Skolverket och Socialstyrelsen har föreslagit en ändrad ansvarsfördelning vad gäller den medicinska delen av tillsynsansvaret för skolhälsovåden. I regeringens proposition 1992/93:100 bilaga 9 talas det om att man därför måste ändra i 14 kapitlet 8 § i skollagen, och man aviserar att förslag härom finns i hemställanspunkten under B 8 att anta ett inom utbildningsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i skollagen.
Skolhälsovårdspersonalen och speciellt skolsköterskan har en mycket central plats när det gäller det elevvårdande arbetet. Många elever söker hjälp hos ''syster'' -- inte bara för den lilla skråman på knogen, utan många gånger bara för att tala med någon och få råd av någon, som inte direkt har med undervisning och den övervakande delen av skolarbetet att göra.
Alla, som kommit i kontakt med skolsyster och hennes verksamhet vet att hon många gånger gör ett helt fantastiskt elevvårdande arbete. Eleverna har lärt sig att lita på hennes omdöme och vet även att hennes tystnadsplikt är total. Syster ''skvallrar'' inte -- inte förrän hon fått elevens medgivande att tala med klasslärare, föräldrar, polis eller vad det kan röra sig om. ''Syster'' är som regel den på skolan, som eleven känner bästa förtroendet för.
Visserligen poängteras att det tillsynsansvar, som förs över till Socialstyrelsen är det medicinska. Det är emellertid ytterst olyckligt att man delar upp skolhälsovårdens ansvar på flera huvudmän. Vi vet hur svårt det många gånger varit med skilda huvudmän för förskola/lågstadieskola, framför allt när man försökt tillämpa mjuka övergångar med delvis integrerad undervisning.
Det nuvarande systemet med skolhälsovården fungerar på de flesta ställen mycket tillfredsställande. Det vore därför ytterst olyckligt om man vidtog de förändringar, som aviserats.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolhälsovården.
Stockholm den 25 januari 1993 Birgit Henriksson (m)