Föräldrars rätt att välja grundskola för sina barn har
spelat en viktig roll i de senaste årens skoldebatt.
Föräldrar till barn med olika former av handikapp
engagerar sig särskilt starkt i sina barns skolgång. Barnens
stora behov av stöd betyder att ett nära samarbete mellan
skola och hem är en viktig förutsättning för att barnen skall
få en god skolgång.
I samband med att riksdagen under våren 1992
behandlade regeringens proposition om ändrat
huvudmannaskap för särskolan m.m., väcktes flera
motioner om att föräldrarna skulle ges det yttersta ansvaret
för beslut om ett barn skulle placeras i grundskola eller
särskola. Motionerna avvisades då av riksdagsmajoriteten.
Skollagen lägger det yttersta ansvaret för beslut om i vilken
skolform eleven skall gå hos samhället, inte hos föräldern.
I specialmotiveringen uttalas att samråd med eleven och
dennes vårdnadshavare skall ske före beslut om att placera
elev i särskola.
Vid riksdagsbehandlingen motiverades beslutet att lägga
det yttersta ansvaret hos styrelsen för särskolan bl.a. med
att ett beslut om särskoleplacering baseras på såväl
pedagogiska som medicinska och psykologiska utredningar.
Vi har svårt att se att det faktum att ett beslutsförslag
baseras på ingående analys skall utgöra hinder för att
barnens vårdnadshavare ges ett yttersta ansvar. I
normalfallet är beslut om placering av barn i särskola
resultat av en process av kontakter och utredningar, där
föräldrar och skolledning kommer fram till ett gemensamt
resultat.
I det fåtal fall, där uppfattningarna kan skilja sig åt,
menar vi att det är av vikt för barnets fortsatta skolgång att
föräldern får fatta beslutet. Den process, som beskrivits
ovan, ger föräldern ett gott underlag för sitt beslut. En rätt
för föräldern att fatta det yttersta beslutet blir också en
garanti för att samhället på olika sätt söker hitta en lösning,
som möjliggör en bra skolgång för barnet och en god
samverkan mellan hem och skola.
Föräldrar till handikappade barn är djupt engagerade i
sina barns skolgång. De torde som få engagera sig i barnens
skolgång, och att samhället inte skulle ge dem samma rätt
som andra föräldrar är ett allvarligt underkännande av
deras kapacitet att fatta beslut med barnet i centrum.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring av skollagen i syfte att
ge föräldrar till utvecklingsstörda barn ett avgörande
inflytande över val av skolform för barnet.
Stockholm den 21 januari 1993
Hans Karlsson (s)
Sture Ericson (s)
Håkan Strömberg (s)
Maud Björnemalm (s)
Inger Lundberg (s)