Punktskriftsundervisning inom den grundläggande vuxenutbildningen

Det saknas i dag i stort sett reella möjligheter för
vuxensynskadade att få lära sig punktskrift. De möjligheter
som står till buds är studiecirklar, SRF Rehab, AMI-S/syn,
folkhögskolekurser och syncentralerna. Ingen av dessa
möjligheter ger en ordentlig utbildning.

Studiecirklarna finns långt ifrån överallt och de som
finns är för långsamma. SFR Rehabs kurser är för korta och
alltför få vuxensynskadade ges möjlighet att delta i
kurserna. AMI-S/syn har inte längre ansvar för
grundrehabilitering. Folkhögskolekurserna har bara som
ambition att skapa intresse hos den enskilde att lära sig
punktskrift. Syncentralerna har otillräckliga resurser för
undervisning i punktskrift.

Konsekvensen har blivit att många vuxensynskadade
inte längre får lära sig punktskrift som är det enda
skriftspråket för blinda. För att få
punktskriftsundervisningen att fungera i framtiden vore det
lämpligt att också lägga ett ansvar på den kommunala
vuxenutbildningen.

Det är precis lika nödvändigt och viktigt för synskadade
att kunna läsa punktskrift som för den som ser att kunna
läsa och skriva. Det är ofta en förutsättning för annan
undervisning eller för möjligheten att få ett arbete. Därför
borde det vara en självklar uppgift för vuxenutbildningen
att ta ansvar för punktskriftsundervisningen. Skolverket bör
snarast ges ett uppdrag att skapa förutsättningar för en
sådan utbildning inom ramen för den grundläggande
vuxenutbildningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av
punktskriftsundervisning inom den grundläggande
vuxenutbildningen.

Stockholm den 25 januari 1993

Jan Andersson (s)

Börje Nilsson (s)