Varje elev skall ha rätt till en hederlig och rättvis
bedömning av sina kunskaper. Betygen avgör ofta vilka
fortsatta studier en elev bereds tillgång till. Med sannolikhet
kommer valet av studier i morgondagens samhälle att i
högre grad än i dag avgöra en människas livsinkomst och
framtidsmöjligheter. Medvetenheten om detta gör att
konkurrensen hårdnar. Det blir allt viktigare att betygen är
så korrekta som möjligt. Missbedömningar förekommer
alltid. Helt går det inte att undvika när en lärare skall känna
så många elever som förekommer i svenska klasser. Det är
därför väsentligt att minska risken för missbedömningar.
Den elev som i dag råkar ut för en godtycklig eller
felaktig bedömning, eller t o m i enstaka fall en subjektiv
lärare, kan inte få sina kunskaper prövade av en annan
lärare.
Rektorer utövar inte chefskap i betygshänseende utan
lärarna är mer eller mindre enväldiga i sin bedömning av
eleven med de risker för felbedömningar detta medför. De
flesta lärare anstränger sig att göra en rättvis bedömning av
eleven, men det finns också exempel på lärare som låtit
personliga antipatier drabba ett barn. Det är angeläget att
staten bidrar till att öka chansen för eleverna att bli rättvist
bedömda och i varje fall undanröjer uppenbara
felbedömningar.
Det finns därför anledning att tillskynda ett nytt
betygssystem med fler grader, målrelaterade betyg och i
synnerhet möjligheten till omprövning.
Elever som nu går i avgångsklass kommer att befinna sig
i konkurrenssituation med de elever som får glädjen att gå
i det nya systemet. Elever i det nuvarande systemet kommer
direkt att missgynnas om det inte öppnas någon möjlighet
till omprövning. Här kommer att behövas en
övergångsbestämmelse för elever i det nuvarande systemet.
För att eleverna skall känna större tillit till skolsystemet,
skolan och lärarna bör ingen elevs betyg i avgångsklass
avgöras utan att en medbedömare tagit del av elevens
skriftliga prestationer och även fått någon erfarenhet av
elevens muntliga prestation.
Om eleverna inte har möjlighet till att få vare sig
medbedömare eller att pröva för annan lärare vid
missbedömning innebär det att samhället ger sitt benägna
bistånd till subjektiva bedömningar, eftersom sådana inte
kan ifrågasättas. Därmed riskerar elever att drabbas av
vanmaktskänsla och ibland meningslöshet med skolarbetet.
Det är nödvändigt att snarast fatta beslut om varje elevs
rätt att överklaga ett avgångsbetyg, lämpligen till
skolstyrelsen (eller möjligen till skolverket), som sedan
avgör om eventuell misstanke om subjektiv bedömning kan
föreligga. I sådana fall bör elev ha rätt till ny prövning för
annan lärare. Frågan kan avgöras i samband med att
propositionen om nytt betygssystem kommer 1993 eller i
särskild ordning. Det är angeläget att undvika dröjsmål i
denna fråga, som för elever måste upplevas som en fråga
om ''rättssäkerhet'', rätten att bli (be)dömd enligt rättvisa
kriterier.
Samtidigt är det angeläget att eleverna kan lita på
skolans opartiskhet så långt som möjligt, och därför bör
medbedömare vara regel i avgångsklassen. En
medbedömare ökar också lärarens möjlighet att få en bred
bild av eleven och att sätta riktiga och rättvisa betyg.
För närvarande tycks betygssättningen variera ganska
rejält trots centralprov. När samma skrivning av en lärare
kan få en tvåa och av en universitetsinstitution anses värd
en femma, så visar det att utrymmet för lärarnas subjektiva
bedömning är stort. När en elev som skriver femma på alla
skrivningar ändå kan få en trea i slutbetyg visar även det att
risk för felbedömning ibland kan föreligga. När exakt
samma skrivning kan få helt olika betyg beroende på vilken
lärare som avgivit det, visar det också att lärarna är vanliga
människor med sympatier och antipatier och att systemet
behöver en kontrollfunktion via en
överprövningsmöjlighet.
Lärare kan också ha behov av medbedömare i sådana
fall där hela klassen har ungefär samma nivå, t ex när
centralprovets klassgenomsnitt är 4,9 och den lägsta har 4,8
och den högsta 5.
Det bör även på betyget framgå hur många betyg av
olika slag som delats ut i klassen. Om elever i nuvarande
betygssystem inte får en överprövningsmöjlighet kommer
orättvisa att uppstå mellan årskullarna, mellan elever som
konkurrerar till samma platser i olika utbildningsvägar.
Vid en internationell jämförelse visar det sig att i Sverige
saknar 44 % gymnasieutbildning, medan motsvarande
andel för Tyskland är 22 %, för USA 16 % och för Japan 29
%. Vi intar heller ingen tätplats när det gäller antalet
universitetsutbildade. Det är angläget att stimulera
ungdomar till ytterligare inlärning, till att lära mer, sträva
vidare. Därför måste de delar av betygssystemet som direkt
utgör en hämsko ändras snarast. En överklagandemöjlighet
av betyg liksom medbedömare vid avgångsbetyg bör snarast
införas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om överklagande av betyg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om prövning för annan lärare.
Stockholm den 25 januari 1993
Charlotte Cederschiöld (m)