I ett inledande avsnitt i propositionen ''Växa med
kunskaper'' (prop 1990/91:85) skrev dåvarande
skolministern att förutsättningar måste skapas ''för en
övergång till en på sikt kursutformad gymnasieskola'' (s.
52). Innebörden av detta utvecklades inte närmare, men
i en bilaga
(nr 7) gavs ett kortfattat exempel på hur kursutformning
skulle kunna ske.
Den nuvarande skolministern har i olika sammanhang
gett sitt stöd för tanken på en kursutformad gymnasieskola.
Det skedde bland annat i propositionen om vissa gymnasie-
och vuxenutbildningsfrågor (prop 1991/92:157).
Hon framhöll där att hon anser att det är
naturligt att gymnasieskolans program utvecklas ''till att bli
mer uppbyggda på kurser än på fasta grenar'' (s 16).
I
budgetpropositionen (prop 1992/93:100,
bil.
9) skriver skolministern att gymnasiereformen ska
ses endast ''som ett första steg i och en grund för
utvecklingen mot en allt mer kursutformad gymnasieskola''
(s. 8).
Läroplanskommittén (SOU 1992:94) behandlar idén om
en kursutformad gymnasieskola med utgångspunkt från
positivt laddade begrepp som valfrihet, kvalitet och
flexibilitet. Den anser att utvecklingsarbetet skall
intensifieras (kap. 9).
Vi konstaterar att kursutformad gymnasieskola för
närvarande är en idé utan ett konkret och enhetligt innehåll.
Rapporter från fältet visar att många kommuner är
villrådiga; politiker, skolledare och lärare undrar om det är
en programorganiserad eller kursutformad gymnasieskola
som de ska införa. Uttalanden från Skolverkets experter
tyder på att de tycker att signalerna från riksdag och
regering är motsägelsefulla. Forskning och
utvecklingsarbete som skulle kunna ligga till grund för
modeller och förslag från Skolverket saknas.
De politiker och utredare som har förordat övergång till
ett kurssystem har i viss mån belyst fördelarna men inte
ägnat någon större uppmärksamhet åt eventuella nackdelar.
En tänkbar nackdel skulle till exempel kunna vara att
utbildningen blir med standardiserad och att lärares och
elevers möjligheter att påverka innehåll och arbetsformer
minskade. Vi anser att det finns en uppenbar risk för att
uppdelningen av studierna på ämnen, som i sin tur delas upp
på kurser, skapar en ännu värre splittring än den som i dag
råder på högstadiet och på gymnasieskolans
studieförberedande linjer.
I ett renodlat kurssystem finns det inga skolklasser.
Vilken betydelse skulle det kunna få för studieresultat och
trivsel? Man bör särskilt beakta situationen för elever som
upplever svårigheter i skolarbetet och som har ett stort
behov av stöd från klasskamrater.
Det argument som förespråkare för kursutformad
gymnasieskola vanligen för fram är att elevernas valfrihet
skulle öka. Den frihet man då avser är utvidgade
möjligheter för den enskilde eleven att välja vilka kurser
som hon eller han skall läsa. Det gäller alltså individers val
mellan olika färdiga kurser. Vi menar att det finns en risk
för att ett kurssystem leder till att eleverna får mindre
möjligheter att som grupp påverka den dagliga
undervisningen, vilket också är en viktig aspekt på valfrihet.
Vi anser att övergång till en kursutformad
gymnasieskola skulle innebära en helt annan utbildning än
den som riksdagen har beslutat om och som för närvarande
är under införande. Det är inte acceptabelt att detta sker
utan ett omfattande utredningsarbete, där frågan blir
allsidigt och förutsättningslöst belyst.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en utredning om fördelar och nackdelar med en
kursutformad gymnasieskola omgående bör tillsättas.
Stockholm den 21 januari 1993
Marianne Carlström (s)
Gunnar Thollander (s)