I budgetpropositionens utbildningsbilaga uttrycks på
nytt ambitionen att vår svenska skola skall bli ''Europas
bästa skola''. Detta bör inte vara omöjligt att uppnå
eftersom vi utan tvekan har en bra grund att utgå från i vår
nuvarande skola. Inte heller bör det råda någon politisk
oenighet om det uppsatta målet. Det finns en stor
medvetenhet om att ett högt utvecklat kunskapssamhälle är
basen för ett lands välstånd.
I propositionen uttrycks på flera ställen en insiktsfullhet
ifråga om vad som bör beaktas vid utformningen av dagens
och morgondagens skola. Där framhålls värdet av
kombinationer mellan olika kunskaper och utbildningar.
Där pekas också på den utvecklingskapacitet som ligger i
ökad samverkan på alla nivåer; mellan förskola och skola,
mellan gymnasieskola och universitet och mellan
högskoleutbildning och forskning.
Det vi i sammanhanget saknar är en uttryckt insikt om
att det också finns ett stort värde i en kombination mellan
teoretiska ämnen och praktiskt-estetiska ämnen. Inte minst
därför att inlärningen av de så nödvändiga s k
baskunskaperna underlättas om en varvning sker med
idrott, hemkunskap, bild och slöjd. Vi avstår från att här
närmare argumentera för detta, eftersom det så
utomordentligt tydligt kommit till uttryck från sakkunnigt
håll i skilda sammanhang. Sambandet torde vid det här
laget med andra ord vara väldokumenterat.
För ett år sedan fann vi det nödvändigt att reagera mot
direktiven till den då tillsatta läroplanskommittén där det
framgick att ämnen som slöjd och hemkunskap kunde göras
om till frivilliga ämnen. Eftersom riksdagen dessbättre var
av annan mening finns det numera ett beslut som säger att
dessa ämnen också i fortsättningen skall vara obligatoriska.
Det förslag till timplan som läroplanskommittén
redovisar innebär en kraftig förstärkning av svenska,
matematik och främmande språk, medan övriga ämnen får
oförändrad eller minskad tid. Det senare gäller i synnerhet
ämnena idrott, hemkunskap, slöjd och bild, dvs de
praktiska och estetiska verksamheterna i skolan.
Vi kan inte godta detta utan vill redan nu ange en
färdriktning där de praktiska och estetiska ämnena
bibehålls i minst oförändrad omfattning. Vi är givetvis helt
på det klara med att timplanen näppeligen kan inrymma alla
uttryckta ambitioner om utökad tid för en rad ämnen. Vi
anser dock att en förstärkning av en del angelägna
teoretiska ämnen inte nödvändigtvis förutsätter en viss
utökad tid. En förändrad uppläggning av undervisningen
kan också ge resultat liksom, som vi ovan sagt, en lämplig
varvning med praktiska ämnen.
Genom redan fattade beslut blir den totala ''ordinarie''
skoltiden (grundskola + gymnasieskola) förlängd jämfört
med tidigare. Därmed bör förutsättningarna vara goda för
att en ökad kunskapsnivå i viktiga teoretiska ämnen skall
kunna uppnås utan inkräktande på timtiden för de
praktiskt-estetiska ämnena.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att idrott, hemkunskap, slöjd och
bild bör bibehållas i grundskolans timplan i minst
oförändrad omfattning.
Stockholm i januari 1993
Rosa Östh (c)
Gunhild Bolander (c)