Tillträde till viss utbildning
Enligt nu gällande regelsystem för gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen har flera kommuner avslagit ansökningar till landstingens vuxenutbildningar med hänsyn till att den sökande har genomgått en gymnasieutbildning.
Regeln missgynnar särskilt kvinnor, som har gått en tvåårig gymnasielinje (t.ex. konsumtions- eller sociala linjen), och som därefter inte skaffat sig någon yrkesutbildning. Med en snäv tolkning av regelverket för gymnasieskolan har de små möjligheter att få en utbildning, som ger kunskaper för arbete inom t.ex. vård- och omsorgsverksamheterna.
Det nya regelverket drabbar också studerande, som har en tvåårig gymnasieutbildning, och därefter genomgått en specialkurs i gymnasieskolan, t.ex. undersköterskeutbildning. När en utbildning som ambulansförarutbildning kräver undersköterskeutbildning som grund, nekas de ambulansförarutbildning med hänvisning till att kommunen tidigare bekostat undersköterskeutbildningen för dem. Också inom lantbruksområdet finns motsvarande exempel på utbildningar, som kräver viss grundutbildning, därefter praktik och sedan ytterligare en kurs inom gymnasieskolan.
Regelverket för gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen måste göras tydligt, och får inte bli ett hinder för ungdomar att skaffa sig en ordentlig utbildning på gymnasial nivå.
Landstingens ansvar för gymnasieutbildningen
I Örebro län har samtliga kommuner i den södra länsdelen hemställt hos landstinget om en utredning om dess möjligheter att svara för all gymnasieutbildning i länsdelen.
Som skäl anförs bl.a. att ett övergripande ansvarigt utbildningsorgan troligen kan erbjuda ett mer varierat utbildningsutbud än en enskild, ansvarig kommun. En överblick över länet skulle sannolikt också skapa förutsättningar för att förlägga filialskolor/klasser till andra delar av länet än den av de mindre kommunerna som av tradition varit länsdelens gymnasieort.
I departementspromemorian ''Valfrihet i skolan'' öppnas nya möjligheter för privata utbildningsanordnare att anordna gymnasieutbildning. Landstingens möjligheter att anordna gymnasieutbildning begränsas till programmen naturbruk och omvårdnad. Därigenom förhindras kommunerna att välja det, som kan vara en ändamålsenlig organisation. Vi menar att kommunerna måste ges möjlighet att låta landstingen ansvara för ett bredare spektrum av utbildningsprogram om landsting och berörda kommuner är överens därom.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna för tillträde till gymnasial vuxenutbildning och specialkurser bör ses över och göras tydliga,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att landsting kan vara huvudman för andra program än naturbruk och omvårdnad när kommuner och landsting är ense därom.
Stockholm den 26 januari 1993 Sture Ericson (s) Hans Karlsson (s) Håkan Strömberg (s) Maud Björnemalm (s) Inger Lundberg (s)