En ledstjärna i dagens skolpolitik är ökad valfrihet för elever och föräldrar. Denna valfrihet måste gälla alla, också elever med funktionshinder. T.ex. måste en rörelsehindrad elev ha samma rätt som andra att välja skola efter intresse och inte endast vara hänvisad att välja de skolor som har handikappanpassats. Alla skolor som får offentliga bidrag måste åläggas en skyldighet att ta emot alla elever.
S.k. fristående skolor får i dag betydligt större bidrag än tidigare. Samtidigt tar många av de fristående skolorna inte emot alla elever, t.ex. elever med funktionshinder. Förutom att detta gör att dessa skolor får en bättre ekonomi än de offentliga skolorna, innebär denna rätt att utestänga vissa elever att valfriheten inte gäller alla elever. Detta är inte rättvist och knappast förenligt med en god utbildningspolitik.
I en del kommuner har man gått över till ett s.k. skolpengsystem. Ett fast belopp följer eleven utan att hänsyn tas till att elever faktiskt är olika och fordrar olika resurser. Kommunerna är givetvis fria att själva utforma sin organisation, men samtidigt är det viktigt att alla elever ges samma möjligheter till en god utbildning. Det blir omöjligt i ett resursfördelningssystem som ger en lika stor summa till varje elev oavsett elevens behov.
Systemet med skolpeng ökar inte valfriheten utan är snarare att se som ett orättvist resursfördelningssystem. Rätten att välja skola liksom att påverka verksamheten i skolan är däremot viktig för elever och föräldrar. Denna rätt att välja och att påverka borde gälla alla, också föräldrar till barn som är förståndshandikappade.
Inom landstingen finns tjänster som hörselvårdskonsulenter. Konsulenterna har bl.a. till uppgift att arbeta med döva och hörselskadade barn och ungdomar i skolan. Landstingens ansvar är inte reglerat och nu funderar flera landsting på att avveckla verksamheten. Sker detta ställs dessa elevgrupper i en mycket svår situation. SIH vill att hörselvårdskonsulenterna ska ingå i SIH. Detta vore en riktig åtgärd.
Det finns ett stort behov av konsulenter för elever med medicinska handikapp, d.v.s. kronisk sjukdom/handikapp som fordrar medicin eller behandling och är så funktionellt betydelsefull att elevens skolsituation pedagogiskt, fysiskt, psykiskt eller socialt påverkas av sjukdomen/handikappet. Regeringen och riksdagen har tidigare avvisat kravet om konsulenter och hänvisat till skolhälsovårdens ansvar. Verkligheten talar ett annat språk. Skolhälsovården ser endast till en del av elevernas behov. Därför är kravet om konsulenter vid SIH för elever med medicinska handikapp angeläget.
Konsulenterna vid SIH har i dag inte ansvaret för särskolans elever. Det är ganska vanligt att utvecklingsstörda barn och ungdomar har tillkommande funktionshinder. Det kan röra sig om syn- och hörselskador och/eller rörelsehinder. Dessa elever har precis som andra elever med funktionshinder behov av konsulentstöd.
När Skolverket bildades överfördes ansvaret för elever med funktionshinder till det likaledes nybildade SIH. Detta för att kompetensen kring handikappade elevers behov skulle stärkas. Samtidigt har Skolverket ansvar för alla elever och måste ha en kompetens också i handikappfrågor för att tillgodose behoven för alla elever. Att bilda en särorganisation på myndighetssidan för funktionshindrade är egentligen inte i enlighet med den ansvarsprincip som präglar svensk handikappolitik och som innebär att varje myndighet ska ta ansvar för alla och att vi ska ha så lite som möjligt av särlösningar. Det finns nu skäl att utvärdera delningen mellan Skolverket och SIH. Har kompetensen stärkts totalt sett? Vad har det inneburit för elever med funktionshinder?
I dag råder brist på specialpedagogiska läromedel. Särskilt stor är bristen för utvecklingsstörda, dövblinda och invandrarelever med funktionshinder samt döva, hörselskadade och synskadade elever. Situationen för dessa elever måste förbättras. Alla elever ska ges lika möjligheter att ta del av undervisningen. Då är det viktigt att alla elever får tillgång till adekvata läromedel.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de skolor som får offentliga bidrag skall vara öppna för alla elever,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rätten att välja skola och skolform bör tillkomma alla,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av hörselvårdskonsulenter vid SIH,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av konsulenttjänster för elever med medicinska handikapp,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av konsulentstöd också till elever vid särskolan,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utvärdering av delningen mellan Skolverket och SIH,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bristen på specialpedagogiska läromedel.
Stockholm den 25 januari 1993 Jan Andersson (s) Bo Nilsson (s)