Regeringens målsättning att skapa ''Europas bästa skola'' kan väl ingen ha något emot. Många av oss tycker förstås att den är väl så bra redan nu, men bra kan göras bättre. Alltfler människor börjar dock att fundera över de metoder, som föreslås för att nå målet.
Läroplanskommitténs förslag till ny läroplan för grundskolan innefattar förslag om att idrottsämnet i skolan skall minskas med 50 %. Detta förslag tycker vi skall avvisas.
Idrottsämnets huvuduppgift är att få alla elever intresserade av att sköta sin kropp och hälsa samt att skapa ett livslångt intresse för fysisk aktivitet.
Några årtionden efter sekelskiftet fanns i våra skolor daglig fysisk fostran. Detta betraktades då som en absolut oundgänglig motvikt till allt stillasittande i skolan. Vi anser att den sanningen står sig även i våra dagar.
Man måste röra sig för att kunna sitta stilla.
Det finns forskning som visar att en allsidig och pedagogiskt riktigt bedriven fysisk aktivitet ger positiva effekter på självförtroende, självkänsla och inlärning. Skolan kan här visa vägen till den källa till rekreation och glädje som idrott och friluftsliv innebär för många människor.
Fysisk aktivitet har en rad väldokumenterade positiva effekter och är numera en naturlig del i vårt förebyggande hälsoarbete. De alltmer förekommande belastningsskadorna och problem med benskörhet kan förebyggas redan i skolan.
Detta är bara ett axplock av skäl som vi anfört, det finns många fler varför idrottsämnet i grundskolan inte skall minskas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottsämnet i grundskolan.
Stockholm den 22 januari 1993 Lisbet Calner (s) Marianne Carlström (s)