I Läroplanskommitténs betänkande Skola för bildning
SOU 1992:94 behandlas bl.a. idrottsämnet i skolan.
Kommittén har därvid föreslagit en kraftig nedskärning av
idrottsämnet i skolan. Detta anser vi vara helt oacceptabelt.
Förslaget innebär att idrottsämnet i realiteten kommer
att halveras på grundskolan och i gymnasiet jämfört med
nuvarande förhållande. Detta skulle vara till stort men för
våra barn och ungdomar.
Skolans idrottsämne har så många positiva faktorer. Det
har en nyckelroll ur hälsosynpunkt genom att alla elever får
del av undervisningen. Idrotten är det enda ämnet i skolan
som är direkt hälsoinriktat. En bra och regelbunden fysisk
träning har stor betydelse för barns och ungdomars fysiska
och psykiska utveckling. Det finns också utredningar som
visar ett klart samband mellan motorisk träning och
intellektuell utveckling.
Idrottsämnet har en stor uppgift i att göra alla elever
medvetna om vikten av att sköta sin kropp och hälsa. Detta
ämne är faktiskt det enda ämne som på ett påtagligt sätt
arbetar med kroppen och dess funktioner.
En regelbunden idrottsundervisning ger även klart
bättre förutsättningar för goda studieresultat. Det ger också
bättre hälsa på både kort och lång sikt samt bättre
kunskaper för en aktiv och meningsfull fritid. För både
samhälle och näringsliv innebär en bra idrottsundervisning
positiva fördelar såsom t.ex. mindre produktionsbortfall,
besparingar inom vårdområdet samt bättre tränade och
ergonomiskt och arbetsmiljömässigt mer medvetna
individer.
Med alla dessa positiva faktorer som följer med
idrottsämnet skulle det vara resursslöseri att dra ner på
undervisningstimmarna i detta ämne.
Alla industriländer i västvärlden har obligatorisk
idrottsundervisning därför att man är medveten om den
stora betydelse som denna utbildning har bl.a för
folkhälsan. Sverige får nu inte lägga sig sist i ligan när det
gäller idrottsämnet. Därför får Läroplanskommitténs
förslag om idrottsämnet ej genomföras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om idrottsämnets stora betydelse
och att några nedskärningar i timplanen ej bör verkställas.
Stockholm den 21 januari 1993
Kjell Ericsson (c)
Tage Påhlsson (c)