Gymnasieskolan har funnits i drygt tjugo år; starten
skedde 1971. Poängen var att slå ihop det ''fina'' gymnasiet
med yrkesskolan och fackskolan. Honnörsordet var
''integration'', och kommunerna byggde nya
gymnasieskolor där alla skulle samsas under ett tak. Ganska
snart såg man att det inte blev så mycket av integrationen.
Dagens gymnasieskola består av två olika världar. I den
första världen finns de treåriga lingerna. Det är det gamla
läroverket som öppnar vägen till högre utbildning och
intressanta jobb. Den andra världen rymmer de
yrkesinriktade utbildningarna, som i dag är tvååriga.
Uppdelningen i läroverk och yrkesskola lever kvar i
praktiken.
Den reformerade gymnasieskola som kommunerna
började införa hösten 1992 innebär ingen avgörande
förändring på denna punkt. Fjorton av sexton program är
yrkesinriktade och två är studieförberedande. Den
gammalmodiga skiktningen finns alltså kvar, och den passar
dåligt för en utbildning som skall förbereda ungdomar för
arbete på 2000-talet.
Utvecklingen i arbetslivet innebär bland annat att
hierarkiska organisationer plattas till. Stela
befattningsgränser luckras upp och innehållet i arbetet ökar.
Det blir vanligt att en grupp får fullt ansvar för sin del av
verksamheten. Varje anställd behöver djupa kunskaper på
flera områden för att tillverka tekniskt avancerade varor
eller för att producera tjänster som håller hög kvalitet. Den
traditionsbundna indelningen i akademiker och icke-
akademiker förlorar sin relevans.
Det rör sig om grundläggande förändringar i yrkeslivet
som har pågått i ett par decennier, och det är en utveckling
som drivs på av löntagarorganisationerna. Jobben blir
meningsfullare när personalen får använda både hjärna,
hjärta och händer under arbetstid. En följd blir att gränsen
mellan operatör och konstruktör minskar liksom mellan
assistent och handläggare eller mellan barnskötare och
förskollärare.
I den reformerade gymnasieskolan finns det till exempel
en utbildning för handel och administration och en annan
för ekonomi. Det är samma uppdelning som i dag när
handels- och kontorslinjen (HK) leder till jobb som expedit
och rutinkontorist medan den ekonomiska linjen (E)
förbereder för ''finare'' jobb som ekonomichef,
marknadsförare med mera. Visserligen blir alla
utbildningar lika långa (3 år) men den grundläggande
olikheten består.
Enligt vår uppfattning skulle det vara mer
ändamålsenligt med en ekonomisk utbildning i
gymnasieskolan som förberedde ungdomarna både för
yrkesarbete och fortsatta studier senare i livet. En sådan
utbildning skulle gå på tvärs med den traditionella
klassningen av gymnasieutbildning efter otidsenliga
mönster i arbetslivet. Den skulle kunna påskynda den
önskvärda omstruktureringen av arbetena. En annan fördel
hänger ihop med arbetsmarknadsutsikterna. Det finns
nämligen mycket som talar för att flertalet jobb som
sekreterare, assistent eller rutinkontorist kommer att
försvinna under de närmaste tio åren. Därför kan man
förutse att många av de ungdomar som kommer att gå ut
handels- och administrationsprogrammet får stora
svårigheter att hitta ett arbete som överensstämmer med
deras utbildning. Utsikterna för personer med en bredare
och mer kvalificerad ekonomisk utbildning är däremot
betydligt ljusare.
En försöksverksamhet bör snarast komma till stånd där
de två studievägarna på ekonomiområdet har integrerats till
en. Skolverket bör få i uppdrag att ta initiativ till en sådan
försöksverksamhet och att stödja de kommuner som vill
delta. Försöksverksamheten kan eventuellt vidgas till att
gälla en motsvarande integrering inom andra områden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försöksverksamhet med ett
samlat ekonomiprogram inom gymnasieskolan.
Stockholm den 22 januari 1993
Anders Nilsson (s)
Ingrid Andersson (s)
Catarina Rönnung (s)
Kristina Svensson (s)