I de flesta länder har utbildningspolitiken under senare
år hamnat i blickpunkten för den politiska debatten som
aldrig förr. Skälet till detta är en allt mer spridd insikt om
utbildningens stora betydelse för möjligheterna att nå andra
mål än utbildningspolitiska och framför allt det så tydligt
påvisade sambandet mellan standarden på ett lands
utbildningsväsende och landets möjligheter att utveckla sitt
ekonomiska välstånd.
Utbildning och forskning utgör ett lands intellektuella
infrastruktur, utan vilken inget välstånd är möjligt.
Utbildning och forskning är därtill samhällets kulturhärd.
Sambandet mellan utbildning och ekonomisk tillväxt stärks
av den teknologiska omvandlingen. Det som ofta kallas
omvandlingen från industrisamhälle till kunskapssamhälle
syftar inte på att industriproduktionen spelat ut sin roll;
tvärtom kommer tillverkningsindustrin även i framtiden att
vara en bas för Sveriges välstånd. I stället handlar det om en
förändring av förutsättningar i den meningen att råvaror
och kapital får en relativt sett mindre betydelse, medan
betydelsen av människans egna tillgångar -- kunskap,
forskning och kompetens -- relativt sett ökar.
Insikten av utbildningens betydelse innebär också att
ökad uppmärksamhet måste riktas mot brister i
utbildningsväsendets förmåga att tillgodose framtidens
behov.
Därför är det viktigt att så många som möjligt av varje
årskull genomgår gymnasiet. I skrivelsen påpekar
revisorerna att 90 procent av ungdomarna i varje årskull
påbörjar en gymnasieutbildning. Men det är 20 procent av
varje årskull, motsvarande omkring 20 000 ungdomar, som
inte erhåller fullständig gymnasieutbildning bland annat
beroende på studieavbrott. Det är utomordentligt allvarligt
att endast 80 procent av varje årskull fullföljer sina
gymnasiestudier.
Denna utveckling måste långsiktigt brytas, och man
måste se till att förutsättningar skapas så att ett betydligt
större antal elever kan fullfölja sina studier och genomgå
hela gymnasieskolan. Detta av två mycket viktiga skäl. För
det första kommer det i framtidens arbetsliv att ställas allt
högre krav på såväl språkkunskap som på matematiska
kunskaper genom den ökande internationaliseringen. För
det andra vet vi i dag att många av våra konkurrenter i
genomsnitt har en högre andel elever, som såväl påbörjar
som avslutar sina gymnasiestudier.
En kursutformad gymnasieskola löser en del av våra
problem med alltför stora avgångar innan studierna
slutförts. Vi vet att det främst är de som börjat på andra
eller tredjehandsvalslinjerna, som har de största
avgångarna. Det är dock av största vikt att åtgärder vidtas
för att komma tillrätta med detta ökande problem.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder
med syfte att på sikt minska antalet studieavbrott på
gymnasieskolorna.
Stockholm den 25 januari 1993
Birgit Henriksson (m)