Förra regeringen tillsatte en kommitté med uppgift att ge
förslag till ny läroplan. I och med regeringsskiftet fick
läroplanskommittén nya direktiv. I dessa direktiv hette det
att läroplanskommittén skulle pröva om man kunde föra
över vissa av de idag obligatoriska ämnena inom ramen för
elevernas fria val. Det framkom att man med vissa ämnen
avsåg hemkunskap, bild och barnkunskap. Tack vare
motioner från bl.a. centerpartiet kunde detta stoppas och
dessa ämnen kommer alltfort att vara obligatoriska.
Under hösten har Läroplanskommitténs förslag, SOU
1992:94 Skola för bildning, remissbehandlats. Regeringen
bereder för tillfället frågan och ämnar senare under våren
underställa riksdagen förslag till ny läroplan, kursplan och
timplan.
Centern har alltid verkat för en skola som ser till
helheten. En skola som alltför ensidigt prioriterar
teoretiska ämnen riskerar att mista den balans som
erfordras mellan praktiska och teoretiska ämnen för att
inlärning och förståelse skall bli bestående. De praktiska
och estetiska ämnena är här av stor vikt.
Ämnet idrott har i Sverige en lång tradition. Ämnets
karaktär har förändrats över tiden och föreslås i
läroplanskommitténs förslag mer fokusera hälsodelen. Om
de högt ställda målen, som framkommer i förslaget till
kursplan för ämnet Lek, idrott och hälsa, skall förverkligas
krävs fler timmar än de i timplanen föreslagna. Med andra
ord rimmar ansatserna i kursplanen och antalet timmar
enligt timplaneförslaget illa.
I debatten framkommer ofta att ämnet idrott kan bantas
då många ungdomar är aktiva inom idrottsrörelsen och där
får sina behov av rörelse och motion tillgodosedda. Låt oss
mot detta anföra några invändningar. Påståendet att många
ungdomar är aktiva inom idrottsrörelsen är rätt i så måtto
att idrottsrörelsen engagerar många ungdomar, ca två
tredjedelar av pojkarna och hälften av flickorna är aktiva
medlemmar i idrottsföreningar. Idrotten är m a o Sveriges
största folkrörelse. Vad som däremot glöms bort i debatten
är att antalet ungdomar som inte deltar i idrottsaktiviteter
under sin fritid ökar. Den s.k. spontanidrotten, dvs den
idrottsaktivitet som äger rum utanför den organiserade
idrotten, har minskat markant under senare tid. Man kan
konstatera att antalet aktiva föreningsmedlemmar ökat
under de senaste decennierna. Samtidigt har de som ägnar
sig åt spontan idrottslig verksamhet minskat. Totalt sett
innebär detta att andelen fysiskt inaktiva har ökat. Detta för
med sig problem som riskerar att öka om den obligatoriska
undervisningen i idrott minskar. De fysiskt inaktiva
eleverna är troligen ej heller de som kommer att välja lek,
idrott och hälsa som tillval. Som framgår av tillgänglig
statistik är hälften av flickorna ej medlemmar av
idrottsföreningar, så även ur ett jämställdhetsperspektiv är
det framför allt flickor som drabbas av nedskärningar i
ämnet.
Skolan skall medverka till att goda och sunda
levnadsvanor grundläggs genom att lära ut och förankra
positiva livsstilar. Vi vet att goda och sunda vanor
grundläggs under tidiga år. Att tidigt grundlägga en sund
livsstil ökar sannolikheten för att ungdomarna bevarar
denna längre fram i livet. Detta innebär ett ansvar för
skolan att bibringa eleverna kunskap om bl.a. kroppens
funktion, personlig hälsovård, betydelsen av näringsriktig
kost samt betydelsen av allsidig och regelbunden fysisk
aktivitet. Det är väl dokumenterat att fysisk inaktivitet
medför negativa fysiska och psykosociala effekter.
Sjukdomar och skador som är relaterade till fysisk
inaktivitet ökar hela tiden. För att förebygga och behandla
många sjukdomstillstånd är fysisk aktivitet viktig. Den har
även betydelse för barnets självuppfattning och
självförtroende, vilket inte är minst viktigt.
I Sverige har vi idag ett stort ohälsotal. Detta kostar
samhället årligen miljardbelopp. Vår mening är att
ohälsotalet skulle kunna sänkas genom förebyggande
verksamhet. Här spelar naturligtvis flera faktorer in. En
viktig komponent är utan allt tvivel att hos barn och
ungdomar grundlägga en sund livsstil med regelbunden
motion och fysisk aktivitet. Idrottsämnets huvuduppgift är
att få alla elever intresserade att sköta sin kropp och hälsa
samt skapa ett livslångt intresse för fysisk aktivitet.
I ett förebyggande hälsoarbete med inriktning på att få
ned ohälsotalet är idrottsundervisning ovärderligt, inte
minst med tanke på ökningen av belastningsskador,
förslitningsskador, långtidssjukskrivningar och
förtidspensioneringar.
Man bör även skilja på skolämnet idrott och den
frivilliga föreningsidrotten. Föreningsidrotten och skolan
har helt olika mål för sin verksamhet. Samhället måste via
skolan ta ett huvudansvar för att alla barn och ungdomar ges
en god fysisk fostran. Detta varken kan eller bör falla på den
frivilliga föreningsidrottens ansvar. Föreningsidrotten bör
betraktas som ett värdefullt komplement till det
övergripande ansvar samhället måste ta via det
obligatoriska och frivilliga skolväsendet.
I Läroplanskommitténs förslag poängteras
hälsoaspekten i ämnet Lek, idrott och hälsa. Vi delar
kommitténs uppfattning om att starkare betona
hälsoaspekten i idrottsämnet. Men vi anser att när man satt
ihop timplanen har man dragit felaktiga slutsatser.
Skolämnet lek, idrott och hälsa är viktigt och har framgent
en fortsatt viktig funktion i skolan. Detta bör komma till
uttryck i fler timmar än vad som föreslås i
Läroplanskommitténs förslag, SOU 1992:94 Skola för
bildning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om antalet timmar i ämnet lek, idrott
och hälsa.
Stockholm den 25 januari 1993
Birger Andersson (c)
Lennart Brunander (c)