Ny demokrati anser att en lärlingsmodell som den tyska
yrkesutbildningen, vilken har mycket gott anseende i
Europa, snarast bör införas i Sverige.
Den nya lärlingsutbildningen skall vara en kombination
av sådan yrkesutbildning som sker i ett företags regi, inom
ramen för ett anställningsförhållande, samt studier av vissa
ämnen. Lärlingsutbildningen får m a o ett delat
huvudmannaskap, företagen respektive kommunerna.
Lärlingarnas anställningsförhållanden under den tid de är i
företagen är en fråga för parterna på arbetsmarknaden att
komma överens om.
Bakgrund
Arbetsmarknaden är tuffare och Sveriges
budgetunderskott är större än någonsin tidigare. Företagen
vill gärna anställa ungdomar men dessa saknar erfarenhet
och kan därför inte utföra samma arbete som äldre, erfaren
personal. Ändå måste företagen betala nästan samma lön
till dessa kategorier anställda. Genomsnittligt har t ex
industriarbetare i 20-årsåldern bara ca 7 % lägre lön än
vuxna arbetare. Det betyder att ungdomar inte
kompenserar sin mer begränsade arbetserfarenhet med låga
löneanspråk. De får inte heller möjlighet till en
löneutveckling, som sporrar dem att vidareutveckla sin
kompetens. Det står också klart att många ungdomar själva
reagerar mot detta och ser det som en självklarhet att lönen
borde vara mer differentierad.
För att bl a ge ungdomar en rimlig chans att komma in
och skaffa sig en verkligt meningsfull arbetslivserfarenhet
behövs en ny lärlingsutbildning.
Ett annat viktigt skäl för detta är att Sverige med hänsyn
till den internationella konkurrensen måste skapa bättre
förutsättningar för att hänga med och helst ligga före i den
tekniska utvecklingen samt att se till att det finns en
åldersmässigt fördelad, kvalificerad arbetskraft.
Lärlingsutbildning kan också bidra till återväxten inom
smala yrkesområden.
Det tyska lärlingssystemet
Fr o m tionde årskursen (18 år) måste elever som inte
går i gymnasiet istället gå i yrkesskola, åtminstone på deltid.
Ungdomarna måste själva skaffa en lärlingsplats. Sådana
finns överallt. Stora företag som BMW och Siemens har
egna stora lärlingsverkstäder, såsom f ö svenska storföretag
tidigare hade. Men även mindre företag, t ex
slakteributiker, bankkontor och skomakare tar emot
lärlingar.
När en ungdom funnit en lärlingsplats, upprättas ett
kontrakt mellan arbetsgivaren och lärlingen. Detta
kontrakt ger lärlingen rätt -- men också skyldighet -- till
plats i yrkesskola. Utbildningen sker parallellt med
yrkesträning eller anställning. Den pågår minst tre år. Där
går bl a elever som genomgår inledande yrkesträning samt
elever som lämnat högstadiet. Läsåret 1988--89 gick 1,6
miljoner elever i yrkesskola. I yrkesskolan skall eleven på
deltid få en allmän och yrkesinriktad utbildning med
speciell inriktning på yrkesträning. Ca 40 % av
undervisningen avser allmänna ämnen som modersmål,
samhälls- och socialkunskap, ekonomi, religion och sport.
I det tyska systemet finns tre aktörer: företaget som
utbildar lärlingen under 3--4 veckodagar (alternativt 3--4
veckor), skolan som bidrar med den teoretiska
undervisningen 1--2 dagar per vecka (alternativt 1--2
veckor), samt som tredje part Handelskammare (alternativt
Hantverkskammare och Industrikammare).
Kursplaner läggs gemensamt upp av federala och
delstatsmyndigheter. Yrkesutbildningen regleras genom en
federal lag. Det är m a o centralt fastställda kursplaner som
omfattar både den undervisning som ges i yrkesskolan och
den som ges på företaget. Därigenom garanteras att
exempelvis en metallarbetarlärling hos BMW får samma
utbildning som en hos Siemens.
Det första grundläggande yrkesskoleåret väljer eleverna
en av 13 utbildningslinjer (byggnadsindustri, el,
affärsadministration etc). Under utbildningstiden grenas
yrkesutbildningen ut till ungefär 380 erkända
yrkeskarriärer.
Det är inför Handelskammaren som lärlingarna avlägger
sina slutprov, för att få utbildningen godkänd.
Handelskammaren har således fått en statlig funktion.
Lärlingsprovet pågår i tre dagar och omfattar både
praktiska och teoretiska, skriftliga och muntliga prov.
Betygen är desamma som i det övriga tyska skolsystemet:
en sexgradig sifferskala där 1 är högsta betyg och 6 är
underkänt. För att godkännas får eleven inte heller ha mer
än en femma.
Från företagen finns detaljerade anvisningar beträffande
vilka avdelningar och ämnesområden lärlingen skall gå
igenom under den 2- alternativt 3-åriga
lärlingsutbildningen. (Tiden varierar beroende på tidigare
skolgång.)
På varje företag skall det finnas en utbildningsansvarig
person. Under utbildningen erhåller lärlingen lön, första
året ca 1800 kronor i månaden, andra året ca 2500 och tredje
året ca 3000 kronor i månaden. Lärlingslönerna varierar
starkt mellan olika branscher och även mellan olika
delstater.
Företagen får inget ekonomiskt bidrag från samhället för
lärlingsverksamheten.
Efter slutförd skolgång erhåller eleverna ett
examensbevis som också kvalificerar innehavaren till att
antas till högre yrkesutbildning, exempelvis s k
Berufsaufbauschule (påbyggnadskurs), som efter 3 år ger
behörighet till tekniskt universitet.
Elever med realexamen kan gå till Fachgymnasium (3-
årigt tekniskt gymnasium) eller till Fachoberschule (2-årig
teknisk skola) och därifrån till Fachhochschule.
Det finns alltså inga återvändsgränder i det tyska
skolsystemet. Vilken skola en elev än har valt kan han/hon
alltid fortsätta till en högre utbildning.
Fördelar med ett system som det tyska
Ungdomar ges en chans att komma in på den tuffa
arbetsmarknaden och att skaffa sig en gedigen
yrkesutbildning som gör att de blir attraktiva på
arbetsmarknaden.
Huvudsyftet med utbildningen är att förmedla gedigna
kunskaper på arbetsplatsen för att erhålla kompetent och
yrkeskunnig personal till en rimlig kostnad.
Lärlingarna kommer på ett naturligt sätt i direkt kontakt
med en arbetsplats med allt vad det innebär av
datamaskiner, fax etc. samt social skolning i samvaron med
arbetskamrater och kunder. Lärlingarna växer in i de
normer och arbetsvillkor som finns på våra arbetsplatser.
Kopplingen skola och företag är unik. Eleverna blir
oftast bättre motiverade, då de som lärlingar kan konstatera
att skolkunskaperna kan appliceras ute i företagen.
Lönen innebär att krav kan ställas på lärlingarna i både
företag och skola; även om beloppet är litet, vill man inte
mista det.
Lärlingarna har ett anställningskontrakt och tillhör den
ordinarie personalen. Det ligger i företagets intresse att
lärlingarna sköter sitt arbete och så småningom blir
godkända i slutprovet.
Näringslivet anställer, utbildar och avlönar lärlingar på
villkor som arbetsmarknadens parter enas om. Staten
bestämmer i grova drag vad utbildningen ska innehålla,
men tar bara ansvar för skolundervisningen, ett par dagar
per vecka (alternativt ett per veckor per månad).
Sverige har små skolor med dålig ekonomi. Utan
lärlingsutbildning är risken stor för att vi inte hänger med i
den tekniska utvecklingen.
Ett sorts kontroll och sanktionssystem gentemot
företagen finns genom att de måste uppfylla vissa normer.
De som inte gör det, förlorar rätten att anställa lärlingar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tillsätta en utredning med
syfte att förutsättningslöst utreda förutsättningarna för att
införa ett nytt lärlingssystem i Sverige.
Stockholm den 20 januari 1993
Ian Wachtmeister (nyd)
Robert Jousma (nyd)