I läroplanskommitténs betänkande ''Skola för bildning''
(SOU:1992:94) föreslås stora förändringar inom
grundskolan. En av flera förändringar berör ämnet
religionskunskap.
I nuvarande läroplan Lgr 80 har ämnet religionskunskap
garanterats 582 veckotimmar (40 min.) och fördelats ganska
jämnt över stadierna. Dessa 582 veckotimmar motsvarar
388 timmar i det nya läroplansförslaget.
Nu ingår kristendomskunskap som del av
religionskunskapen i orienteringsämnena (oä). Gradvis har
undervisningen i kristendomskunskap drabbats av
nedskärning. Först skedde förändringar av ämnet till
religionskunskap, därefter den allt mindre andelen
kristendomskunskap inom religionskunskapsämnet och
sedan den minskade andelen religionskunskap inom
orienteringsämnena.
Enligt läroplanskommitténs förslag ska
religionskunskapen i årskurs 1--5 ingå i ämnet samhällslära.
Ämnet ska innefatta geografi, historia, religionskunskap
och samhällskunskap. Tillsammans skall dessa ämnen
samsas om 250 timmar. Tyvärr finns ingen garanterad tid
angiven för något av ämnena, vilket angetts i de nya direktiv
läroplanskommittén fick 911219 (Dir. 91:117). Enligt min
mening bör religionskunskapsämnet vara ett eget ämne
redan från första årskursen med ett garanterat timtal.
Om man förutsätter att religionskunskapen får en
fjärdedel av den föreslagna tiden blir undervisningstiden vid
jämn fördelning i åk 1--5 ca 12 timmar/årskurs dvs. 20
minuter/vecka. Motsvarande beräkning enligt Lgr 80 ger ca
75 minuter/vecka.
Något färdigt förslag till kursplan i ämnet samhällslära
har ej presenterats. Däremot finns ''ett skissartat underlag
för det fortsatta kursplanearbetet''. Här anges ett
undervisningsområde kallat ''tro och livsåskådning'', men
det finns inga moment där Bibeln eller kristendomskunskap
nämns.
I årskurs 6--9 kommer religionskunskap att vara ett
separat ämne och har erhållit 80 timmar till förfogande,
vilket motsvaras av 162 timmar i Lgr 80. Om man fördelar
de föreslagna 80 timmarna på årskurserna 6--9 blir det 20
timmar/åk dvs. ca 30 minuter/vecka. Motsvarande för Lgr
80 blir 67 minuter/vecka.
Syftet med ämnet religionskunskap i åk 6--9 är att
''stimulera och främja elevernas livstolkningsprocess och att
därvid låta dem få möta de viktigaste
livsåskådningstraditionerna. I undervisningen skall
eleverna få reflektera över etiska och moraliska frågor och
vad det innebär at ta ansvar som medmänniskor.''
Om kristendomen sägs det i förslaget att den ''haft ett
genomgripande inflytande i svensk tradition och kultur'',
och vidare att ''studiet av kristendomen bör därför vara ett
viktigt inslag i religionsundervisningen''. Bibelstudier
anbefalls inte men det noteras att ''bibeltexter, psalmer och
sånger ger uttryck för kristen tro på Gud och Jesus i olika
tider''.
Vid genomläsning av läroplansförslaget får man en
känsla av att religionsämnet ändrat karaktär. Begreppet
''livstolkning'' har införts som övergripande synsätt och
''icke-religiösa livsåskådningar hör naturligt hemma i
religionskunskapsstudiet'' sägs det. Dessutom kan förutom
religiösa skrifter ''berättelser, sagor, myter, legender och
viktiga verk ur barn- och ungdomslitteraturen användas''.
I direktiven betonades att skolans verksamhet inte skall
vara värderingsmässigt neutral samt att skolan liksom
tidigare skall bygga på de etiska normer, vilka genom
kristen etik och västerländsk humanism har en djup
förankring i vårt land. Det är angeläget, hette det vidare,
''att skolan präglas av dessa värden såväl innehållsmässigt
som vad gäller arbetsmetoder och att utbildningen bidrar till
att stärka förmågan att göra etiska ställningstaganden''.
Samtidigt angavs att kunskaper om det svenska kulturarvet
måste få en mer framträdande plats i undervisningen.
I läroplansförslaget sägs att de åsyftade värdena
tillsammans med aktningen för varje människas egenvärde
och respekten för det levande utgör ''den etiska grunden för
skolans arbete''. Det är ''värden som bland annat genom
kristen etik och västerländsk humanism har en djup
förankring i vårt land''.
Istället för ''bland annat'' borde det stå ''främst''. Det
torde vara svårt att finna några idéer eller värdegrunder som
under de senaste tre--fyra hundra åren i så dominerande
grad präglat vår kultur och samhällssyn som just kristen etik
och västerländsk humanism.
Förslaget innebär utifrån ovan nämnda beräkningar och
referat en dramatisk nedskärning av religionsämnets
timplan samt en minskad betoning av vårt kristna kulturarv.
Om något hör till vårt arv bör det vara Bibeln, psalmboken
och kristendomens grunder. Man får uppfattningen att
läroplanskommittén inte tagit åt sig varken av
regeringsförklaringens ord 921006 eller direktiven.
Enligt min mening bör bibelkunskapen alltjämt stå i
centrum för kristendomsundervisningen inom
religionsämnet. I 1919 års läroplan hette det således att
kristendomsämnets ''huvudmoment, bibelläsningen, bör
erhålla största delen av den tid, som anslås åt ämnet i dess
helhet''. I 1955 års plan för enhetsskolan och 1962 års plan
för grundskolan sades att bibelstudiet borde stå i centrum
för undervisningen. Lgr 69 slog fast att ''Bibeln skall ha en
central plats vid undervisningen om kristendomen'', och i
vår nu gällande Lgr 80 föreskrivs att ''eleverna skall få
vidgade kunskaper om den kristna religionen med Bibeln i
centrum''.
Kristendomen måste självfallet få en mycket central roll
i ämnet religionskunskap. Många elever har idag bristfälliga
kunskaper om vårt kristna kulturarv och kristendomens
grundvärderingar. De senaste årens främlingsfientliga
aktioner, det tilltagande våldet och brottslighetens
omfattning visar behovet av fasta, gemensamma normer
som grund för samhället. Den kristna etiken kan här bidra
till ett tryggare samhällsklimat och ge barn och ungdomar
en fast grund för etiska ställningstaganden.
Ämnet religionskunskap måste därför få betydligt
utökat timtal i läroplansförslaget. En garanterad tid för
ämnet i årskurs 1--5 bör anges samtidigt som kristendomens
centrala roll i ämnet religionskunskap betonas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utökat timtal för ämnet
religionskunskap,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att religionskunskap bör vara
eget ämne från första årskursen med garanterat timtal,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att bibelkunskapen skall stå i
centrum vid undervisningen om kristendomen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kristendomens centrala roll inom
ämnet religionskunskap.