Ämnet svenska ingår i grundskolans undervisning bl.a. därför att eleverna skall få goda kunskaper om sitt språk och dess betydelse för människan och samhället. I kursplanen för svenska i Lgr80 står: ''de (eleverna) skall också få lära sig vad som utmärker ett bra språk, så att de själva medvetet kan arbeta med att förbättra sitt eget språk''.
Språket är vårt viktigaste medel för att få kontakt med andra människor i vår närhet eller långt borta. En människas språk hänger samman med hennes personlighet och livssituation. Genom olika händelser kan språkutvecklingen blockeras. Därför är det viktigt att svenskundervisningen stärker elevernas självkänsla så att de vågar tala och stå för sina åsikter. Genom ökade kunskaper och erfarenheter blir ordförrådet rikare.
I förslaget till kursplan i svenska som presenteras i läroplanskommitténs betänkande ''Skola för bildning'' (SOU 1992:94) sägs under rubriken Mål att strävan ska vara att eleven bl.a. ''utvecklar en sådan språklig säkerhet i tal och skrift att eleven med respekt för andra kan, vill och vågar uttrycka sig tydligt i många olika språkliga sammanhang''.
Detta är ett viktigt mål men det bör kompletteras med vikten av ett vårdat språk. I många sammanhang används svordomar, nedvärderande och vulgära uttryck och ord och detta bruk blir enligt min mening allt mer utbrett. Denna utveckling är naturligtvis inte lätt att vända men skolans betydelse har varit och är viktig i arbetet för ett vårdat språk. För att ytterligare stärka vikten av denna uppgift bör det klart framgå i den kommande kursplanen i svenska att undervisningen syftar till att eleverna lär sig använda ett vårdat tal- och skriftspråk. Med tanke på den internationalisering som pågår och den mängd information som formligen sköljer över oss överallt måste en viktig del av svenskundervisningen betona betydelsen av att vårda vårt modersmål.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenskundervisningens betydelse för ett vårdat tal- och skriftspråk.
Stockholm den 21 januari 1993 Åke Carnerö (kds)