Förändrade statsbidrag och styrsystem för skolans
verksamhet har inneburit att huvudansvaret för skolans
verksamhet nu vilar på kommunerna. Inom kommunerna
pågår samtidigt en decentralisering av ansvaret till de
enskilda skolorna. Det är en utveckling vi bejakar.
En över hela landet likvärdig skolpolitik skall, i ett
decentraliserat samhälle, uppnås genom skollag, läroplan,
tim- och kursplaner, lärarutbildning och olika former för
utvärdering av skolans arbete. Den för grundskolan
gemensamma läroplanen blir ett viktigare instrument än
någonsin tidigare. Den kraftiga ökningen av privata skolor
ställer också ökade krav på läroplanen som styrinstrument
för en likvärdig skola.
En tradition i arbetet med tidigare läroplaner har varit
strävan att nå en så bred uppslutning kring dem att de
kunnat ges hög legitimitet bland lärare och annan
skolpersonal och också haft sådan varaktighet att de mer
långsiktigt kunnat påverka skolans arbete. Det är därför
beklagligt att förändringarna av direktiven för läroplanens
arbete inte föregicks av försök till bredare förankring och
större hänsyn till kritikers synpunkter.
Vi förutsätter att regeringen, när nu läroplanskommittén
lagt sitt betänkande, strävar efter en bred samsyn i
läroplansfrågorna. Faran med förhastade beslut i så
långsiktiga frågor är större än bekymren med att ytterligare
någon tid arbeta med 1980 års läroplan.
Vi vill nedan framföra ett antal förslag, som knyter an
till det läroplansbetänkande, som nyligen
remissbehandlats.
Gemenskap och delaktighet
En ny läroplan måste betona gemenskap och delaktighet
som viktiga mål för skolans verksamhet. Den integration av
handikappade elever, som idag är en självklarhet i den
svenska skolan har uppnåtts genom att dessa mål ställts i
centrum för skolplaneringen. De har också betytt att skolan
strävat efter att stödja barn med särskilda behov i
skolarbetet inom klassens och kamratgruppens ram, och
inte genom segregerade lösningar.
I ett läge med svåra ekonomiska avvägningar och
uppsplittring i kommunala och privata skolor är risken stor
att en positiv utveckling bryts om inte läroplanens
ambitioner är tydliga.
Gemenskap och delaktighet skall, enligt vår mening,
vara tydliga mål i en kommande läroplan.
Detta bör ges regeringen till känna.
En skola som fostrar
Till skolans grundläggande uppgifter hör att föra
demokratins värderingar och respekten för människor och
miljö vidare till en ny generation.
I en tid av stora förändringar blir de etiska frågorna
viktigare än kanske någonsin tidigare. Skolan måste därför
ges utrymme för att bearbeta normer och värderingar.
Skolan skall sträva efter att skapa respekt och förståelse
mellan elever och mellan elever och de vuxna i skolan. Barn
och unga måste få känna att de respekteras av vuxna och
kamrater i skolan och stödjas till självrespekt och tro på sin
förmåga.
Individens politiska och religiösa övertygelse måste
mötas med respekt och alla barn, vuxna och föräldrar skall
kunna känna sig lika välkomna i skolan. Därför tar vi
avstånd från det sätt på vilket skolministern utformat
direktiven till läroplanskommittén i fråga om kristen etik
och västerländsk humanism. Hon bortser ifrån såväl
svårigheterna att finna en gemensam uppfattning om hur
kristen etik och västerländsk humanism ska uttolkas som
det faktum att ingen religon utvecklats av att kommenderas
fram av dem som fått makt att besluta.
Den oroande ökningen av främlingsförakt också bland
barn och unga måste motverkas av skolan. Verklig
gemenskap mellan barn med olika bakgrund är ett viktigt
mål, som kan nås genom att skolan samverkar med hemmen
och ger barn och unga kunskap om olika kulturer.
ANT-undervisning
Skolan har spelat en viktig roll för att motverka
tobaksanvändning och skjuta upp ungdomarnas
alkoholdebut. En aktiv agitation mot narkotika har bidragit
till att Sverige vid en internationell jämförelse drabbats
mindre hårt av narkotikamissbruket än vissa andra länder.
Det är därför vi med stor oro konstaterar att
undervisningen om alkohol, narkotika och tobak tenderar
att minska. En undersökning, som CAN nyligen genomfört
visar att allt fler elever får ingen eller endast litet ANT-
undervisning. Cirka 30% av eleverna hade inte fått någon
ANT-undervisning alls under perioden augusti -- mars
1991/92. Undersökningen visar också på att ungdomarna nu
använder betydligt mer alkohol än under mitten på 80-talet.
Tobaksrökning bland barn och ungdom visar också på en
oroande ökning. Därtill kommer det allt mer utbredda
missbruket av s.k. anabola steroider, som påverkat många
ungdomar mycket allvarligt.
ANT-undervisningen i skolan får inte vara beroende av
tillfälliga kampanjer eller särskilda markeringar från
riksdagens sida från gång till annan. Missbruksfrågorna hos
barn och unga måste tas på så stort allvar att skolans
långsiktiga ansvar för en god ANT-undervisning görs tydligt
i läro- och kursplaner.
Vad ovan sagts om ANT-undervisningen i skolan bör ges
regeringen till känna.
Praktiskt-estetiska ämnen
En god skola måste kunna engagera de unga och
stimulera deras nyfikenhet. All skolans verksamhet måste
präglas av ett skapande arbetssätt, där barnens vilja att söka
och bearbeta kunskap sätts i centrum. Debatten om de
estetiska och praktiska ämnenas roll i skolan har visat deras
betydelse för hälsa och kultur, men också för att stimulera
till inlärning inom de mera traditionella kunskapsämnena.
Vi motsätter oss därför en kraftig neddragning av
undervisningen för alla elever i ämnen som gymnastik, bild,
hemkunskap och slöjd. Risken är uppenbar att det kommer
att ställa elever och föräldrar i svåra valsituationer mellan å
ena sidan det kortsiktigt lönsamma och en långsiktigt
innehållsrik grundskoletid. För många elever kan en
minskning av den obligatoriska undervisningstiden i
praktiskt--estetiska ämnen bli direkt hämmande på
inlärningen och glädjen i skolarbetet som helhet.
I stället bör ett kreativt samarbete mellan de
traditionella kunskapsämnena och de praktiskt--estetiska
ämnena utvecklas. Språk och matematik kan tränas i
hemkunskap och slöjd. Musiken kan innehålla moment från
historia, religionskunskap och andra delar av de
samhällsorienterade ämnena. Sången kan på nytt komma in
i språkundervisningen och dramat vara en form att göra
samhällskunskapen och svenskundervisningen levande.
Ett aktivt kulturliv på en skola medverkar också
påtagligt till att förbättra skolmiljön. Den sammanhållna
grundskollärarutbildningen ger mångsidiga och
mångkunniga lärare och ökar förutsättningarna för ett
kreativt arbetssätt och samverkan i lärarlag. Vad ovan sagts
om utrymme och arbetssätt för estetiska och praktiska
ämnen i skolan bör ges regeringen till känna.
Orienteringsämnen 1980
års läroplan har inneburit en god förutsättning för
en positiv utveckling av undervisningen i tidigare enskilda
ämnen som historia, religion, biologi och kemi. Genom
blockundervisningen har eleverna lättare kunnat förstå
övergripande sammanhang och undervisningen givits
utrymme att möta nya behov som t ex kraven på ekologiskt
förhållningssätt. När förslaget till läroplan åter vill upprätta
gränser mellan de olika ämnena är det en återgång till ett
arbetssätt, som befrämjar sektorisering i stället för
helhetssyn. Mot detta har bl a miljöorganisationerna
protesterat kraftigt. Effekterna förstärks av att
betygsberedningen föreslår att betyg ges i varje enskilt
ämne i grundskolan. Det föreslagna systemets brister
illustreras tydligt av att man för att t ex möta behoven inom
miljöundervisningen inrättar ytterligare ett ämne; teknik
och miljö. I stället för ytterligare uppsplittring föreslår vi att
grundskolan också i en ny läroplan behåller de
blockövergripande orienteringämnena.
I läroplansförslaget föreslås en kraftig nedskärning av
den obligatoriska undervisningen i dessa ämnen.
Bakgrunden är främst en kraftig ökning av utrymmet för
profilering för den enskilda skolan och kommunen och
ökade fria val för eleven. Vi bejakar till fullo den nya
gymnasieskolans möjligheter för eleverna att själva välja sin
utbildningsinriktning. Vi ställer oss emellertid avvisande till
en alltför kraftig uppsplittring av kunskapsbasen i en
grundskola, vars uppgift är att ge samtliga medborgare en
god grund för fortsatta studier och val.
För religionskunskapen betyder kommitténs förslag
närmast en halvering av den gemensamma
undervisningstiden. Vi vill därför erinra om att riksdagen t o
m för gymnasieskolan betonade att religionskunskapsämnet
var av den betydelsen för ungdomarnas möjlighet att
bearbeta svåra etiska problem att det borde omfatta alla
ungomar. Barn och unga behöver kunskap om det svenska
kulturarvet och den kristna tradition, som i mycket präglat
vårt land. Begrepp som Getsemane och ''den gyllene
regeln'' stärker deras möjligheter att ta till sig den svenska
bokskatten. En djupare kunskap om andra religioner ökar
förståelsen mellan folken och motverkar
främlingsfientlighet.
Barnens behov av goda kunskaper om olika religioner
stärks också av en ökad internationalisering. När människor
med olika bakgrund samarbetar i olika företag, knyter
handelskontakter eller studerar tillsammans behövs
kunskaper om hur religionen påverkar synsätt och
traditioner. Också denna synpunkt ökar ytterligare
tveksamheten till förslaget om minskad
religionsundervisning. Vad ovan sagts om timplanens
utformning och religionsämnets ställning i skolan bör ges
regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att gemenskap och delaktighet
skall vara viktiga mål i en kommande läroplan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ANT-undervisningens ställning i
läro- och timplaner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utrymmet för de praktiskt-
estetiska ämnena i grundskolan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetssättet i grundskolan,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om timplanens utformning och
religionsämnets ställning i grundskolan.
Stockholm den 26 januari 1993
Berndt Ekholm (s)
Georg Andersson (s)
Lena Klevenås (s)
Torgny Larsson (s)
Karl-Erik Svartberg (s)