett hårt slag mot många vuxna och
lågutbildade som är i behov av vidareutbildning. Detsamma
gäller många ungdomar som behöver komplettera sina
studier för att komma in på högskolan. Detta behov höjs nu
när högskolan expanderar.
Regeringen har sagt sig vilja föra en politik för tillväxt
med satsningar på utbildning. De för industrin mest
produktiva utbildningsinvesteringarna är att arbetskraften
får gymnasiekompetens. Regeringen förhindrar en sådan
utveckling genom att inte satsa på komvux. Regeringens
utbildningspolitik vad avser vuxenutbildningen gynnar inte
tillväxten utan behåller och vidgar utbildningsklyftorna.
Att under ett svårt arbetsmarknadsläge inte förespråka
kraftiga ökningar av vuxenutbildningen är inget annat än
klasspolitik riktad mot lågutbildade och därmed svaga
grupper.
Vänsterpartiet föreslår med anledning av det ovan
sagda att riksdagen anvisar 100 miljoner kronor för
ytterligare platser inom komvux.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att sektorsbidraget till skolan
skall återinföras,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en
parlamentarisk skoldelegation inrättas, enligt vad i
motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om meritvärderingsförordningen,
4. att riksdagen hos regeringen begär att den lägger
förslag på skolans område som kan bidra till att klyftorna i
samhället minskas, enligt vad i motionen anförts,
5. att riksdagen hos regeringen begär att förslag till
ändring av arbetsmiljölagen utarbetas så att skolorna åläggs
att i sina skolplaner utarbeta konkreta förslag till förbättring
av arbetsmiljön också ur ett jämställdhetsperspektiv och
aktivt arbeta för att flickor inte missgynnas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ROT-program för upprustning
av skolans arbetsmiljö,1
7. att riksdagen på särskilt anslag till Inredning och
utrustning av skollokaler för budgetåret 1993/94 anvisar 100
000
000 kr.,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att självförtroendeträning med
inslag av självförsvarsträning bör ingå i flickornas
utbildning på högstadiet och gymnasiet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om relationsträning för pojkar i
skolan,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ge den parlamentariska
skoldelegationen i uppdrag att utreda frågor om
kunskapens innehåll,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ge den parlamentariska
skoldelegationen i uppdrag att utreda jämställdheten i
skolan,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utredning av en betygsfri skola,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om obligatorium för handikappade
elever att delta i undervisningen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Skolverket tillsammans med
SIH bör undersöka behovet och möjligheten att anordna
fortbildning på nationell basis,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om profilering i skolan,
16. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om
finansiering av fristående skolor utreds enligt vad i
motionen anförts,
17. att riksdagen beslutar att den kommunala
finansieringen av fristående skolor tills vidare skall utgöra
75
% av kommunernas genomsnittliga skolkostnader,
18. att riksdagen till Kommunal vuxenutbildning för
budgetåret 1993/94 anvisar 100
000
000 kr. utöver vad regeringen föreslagit.
Stockholm den 24 januari 1993
Gudrun Schyman (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)
Eva Zetterberg (v)
Berith Eriksson (v)
1 Yrkande 6 hänvisat till BoU