Den snabba tekniska utvecklingen i arbetslivet, i
kombination med en stor arbetslöshet, gör att många yrken
inom industri och hantverk riskerar att försvinna. För
framförallt hantverksyrken är risken dessutom stor att de
inte återkommer eller får en mycket undanskymd roll i
arbetslivet. Det är mycket olyckligt om så skulle ske, då
många hantverksyrken fyller en viktig kulturhistorisk
funktion utöver den rent yrkesmässiga.
Det breda kunnande som finns inom många viktiga
hantverksyrken måste på något sätt bevaras.
Ett sätt kan vara att införa någon form av lärlingssystem.
I tider av hög arbetslöshet är det dessutom en bra och
gångbar arbetsmarknadspolitisk åtgärd att satsa på
''riktiga'' och varaktiga arbeten.
Genom att dessutom ge ''Mäster'' en hederstitel såsom
rikshantverkare höjs statusen. Mot ett lämpligt arvode
förbinder sig han/hon sedan att ta emot lärlingar och ge dem
utbildning i sitt hantverk och därmed hålla hantverket i liv
för kommande generationer samtidigt som ett arbetstillfälle
skapas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av utökad
lärlingsutbildning i syfte att stävja arbetslösheten och rädda
kulturhistoriska värden.