I samband med att riksdagen beslutade att göra det möjligt för föräldrar och elever att välja skola oavsett om skolan är kommunal eller fristående undantogs riksinternatskolorna och Lundsberg skola från denna reform.
Skälet till detta var dessa skolors särskilda ställning, främst att ta emot barn till utlandssvenska föräldrar, och därmed de särskilda föreskrifter om statsbidrag som gäller för dem. Skolorna får statsbidrag direkt från staten och ingår inte i det nya statsbidragssystemet till kommunerna.
I propositionen om valfrihet och fristående skolor säger föredragande statsrådet att det även fortsättningsvis kan vara lämpligt att kommunerna i vissa fall frivilligt betalar för elever i sådana skolor.
Det är vanligt att den kommun i vilken skolan ligger har avtal med skolan som innebär att elever från kommunen går i skolan som externatelever. En sådan ordning är till fördel både för skolan och kommunen.
För elever från andra kommuner finns inte några sådana speciella avtal utan dessa elever är hänvisade till kommunens välvilja om bidrag utgår eller inte.
Från och med 1 januari har riksdagen beslutat att bidragen till fristående skolor skall lämnas av varje elevs hemkommun och baseras på den genomsnittliga kostnaden per elev och stadium i hemkommunen. Tidigare var det värdkommunen där skolan är belägen som lämnade bidrag. Och det var värdkommunens genomsnittskostnad som utgjorde grunden för bidragets storlek. Den nya ordning som riksdagen ansåg vara principiellt riktig redan från början möjliggjordes av de från årsskiftet ändrade statsbidragsreglerna till kommunerna.
I statsbidraget till kommunerna ingår bidrag som har som beräkningsunderlag alla i kommunen boende skolpliktiga elever oavsett om eleverna fullgör sin skolgång i den kommunala skolan eller inte.
För de enskilda eleverna och deras föräldrar är det därför idag ännu svårare att inse att om de väljer en fristående skola av vanligt slag i eller utanför kommunen så har de rätt till bidrag från kommunen. Men om de väljer en riksinternatskola eller Lundsbergs skola, antingen som externatelev eller internatelev, så har kommunen ingen skyldighet alls.
För många elever är dessa skolor kanske den enda möjligheten att välja ett annat alternativ än den kommunala skolan. Med dagens regler kommer valfriheten i dessa fall bara de elever till del som har föräldrar med tjock plånbok.
Jag anser sammanfattningsvis att likartade villkor skall gälla såväl för elever som väljer en riksinternatskola eller Lundsbergs skola som för elever som väljer en fristående skola. En sådan reform måste ta hänsyn till dessa skolors särskilda ställning och behov.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om valfrihet och riksinternatskolor.
Stockholm den 22 januari 1993 Chris Heister (m)