Föräldrars rätt att välja grundskola för sina barn har spelat en viktig roll i de senaste årens skoldebatt.
Föräldrar till barn med olika former av handikapp engagerar sig särskilt starkt i sina barns skolgång. Barnens stora behov av stöd betyder att ett nära samarbete mellan skola och hem är en viktig förutsättning för att barnen skall få en god skolgång.
I samband med att riksdagen under våren 1992 behandlade regeringens proposition om ändrat huvudmannaskap för särskolan m.m., väcktes flera motioner om att föräldrarna skulle ges det yttersta ansvaret för beslut om ett barn skulle placeras i grundskola eller särskola. Motionerna avvisades då av riksdagsmajoriteten. Skollagen lägger det yttersta ansvaret för beslut om i vilken skolform eleven skall gå hos samhället, inte hos föräldern.
I specialmotiveringen uttalas att samråd med eleven och dennes vårdnadshavare skall ske före beslut om att placera elev i särskola.
Vid riksdagsbehandlingen motiverades beslutet att lägga det yttersta ansvaret hos styrelsen för särskolan bl.a. med att ett beslut om särskoleplacering baseras på såväl pedagogiska som medicinska och psykologiska utredningar. Vi har svårt att se att det faktum att ett beslutsförslag baseras på ingående analys skall utgöra hinder för att barnens vårdnadshavare ges ett yttersta ansvar. I normalfallet är beslut om placering av barn i särskola resultat av en process av kontakter och utredningar, där föräldrar och skolledning kommer fram till ett gemensamt resultat.
I det fåtal fall, där uppfattningarna kan skilja sig åt, menar vi att det är av vikt för barnets fortsatta skolgång att föräldern får fatta beslutet. Den process, som beskrivits ovan, ger föräldern ett gott underlag för sitt beslut. En rätt för föräldern att fatta det yttersta beslutet blir också en garanti för att samhället på olika sätt söker hitta en lösning, som möjliggör en bra skolgång för barnet och en god samverkan mellan hem och skola.
Föräldrar till handikappade barn är djupt engagerade i sina barns skolgång. De torde som få engagera sig i barnens skolgång, och att samhället inte skulle ge dem samma rätt som andra föräldrar är ett allvarligt underkännande av deras kapacitet att fatta beslut med barnet i centrum.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av skollagen i syfte att ge föräldrar till utvecklingsstörda barn ett avgörande inflytande över val av skolform för barnet.
Stockholm den 21 januari 1993 Hans Karlsson (s) Sture Ericson (s) Håkan Strömberg (s) Maud Björnemalm (s) Inger Lundberg (s)